Schizofren statsmakt

Thomas Gür i SvD den 5/3 -11:

”Således fastställer överenskommelsen den förunderliga hanteringsgången att en del av statsmakten, rättsväsendet, ska eftersöka en utlänning som olagligen vistas i Sverige efter ett avvisningsbeslut, samtidigt som andra delar av statsmakten, socialnämnd och skola, ska vara befriade från skyldigheten att rapportera var den eftersökta utlänningen vistas och dessutom vara skyldiga att tillhandahålla den eftersökte subventionerad sjukvård och fri skolgång.

Överenskommelsen skapar därmed ett läge där statsapparatens olika instanser inte har uppgiften att dra åt samma håll. De termer som inom statsvetenskapen beskriver sådana förhållanden är inte smickrande för någon stat.”

Merit Wager citerar ur utlänningslagens kap 20, med anledning av desinformation från Maria  Wetterstrand, (MP):

”‘§ 1 Till böter dömes en utlänning som uppsåtligen eller av oaktsamhet uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd och utan att utlänningen har ansökt om ett sådant tillstånd eller en förundersökningsledare har ansökt om tidsbegränsat uppehållstillstånd för utlänningen med stöd av 5 kap. 15 §. I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.’

Detta är svensk lag. Maria Wetterstrand och andra som skapar regler och lagar som står i strid med den har gått för långt.  Att en riksdagsledamot dessutom påstår, i en chatt där människor tror sig få korrekta svar, att det inte skulle vara olagligt att bryta mot lagen (!!!) är helt så otroligt att man tror att man drömmer.”

Efter Sverigedemokraternas riksdagsinträde ställde Fredrik Reinfeldt i utsikt att han skulle söka upp SD:s väljare, uppenbarligen med en förväntan att hans uppenbarelse skulle få dem att tänka om.

Denna ”Eriksgata” kunde väl vara lämplig att genomföra nu, för att förklara uppgörelsen med Miljöpartiet, hur den ska finansieras och vad den ska ge.

Tar sig statsministern till Lessebo kanske han också kan byta några ord med vänsterpartisten Lena Nilsson. Hon skrev den 6/3 -11 i Aftonbladet:

”Jag är 57 år och ensamstående med ett barn i skolåldern. Om utanförskap vet jag mycket efter att ha varit arbetslös i snart 9 år och mer eller mindre ekonomiskt fattig sedan mitten av 90-talet.”

”Jag har ingen lön utan lever på ett aktivitetsstöd från Försäkringskassan, som varierar mellan cirka 9000 och 11000 kronor per månad,…”

 

”På senare tid har också ett slags utanförskap vuxit sig allt starkare – ett utanförskap som handlar om att jag har helt andra livsvillkor än flertalet på arbetsplatsen. Ett utanförskap som många gånger kan upplevas värre än när man ‘bara går hemma’ och slipper konfronteras med en verklighet så långt ifrån min.

”Jag känner en sådan oerhörd vanmakt, frustration och ilska inför det nya Sverige som vuxit fram, ett Sverige där jag tillhör en marginaliserad grupp av långtidsarbetslösa, ensamstående och ekonomiskt fattiga. Ett Sverige där rå marknadsekonomi råder och egoism och ytlighet härskar, fackföreningarna tappar medlemmar och mark, folkrörelserna dör, uteliggarna blir fler, barnfattigdomen ökar, bostadssegregationen är tydlig och inkomstklyftorna gigantiska.

Ett Sverige där tänderna återigen blivit ett klassmärke och människor måste vända sig till välgörenhetsorganisationer för akut ekonomisk hjälp. Där barn till ensamstående inte självklart kan få det som deras kompisar får, kanske inte ens kan åka på semester. Där man inte kan få ett hyreskontrakt, inte ens byta elbolag för att försöka minska sina utgifter, om det finns betalningsanmärkningar.

Hur ska vi som inte kom med på tåget vare sig under hög- eller lågkonjunktur, vi som kanske aldrig får ett jobb igen med en rimlig försörjning, vi som blivit skuldsatta på grund av orimliga ekonomiska förhållanden, vi som har levt ett antal år av våra liv med sämre livskvalitet, ja rent av i fattigdom, på grund av den förda politiken – hur ska vi göra för att inte helt gå sönder, ..?”