Mer kritik

Åter till tråden i början av gårdagens bloggtext. Mitt tal till SD:s riksårsmöte. 

En given kritikpunkt, om än inte den viktigaste,  blir kluvenheten i partiets hållning till Israel/Palestina-konflikten.

• Officiellt står partiet – om jag förstått saken rätt – neutralt i fråga om de israeliska bosättningarna på Västbanken.

• Samtidigt har man en ”utrikesminister”, Kent Ekeroth, som till 100% ger sitt stöd åt denna ockupationspolitik.

Det snällaste man kan säga om detta är att det sänder dubbla signaler.

En viktigare kritikpunkt gäller SD:s hållning till skatteuttag. Där ser jag mycket som tyder på ett slentrianmässigt bejakande av att skatteuttaget ska vara högt och att politiker har rätt att ganska fritt jonglera med miljarderna. Sverigedemokraterna borde istället representera en ansvarsfullhet i hanterandet av skattemedel. Konsekvent.

Konkret syftar jag här på två moment.

1. Politikernas egna förmåner

Jag har inte hört talas om några initiativ från SD-företrädare för att det ska skäras ned i förmånerna åt den politiska adeln. Snarast verkar man dra i andra riktningen: inte ens de redan höga riksdagslönerna är höga nog åt partitoppen! Både Åkesson och Söder kommer upp i årslöner på över en miljon kronor.

SD måste ju vara ett alternativ till sju(k)klövern. Det måste innefatta ett mått av idealitet och självgående engagemang.

Från SR-ekots webbsidan den 17/3 2011:

”…Ett exempel är lönesättningen. 

Precis som i många andra riksdagspartier får ledningen i Sverigedemokraterna ytterligare ett antal tusenlappar från partiet i lön varje månad. Detta vid sidan av de 56 000 kronor som ledamöterna får från riksdagen.

Totalt ger det drygt 92 000 i månaden till partiledare Jimmie Åkesson och 84 000 för partisekreterare Björn Söder.”

2. Mer bistånd 

Sverige är redan, sedan åtskilliga år, en av de i särklass största bidragsgivarna till UNHCR. Detta vill SD öka ytterligare.

Min uppfattning är att de medel som kan friläggas i framtiden genom minskad bidragsinvandring ska vara öronmärkta för svenska behov och den stora gruppen av utsatta svenskar som fått det allt svårare.

En sak till:

Vad jag också finner anmärkningsvärt är att Sverigedemokraterna inte tagit tag i frågor kring el-marknaden och de för konsumenterna orimligt höga el-priserna, som nu ökat år för år under lång tid.

Det vore ett sätt för SD att motverka bilden av enfrågeparti. Det borde dessutom ligga nära till, med tanke på att SD är kritiskt till Sveriges medlemskap i EU – vilket uppenbarligen ligger bakom galenskaperna på el-marknaden.

I dessa dagar, då kärnkraftsosäkerheten så eftertryckligt exponerats, blir det än angelägnare att Sveriges el-försörjning så långt möjligt ska klaras genom den egna vattenkraften.  Vår elektricitet därifrån ska inte skickas utomlands annat än vid klara överskott, dvs när dammarna är fulla.