• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Debattsummering

Mina två texter kring SD och den israeliska bosättningspolitiken har givit både kommentarer och besökssiffror som aldrig förr till min blogg.

Själv tycker jag mig ha klarat ganska bra att i sak bemöta de invändningar som rests mot mina resonemang, förtydliga mig och att ställa relevanta motfrågor.

 

Det tycker tydligen även en del meningsmotståndare – som övergår till diverse fula trix. Detta är väl vad som genom åren hållt mig uppe. När motståndare gör så, då har det känts som en bekräftelse på att deras argument inte räcker till. Alltså är det jag som i sak har rätt.

Den här korta debatten visar upp en hel provkarta:

1. Man ställer luddiga eller retoriska frågor, anser sig sedan inte ha fått svar.

2. Man avstår från att svara på konkreta frågor från mig.

3. Man hävdar att jag tidigare skrivit sådant som man uppskattat, vilket ska försätta mig i en tacksamhetsskuld gentemot vederbörande, skapar förväntningar som jag har att leva upp till (dvs att i denna fråga tycka som de)

4. Man säger sig under åren ha ”följt mig” på bgf mm, och nu visar jag mitt ”rätta jag”. SD-Kurirens vägran att ta in en betald annons om vitboken får plötsligt sin naturliga förklaring.

5.  Man öser på traditionellt manér på med tillmälen.

6. Man missförstår medvetet vad jag skriver, låtsas inte om vad jag faktiskt skrivit ( t ex att staten Israel ska få fortsätta existera) eller tillskriver mig uttalanden som jag inte gjort.

7. försöker överhuvudtaget dra ned nivån på debatten till att bli en verbal gyttjebrottning.

Låt mig avslutningsvis, ”för säkerhets skull” (iofs vet jag att det inte hjälper gentemot dem som inte vill förstå vad jag skriver, men ändå) göra två förtydliganden:

1.
Jag motsätter mig den pågående islamiseringen av Sverige.

Där har jag nog uttryckt mig mer kategoriskt än Jimmie Åkesson: vidare invandring från muslimska länder till Sverige ska omgående stoppas.

2.
Kent Ekeroth har stora förtjänster. Ett exempel är denna riksdagsdebatt mot handelsministern Ewa Björling (M), som blev välförtjänt ”mosad”.

Kritiskt stöd är min linje.

Ett skämt?

Bilden på Kent Ekeroth i mitt senaste blogginlägg, ”SD och enigheten” var – som brukligt – ett montage från min sida.

Bilden nedan är uppenbarligen inte ett montage, utan ett fotografi direkt ur verkligheten:

SD:s utrikespolitiske talesperson framför israeliska stridsvagnar,

i full stridsmundering och klar för drabbning mot fienden.

Nedan två andra aktuella bilder ur verkligheten, på unga stridisar i aktion.