• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Egyptiskt tankeexperiment

Antag att allt går bra i Egypten. Antag att allt går över all förväntan. Så att man lyckas bygga upp inte bara en fungerande demokrati utan även ett ekonomiskt välstånd.

Här hemma är snödjupet nu åtminstone en meter där jag bor. Jag skulle i det läget – ett rikt Egypten – inte vara främmande för att vilja bosätta mig där, åtminstone under vinterhalvåret. Kanske skulle det finns också andra svenskar som då ville flytta för gott till det varmare klimatet i Egypten. Antag att en halv miljon svenskar gjorde det.

• Skulle dessa svenskar då kunna påräkna försörjning från den egyptiska staten i form av introduktionsersättningar och äldreförsörjningsstöd?

• Skulle man fixa bostäder åt svenskarna, i de delar av Egypten där de föredrog att bo?

• Skulle svenskarna garanteras hälsovård, skulle skolgång ordnas åt deras barn?

• Skulle en armada av mångfaldscoachar, tolkar mm anställas för att serva svenskarna?

• Skulle gratis undervisning i arabiska erbjudas, med en ekonomisk bonus som belöning för slutförda kurser? 

• Skulle de svenskar som ville ta ett arbete få förtur på den egyptiska arbetsförmedlingen?

• Skulle egyptiska arbetsgivare få särskilda subventioner för att anställa svenskar? 

• Skulle en särlagstiftning införas, som bedömde brott mot svenska strängare än brott mot egyptier?

• Skulle svenskar kunna utverka skadestånd om de av någon egyptier blivit kallade för ”svennar”? 

• Skulle egyptierna tvingas sluta vifta med den egyptiska flaggan på offentlig plats som de gjort under de senaste veckorna, av hänsyn till att enskilda svenskar kanske kan ta illa upp?


Vart vill jag komma?

Min poäng är denna: i Egypten har en nationalism och nationell stolthet formligen exploderat inför TV-kamerorna, med västerländska journalisters gillande.

Varför mäts inte med samma mått?

Varför får inte vi svenskar på motsvarande sätt göra anspråk på vårt land?

Varför är nationell stolthet något farligt när det gäller svenskar men lovvärt när det gäller egyptier?

För övrigt kan jag bara instämma i Gotiska klubbens konstaterande: ”Vi här – ni där!”

Inmålad

Fredrik Reinfeldt har ju varit generös med att sprida omdömen, plussande för ”det mångkulturella samhället”.

Detta är t ex  både ”spännande” och ”intressant”.

Och Sverigedemokraterna ville han ”inte ta i med tång”.

På kort tid har nu Reinfeldts partikollegor i både Tyskland, Storbritannien och Frankrike tagit avstånd från det mångkulturella projektet. Vilket ger denna bild, hämtad från Affes statistikblogg:

Reinfeldt och hans ”Nya moderaterna” har målat in sig i ett hörn, kan vi väl konstatera.