• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Reaktionärt

Som jag framhöll redan vid ett SD-möte i Värmland 2002 är jag reaktionär. Jag tycker det i flera avseenden var bättre förr och skulle därvid vilja vrida klockan tillbaka.

Detta gäller även infrastrukturfrågor. Förr fanns både snöslungor och tågplogar till förfogande för den svenska järnvägstrafiken. Här kan du se snöslungor i aktion på 50-talet.

När vintern nu slår till får man ta fram lok från järnvägsmuséer. Se här och här.

Tågkaos har det alltså blivit nu, för andra eller tredje vintern i följd.  Varför?

Jag ser två samverkande faktorer:

1. Uppstyckningen av SJ, med en oklar ansvarsfördelning och kortsiktig kostnadsjakt som följd.

2. Propagandan om global uppvärmning, som intalat beslutsfattare att med snö och kyla för Sveriges del tillhör historien.

Tågkaoset började alltså på regeringskansliet.

Detta aningslösa synsätt har präglat även Sjöfartsverket. Sverige äger en rejäl isbrytare, Oden, men för femte vintern i rad har denna sänts till Sydpolen då den bäst hade behövts i Sverige.

”Vi har Oden i vår flotta och kan ta hem henne om så skulle behövas”,  försäkrade rederichef  Tomas Årnell på SR-webben i december 2010.

I februari 2011 kan SR-webben rapportera följande:

”Isläggningen i Bottenhavet och Östersjön är den mest omfattande sedan 1987.”


”Kraftiga vindar fortsätter att ställa till problem för sjöfarten, framförallt i Bottenviken och i Bottenhavet där fem isbrytare nu assisterar trafiken.”

”– Det är lite farligt om fartygen fastnar och inte sitter mot vinden, för då kan isen klättra upp på däck, säger Karl Herrlin.

Det är åtta till tio fartyg som väntar på assistans av Atle eller den finska isbrytaren där.

Några av fartygen har fått hjälp att lägga sig vindrätt för att inte riskera att brytas ner av isen.”

Jag kan inte annat än instämma med Östersunds-Posten en 7/12 -10:

”Oden var på forskningsuppdrag i Antarktis redan i fjol. Nu är isbrytaren på väg dit igen, fast de svenska haven och farlederna isar igen.

Sjöfartsverket tjänar 20 miljoner kronor på den manövern, ..”

”Vad ska då Sverige med sitt 108 meter långa flaggskepp till isbrytare överhuvudtaget, kan man undra?”

Fyra drivkrafter

Det har slagit mig att det finns fyra typer av drivkrafter eller mekanismer bakom det mångkulturella vansinnet.


1. Skam

Vi har en massa att återgälda och försöka betala igen för:

a) Som vita har vi en skuld till slaveriet, en företeelse som ska kopplas bara till hudfärg.

b) Som européer och innehavare av små kolonier i Afrika och Västindien är vi medskyldiga till kolonialismen, en företeelse med enbart negativa konsekvenser.

c) Som svenskar bär vi ett ansvar för vad som skedde i naziockuperade områden under andra världskriget.

d) Som boende i en välfärdsstat ska vi ha dåligt samvete mot folk i fattigare länder.

2. Godhet

Andra sidan av detta mynt är att vi ska vara världsmästare i godhet. All vår skuld ger oss här en särskild skyldighet. Samtidigt är vi bättre än alla andra folk, vi besitter godhetsförutsättningar som inga andra folk kan tävla med.

3. Lydnad

Vi har vant oss vid att makthavarna vet bäst. Även om vi ibland knorrar litet vid köksborden och mellan fyra ögon, så lyder vi.

Och de politiker som vi lyder, de lyder i sin tur direktiv från sina uppdragsgivare.

4. Förakt

Mitt i denna smet av undergivenhet, skuldbeläggning och godhetsfundamentalism finns ett outtalat men självklart förakt för människor från fattiga länder.

På dem kan inga krav ställas, inga förväntningar knytas. De kan inte göras ansvariga för sina handlingar och bli föremål för någon kritik. De är som små barn eller förståndshandikappade, omyndiga.

Vad pk-iterna här håller tillbaka kan de dock ta igen genom att sparka på sina landsmän. Där är det fritt fram att ösa ut sitt förakt, att pumpa på med tillmälenkränkningar och bestraffningar.

Tumme ned för tv4

Två unga nationaldemokrater i Södertälje har blivit utsedda till nämndemän. Detta blev till ett nyhetsinslag på TV4 den 25/2 -11.

Påannonsen löd:
”Två medlemmar i det högerextrema och främlingsfientliga partiet Nationaldemokraterna har blivit utsedda att arbeta som nämndemän i Södertälje tingsrätt.”

Amnesty reagerar, rapporterade TV4.

Så långt inget anmärkningsvärt. Vi dissidenter har fått vänja oss vid stämplingar, så rutinmässigt att orden saknar informationsvärde. Det är bara tillmälen, som säger mer om avsändaren(se även min text om Skit-TV -https://janmilld.wordpress.com/2020/02/04/skit-tv/) än den omtalade.

Likaså känns det bekant att dissidenter förutsätts sakna integritet. Är man kritisk mot den förda invandringspolitiken måste man vara negativ mot varje invandrare, på ett okontrollerat sätt.

Men sedan intervjuar TV4 de två nämndemännen, Mattias Karlstrand, 23, och Sanna Hill, 19.

 

Några svar gör mig betänksam. Även om jag vet hur etermediafolk kan ”ta ut svängarna” i sina redigeringar. Så denna kommentar må göras med reservation för att de intervjuade kan ha sagt saker som klippts bort, och skulle ha givit ett annat helhetsintryck om de tagits med i det som sändes ut.

De två nämndemännen är båda medlemmar i ett parti med ”demokraterna” i sitt namn. I det senaste numret av partiets tidning (nr 7/11) skriver dessutom redaktör Vavra Suk på ledarplats: ”Nationell Idag bekänner sig till demokrati.”

Så här svarade Sanna Hill på TV4:s frågor:

– Tycker du att demokrati är ett bra system?
– Uppenbarligen har det funkat nu.
– Är det bra?
– Det vill jag inte kommentera.

Demokratifrågan erbjöd ju ett tillfälle att göra ett antal påpekanden, t ex hur

• Sverige idag har en statsminister som snarast applåderat politiskt våld,

• sju partier i riksdagen i praktiken växt ihop till ett,

• massmedia bara släpper fram vissa åsikter, mörkar om invandringens konsekvenser och verkar folkfördummande.

• det svenska folket är ett sovande folk, präglat av okunnighet och likgiltighet, feghet och konflikträdsla.

Allt faktorer som motverkar en levande demokrati.

Med andra ord: problemet är inte att vi har för mycket demokrati, utan för litet.

Demokrati i sig är eftersträvansvärt, men för att den i verkligheten ska fungera måste ett antal förutsättningar vara uppfyllda.

Schweiz och Sjöbo är här föredömen, med sina folkomröstningar.

Därutöver ställdes en fråga som iofs inte hade i sammanhanget att göra, men den ställdes:

– Kan du inte svara på om du tycker att Adolf Hitler var en bra eller dålig politiker?

Mattias Karlstrand:

– Det var en karismatisk statsman i början av 1900-talet i Tyskland.

Här borde det, tycker jag, vara helt självklart att bara göra tummen ned. Visserligen har det sina förklaringar att att den mannen kom till makten, men med facit i hand var han en katastrof för alla folk i Europa – särskilt tyskar och judar, ryssar och polacker.

Redan från början hyllade och tillämpade hans rörelse politiskt våld. Direkt efter ”Machtübernahme” 1933 sattes kommunister och socialdemokrater i koncentrationsläger. Både mord och tortyr stod på den nazistiska repertoaren.

Hade Hitler hejdat sig efter ockupationen av Sudetlandet 1937 skulle ändå ha funnits en linje i hans agerande: alla tyskar samlade i ett rike. Men han fortsatte, och det blev krig, med 50 miljoner döda som resultat.

Inte ens efter Stalingrad och det stora pansarslaget vid Kursk 1943, när det stod klart ett tyskt nederlag var ofrånkomligt, tillät han någon kapitulation. Det tyska folket skulle krossas och tyska städer förvandlas till ruinhögar.

En av mina krönikor i Nationell Idag handlade för övrigt om motståndsgruppen Vita Rosen”.

Med detta inte sagt annat än att Adolf Hitler kan ha varit karismatisk. Framförallt hade han en mycket skicklig propagandaminister, Joseph Goebbels, vars ande lever än idag. Inte minst i Sverige. Hans propagandaprinciper har ju bildat skola för våra massmedia och pk-politiker: en lögn blir trodd om den är tillräckligt grov, slås upp stort och ständigt upprepas.

Se även denna film:

PS

Trodde du att TV4 försummade att fråga om ”Förintelsen”? Nejdå, den fick de också med. ”Tror du att Förintelsen har inträffat?”

För min del skulle jag där kanskeha svarat med en motfråga: ”Vad lägger du in i begreppet ‘Förintelsen’? Är siffran 6 miljoner helig?”

Mosaik-favorit i repris

Idag blev jag uppringd av en tabloidutdelare i Småland. Han hade just på Youtube sett det Mosaikprogram från april 1997, där jag medverkade. Tema: det mångkulturella samhället.

Han tyckte att denna film borde läggas upp på tabloid-webben, för att trigga utdelarna.

För egen del hade han blivit så provocerad, av framförallt Mikael Löfgrens självgoda uppenbarelse (kultursidesskribent på DN), att han nu bara längtade efter en chans att avreagera sig genom en intensiv tabloidutdelning.

Hans förslag ligger dessutom rätt i tiden, såtillvida att pallarna med tabloider just lämnat tryckeriet och ett första utskick av DHL-kartonger ska ske redan under veckan som kommer.

Här kommer således Mosaik-inslaget: 

Med undantag av TV3:s ”Folkhemmet” i april 2000 har jag sedan inte ombetts medverka i fler TV-program.

Beslutsfattare

När min argumentering i en fråga bemöts med tillmälen istället för argument, då känner jag mig vara på fast mark. Hade mina meningsmotståndare haft argument, skulle de rimligen i första hand ha anfört sådana. När de inte gör detta, tyder detta på att de har tunt med argument. 

Intressant är, tycker jag, hur begreppet ”hat” används i såväl rovdjursdebatten som invandringsdebatten. Den som vill att människor ska skyddas från vargar är således ”varghatare” och den som vill att människor ska skyddas från våldsbenägna fjärrinvandrade kan räknas till ”hatgrupper” vilka behöver särskilt övervakas och utestängas från det offentliga samtalet.

Låt mig bara konstatera, att det inte är vargar som fattat besluten om den förda rovdjurspolitiken. 

Det vore obegåvat att lägga vargar till last att de följer sina instinkter. Som alla varelser måste de skaffa mat för att själva överleva och för att kunna föda sina valpar. Som rovdjur lever vargen på bytesdjur. Iofs kan man finna det onödigt att – som ofta sker – vargen skadar så många fler får än den kan äta upp, men så är läget.

För övrigt kan konstateras att vargar är intelligenta och anpassningsbara djur. De vet när de är i fara och ska hålla sig undan, vet när de kan göra framstötar. Svåra att jaga. Svåra att freda sig mot, när de känner sig ha ett övertag.

NÅGOT MOTSVARANDE  kan konstateras beträffande de nu många bidragsinvandrade från fjärran länder och kulturer.

Det är inte de som fattat besluten om den förda invandringspolitiken. De tar bara för sig av de bord som dukats upp:

• Rykten finns spridda i MENA-världen om den svenska välfärden och flatheten.

• Instruktioner finns färdiga över vad de säga till svenska myndigheter.

• Svenska advokater finns i överflöd, som på den svenska skattebetalarens bekostnad ordnar PUT-skäl och därmed bidragsförsörjning åt människor som bara söker ett bättre liv.

• Där Migrationsverket säger nej till PUT, säger den överordnade och lekmannastyrda Migrationsdomstolen ofta ja – och det på mycket skruvade grunder.

PS

Läs om: Vargar och dvärgbandmask