Överspänt

Som jag ser det har Sverigedemokraterna en politisk balansgång att klara av: 

• Å ena sidan att försöka välja sina strider, att inte dra på sig onödiga hugg, att undvika självmål.

• Å andra sidan att stå för ett tydligt alternativ till 7-klövern.

Det senare betyder inte bara att företräda en annan handlingslinje inom olika politikområden, som invandring, brottsbekämpning mm.

Det betyder också att förkasta den politiska korrektheten. Dvs att stå för en öppenhet och ärlighet, att verka för ett annat kulturellt och intellektuellt klimat i vårt samhälle.

Här finns en del som gjort mig betänksam.

Och fortsätter att göra mig betänksam.

Expressens kampanjjournalist Christian Holmén utmärkte sig redan i mitten av 90-talet genom att  stort uppslaget hänga ut demokratiska invandringskritiker, baserat på Expoartiklar.

 

Inför valet 2010 var Holmén igång igen.

Ur Expressen den 11/9 2010:

”51 av Sverigedemokraternas kandidater i valet om en vecka har kopplingar till den rasistiska vit makt-rörelsen.
Åtta av dem är före detta medlemmar i högerextremistiska Nationaldemokraterna. En deltog som frivillig legosoldat i Pluton Viking i inbördeskriget på Balkan.
Det avslöjar en granskning gjord av den antirasistiska tidskriften Expo.”

SD:s presschef Mattias Karlsson svarade:

”Enstaka rötägg går nog inte att undvika, men skulle det visa sig att några av de här grova sakerna stämmer så ska de ut med huvudet före,..”

Jonas De Geer kommenterade träffsäkert på sin blogg:

”Fel, så fel.  SD har mandat för att gå på offensiven, inte defensiven.
Varför inte istället vara rakryggad och säga att det väl i så fall bara är bra om vederbörande blivit mindre extrem/mognat och beslutat sig för att verka parlamentariskt? Ställ motfrågan om alla sossar och vänsterpartister med bakgrund inom avgrundsvänstern för all framtid ska anses diskvalificerade från politiskt engagemang.”

”Hur mycket SD än slår knut på sig kommer de att brännmärkas som ‘nazister’, ‘extremister’, bara eftersom de opponerar sig mot den sakrosankta massinvandringen. Det har inget, säger inget, med partiets förflutna att göra.”

En av de som figurerade i Holméns artikel var Isak Nygren. Den 12/2 2011 skrev Expressen åter om honom:

”SD-politikern Isak Nygren skriver att han är emot ‘rasblandning’ och att européer skaffar barn med ‘negrer’, enligt tidningen Expo.

– Det vore bra för barnet om föräldrarna är lika till utseendet, säger Isak Nygren till tidningen.” 

”Enligt Nygren leder ‘rasblandning’ till rotlöshet.

– När SD var mot adoption var det av samma skäl, det blir identitetsproblem och det kan ge psykiska problem,”

Isak Nygren har nu valt att självmant lämna partiet, som bloggen ”Sverige Idag” rapporterar. Men påtryckningarna för att han ska göra det har varit nog så grova.

Om SD verkligen gjort något fel ska man naturligtvis backa, men man ska inte backa bara för att Expo och dess förlängning Expressen drar i gång ett drev.

 

Låt oss vara uppriktiga:

• De politiskt korrekta ser rasblandning som något positivt och eftersträvansvärt. Helst ska hela mänskligheten bli av nordafrikanskt utseende.

• De politiskt korrekta begär också att alla ska tycka som de i denna fråga.

• Så stark är deras övertygelse om frågans vikt och sin egen rättfärdighet, att de inte är främmande för sanktioner mot oliktänkande.

Instrument i sammanhanget kan vara:
– skandalisering i massmedia
– yrkesförbud
– uteslutningar ur partier, fackföreningar och andra organisationer. 

Det finns två moment att hålla isär i en diskussion kring rasblandning:

1. Demografin och den samhälleliga, politiska nivån.

2. Individnivån. 

Det är okontroversiellt att vilja värna olika djurarters överlevnad.  Varför kan inte fortlevanden av olika människoraser betraktas på samma avspända sätt?

Jag är själv varken blond eller blåögd och en majoritet av alla svenskar har nog aldrig varit det, men jag ser det som en förlust för mänskligheten om människor med det utseendet utrotades.

Med den utgångspunkten kan jag inte se det som eftersträvansvärt att direkt arbeta för mer rasblandning.

Vilket inte är detsamma som att vare sig förbjuda äktenskap över rasgränserna eller att diskriminera människor efter utseende. Det har heller inte Isak Nygren förespråkat, vad jag förstått.

Fortsätter denna trend att intellektuella och demokratiskt sinnade människor tvingas lämna Sverigedemokraterna pga sina åsikter, då blir det angeläget att på något sätt kunna fånga upp dessa – så att deras krafter ändå kan tas tillvara i ett fortsatt politiskt arbete.

Det är vad jag vill verka för!