SD och enigheten

Sverigedemokraterna vill rimligen vara det parti som samlar de invandringskritiska rösterna i Sverige. 

Skulle Ekodemokraterna utvecklas till ett parti och kandidera i riksdagsvalet 2014, då skulle man från SD:s sida ogilla detta. Man skulle sannolikt fördöma ett sådant agerande som splittrande.

Med all rätt.
Vi måste hålla ihop!

Det betyder dock samtidigt att Sverigedemokraterna har ett ansvar – måste hålla måttet, måste leva upp till vissa förväntningar.

I det stora hela har SD skött sig bra efter riksdagsinträdet. Flera av deras företrädare har gjort mycket bra ifrån sig i både riksdagsdebatter och TV-framträdanden.

Ett stort frågetecken gäller dock hållningen till Israel.

• EN SAK är att försvara staten Israels rätt att existera, nu mer än 60 år efter statens bildande.

• EN ANNAN SAK är att försvara ockupationen av palestinsk mark och den israeliska bosättningspolitiken på Västbanken.

Om Det Invandringskritiska Partiet i Sverige i den frågan alls ska ha någon ståndpunkt så måste det vara att försvara även palestiniers rätt till ett eget land.

Vi ska i varje fall inte solidarisera oss med denna bosättningspolitik!

Detta borde egentligen vara så självklart, att det inte behöver påpekas. Dessvärre är det inte självklart.

SD:s internationelle sekreterare, Kent Ekeroth, har besökt både Israel och dessa bosättningar. I en riksdagsdebatt mot Jonas Sjöstedt har han därefter försvarat den israeliska expansionspolitiken. 

Sverigedemokraterna borde här klargöra att detta är bara hans personliga ståndpunkt, inte partiets!

Det är olyckligt att just han, med sin extrema hållning i denna fråga,  är utrikespolitisk talesperson för SD. Kent Ekeroth har stora förtjänster i riksdagsarbetet och i debatten, men just denna post borde lämnas till någon annan.