Tal till s-kongressen,7: Rättvisa

Näst sista avsnittet av ”Tal till s-kongressen” har ”rättvisa” som tema.

Betänksam

Nationaldemokraterna har alltsomoftast avfärdats som ”nazister”. Jag har reflexmässigt reagerat på detta, då jag där tyckt mig känna igen något av samma expo- och afa-hållning som tidigare drabbat sverigedemokrater och varje invandringskritiker.  Tillmälen och förtal istället för fakta och argument. 

En skeptisk hållning från min sida, som jag vill hålla fast vid. Det får dock inte betyda att jag slår över åt andra hållet, till att försvara ND mot även berättigad kritik.

Aktuellt är ju uttalandena i TV4-nyheterna från två unga ND:are,  en av dem redaktionsmedlem i Nationell Idag. Inslaget gav intrycket att de inte kunde ta ställning för demokrati.  Jag lämnade den tolkningen öppen, att det här handlade om en ohederlig klippning.

Nu har dock veckorna gått, och ingen korrigering på den punkten kunnat noteras från de två ND:arna.  Om de i själva verket sagt något som censurerats, då har de ju haft alla möjligheter att gå ut med rättelser på både webben och i Nationell Idag. Så har inte skett. Redan detta är illavarslande.

Iofs tog Sanna Hill upp saken i Nationell Idag denna vecka (nr 9/11). Där bekräftades det man kunde misstänka, att det rörde sig om en lång intervju (2 timmar) där TV4 sedan plockat ut vad som passade dess syften. De frågor som återgavs i sändningen var dessutom utanför ämnet för den överenskomna intervjun, och kom oförberett.

Men Sanna anför i NI inget om att hon skulle i intervjun ha sagt något som klippts bort, men kunde ge en annan bild av hennes demokratisyn än vad TV4-inslaget gav intryck av. Hon skriver: ”TV4:s team,… Aldrig att jag som nationalist skulle svara på en fråga för att blidka dem – aldrig.”

Det är hedervärt att vara rakryggad, men kan vi helt bortse från den mediala terräng i vilken vi har att verka?

Om inte annat har TV4-inslaget nu aktualiserat Sannas, och ND:s, syn på demokrati. Många av NI:s läsare skulle nog välkomna ett klargörande. Åtminstone dessa borde Sanna vara redo att ”blidka” på den punkten.  Annars blir ju ett kvarstående intryck att här finns något att dölja.

Dessvärre börjar ett mönster här kunna skönjas.

Redan för något år sedan reagerade jag på en artikel i Nationell Idag om spanska inbördeskriget, där det togs ställning för Francosidan.  Jag skrev om detta till redaktören,  Vavra Sak, och framförde kritik.  Suk gav mig då rätt, men för någon månad sedan dök det upp en NI-artikel som på motsvarande sätt hyllade Francos kollega, diktatorn Salazar i Portugal.  En tidigare artikel kritiserade ”massdemokrati” på ett luddigt sätt.

Till NI-seminariet i Södertälje den 29 januari var inbjudna även ”Svenska Motståndsrörelsen” och ”Svenskarnas Parti”, vilka knappast betecknar sig själva som demokrater. De medverkade inte bara med egna bokbord, utan även i de diskussioner som ingick i programmet.

Ovanpå detta har Nationell Idag nu publicerat nomineringar till ”Årets fosterlandsvän”. Jag finns med där, omgiven av idel personer från ovannämnda och andra organisationer. En prissumma på 10.000 kr ställs i utsikt.

På ett plan kan jag hysa all respekt för medlemmarna i dessa organisationer. De arbetar oegennyttigt för vad de ser som Sveriges bästa, och de får ibland betala ett högt personligt pris för detta i form av förföljelser och vänsterextremt våld.

Sverige kan också vara på väg mot ett tillstånd där sådana som jag blir överspelade. Klart är att Reinfeldt och andra makthavare verkar i den riktningen – nu senast genom fräscha skattemiljarder till ”papperslösa” utlänningar, alltmedan snaran dras åt kring utsatta grupper av svenskar.

Som när USA på 60- och 70-talen rullade ut sina bombmattor över  Vietnam. Där blev då ingen plats för någon tredje ståndpunkt eller några nyanser. Det skapades en helt binär situation. Bara två alternativ: för eller emot, med eller mot.

Men där är vi ännu inte i Sverige, så jag framhärdar.  Vad jag vill arbeta för är en demokratisk opposition mot det mångkulturella och svenskfientliga vansinnet. Demokratisk till både mål och medel.

EFTERVALSTABLOIDEN ser nu ut att kunna bli en stor framgång. Det är inte alls otänkbart att den kan följas av en ny tabloid redan i höst. I bästa fall kan vi klara två tabloider varje år åtminstone fram till valet 2014.

Mycket mer finns varje gång att säga, än vad som får plats i en tabloid på 8 sidor.  Lägligt vore om då funnes en veckotidning med samma inriktning att slussa läsarna vidare till, att ta en prenumeration på för envar som ”vill veta mer”.

En tidning som inte är knuten till något enskilt parti och som har en sverigevänlig inriktning – för demokrati och nationellt självbestämmande.

Dessvärre ser Nationell Idag inte ut att vara på väg i den  riktning som jag här bedömer önskvärd.