• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Vad är ”vänster”?

Julia Caesar har idag åter skrivit en bra krönika, med många fullträffar. Temat är ”Vänsterns tragedi”.

”Under den borgerliga regeringen fortsätter märkligt nog också den socialistiska indoktrineringen att obehindrat genomsyra hela samhället, alltifrån barnens dagis med inskolning i mångkultur och genusextremism, via skolan, till infiltration av offentlig förvaltning och makttrogna politiskt korrekta massmedia.”

”Men det finns ingen enda politisk ideologi någonsin som har lyckats utplåna människors naturliga behov och instinkter, som självbevarelsedriften och behovet av att i första hand måna om sig själv och sina närmaste. Inte ens med våld, angiveri, avrättningar och tortyr har det lyckats.”

”I mer än 40 år har vänstern genom ett monopolistiskt tolkningsföreträde lagt död mans hand över debatten och samhällsklimatet i Sverige, …”

”…1970-talets demagogiska retorik. Det som pågick kallades alltså ‘klasskamp’. Men – ‘hejda blodet som strömmar’? I vilka dolda inbördeskrig strömmade blodet i Sverige på 1970-talet? Vilka ‘hungriga magar’ som inte blev mättade fanns det i en obruten högkonjunktur när Sverige låg bland de högsta i OECD:s välståndsliga?

Svaret är att det som ägde rum under politisk täckmantel var ett pubertetsmässigt förlängt föräldrauppror som blev kroniskt…. drogs revoltörerna till den mest auktoritära, tvingande och förtryckande ideologi som i Väst någonsin ett dagens ljus: kommunismen.

Behovet och hyllandet av en totalitär regim motsvaras hos vänstern av en inre totalitarism utan vilken en okritisk tillbedjan av diktaturer aldrig skulle få fäste. Rop på kontroll och repression för att hålla förbjudna impulser i schack … Andra människor ses som olydiga barn som ska uppfostras och disciplineras för sitt eget bästa, så som man själv har blivit uppfostrad och disciplinerad.”

”Budskapet i vänsterns totalitära kärna har alltid varit:
‘Du får inte känna det du känner.’
‘Du får inte tänka som du tänker.’
‘Det är Partiet (vi) som bestämmer vad du får tänka och känna.'”

”….ställer dagens svenska vänster psykiatriska diagnoser på dem som ifrågasätter massinvandring, mångkultur och islamisering: de är ‘xenofober’, ‘främlingsfientliga’ och ‘islamofober’. Därmed har man evakuerat problemet ur sig själv, delegerat det till individnivå och försökt tysta genom att ingjuta skuld – den mäktigaste sortens manipulation.”

Den svenska vänstern har aldrig tvättat sin smutsiga byk. Dess galjonsfigurer har aldrig ställts till svars. Vänstern har aldrig gjort upp med sitt förflutna. Det faktum att man har haft totalt fel i mer än fyrtio år har inte lett till någon avläsbar omprövning eller avbön. Och ett så kraftfullt tvättmedel att en sådan tvätt skulle lyckas existerar inte.

Vänstern är i kris.”

Det finns inget som jag här inte kan instämma i, bortsett att jag inte vill reservera begreppet ”vänster” för olika schatteringar av kommunister och antidemokrater.

Sedan 1917 var ju svensk arbetarrörelse splittrad i två grenar, där huvudfåran – SAP – brukar karaktäriseras som reformistisk, medan utbrytarna brukar karaktäriseras som revolutionär. Sedan 1921 hade partiet namnet SKP – Sveriges Kommunistiska Parti. Samma år antogs Kominterns 21 teser, vilket markerade en Moskvastyrning. Namnet till trots var det därmed inte längre ett svenskt parti. Inte heller var det demokratiskt – kommunismen innebar ju en enpartistat.

När jag själv började engagera mig i SSU och SAP 1962 betecknade jag mig som vänstersosse. Dvs gärna radikal, men noga med att hålla mig på rätt sida om staketet. Det var möjligt att stå till vänster och samtidigt hylla demokrati.

När jag 1977-79 s.a.s. gästspelade inom VPK var det för att signaler kommit att partiet kastat loss från Moskva. När jag lämnade var det pga upptäckten att detta inte stämde. Inom ungdomsförbundet, Kommunistisk Ungdom, var man nästan religiösa i sin kommunistiska renlärighet (det var f.ö. 1978 som Lars Ohly gick med i KU).

VAD JAG VILL FÅ SAGT  är att man kan stå till vänster utan att vara kommunist, antidemokrat och politiskt korrekt.

Med pk-ismen och mångkulturen har ju seglat upp en annan form av antidemokratism än den som förknippas med moskvatrogenhet och enpartivälde. Där är SAP och ”Vänsterpartiet” nu med på samma tåg.

Jag sätter ”Vänsterpartiet” inom citationstecken, eftersom jag inte anser att det partiet står till vänster. Se här, här, här och här.

Vänsterståndpunkt nr 1 för mig är folkmakt.  Eller ”demokrati”, som det även kallas.
Det var arbetarrörelsen och liberalerna som drev igenom allmän och lika rösträtt i Sverige. Inte utan anledning var detta ett viktigt krav. Utan inflytande var det ju svårt att hävda sina intressen.

Nu avfärdas icke önskade folkopinioner som ”populism” och ordet ”demokrati” ges av pk-iterna en 1984-innebörd.

Vänsterståndpunkt nr 2 för mig är nationell suveränitet. Eftersom nationen är arenan för en fungerande demokrati.

Utan en nation – inget folkligt inflytande. Då fattas de avgörande besluten på annat håll.

Vänsterståndpunkt nr 3 för mig är jämlikhet, solidaritet och rättvisa.

Dvs en jämnare fördelning av välståndet, vi ska ställa upp för varandra. Dock utan att förfalla till bidrageri. Envar måste anstränga sig. Det får inte ge mer inkomster att leva på bidrag än på eget arbete.

Som vi vet existerar inte lågavlönade svenska arbetare, landsbygdsbefolkning eller överhuvudtaget utsatta grupper  av svenskar längre för vare sig ”Vänsterpartiet” eller de övriga inom Sju(k)klövern. De har helt enkelt tänkts bort, och man arbetar för att göra det direkt olagligt att där tänka något annat.

En fjärde ståndpunkt, som iofs inte kan klassas speciellt ”vänster”, men som är viktig och nödvändig och där det nu lämnats ett politiskt vacuum är: en fungerande infrastruktur.

KAN SOCIALDEMOKRATERNA KOMMA IGEN?

Jag tror det blir mycket svårt. Det var ju s-regeringen Carlsson som styckade upp SJ. SAP bär för mycket ansvar för allt som gått fel.

Enda chansen för (S) vore en rejäl pudel, där man radikalt lade om kursen i invandringspolitiken.

KAN ”VÄNSTERPARTIET” KOMMA IGEN?

Kanske. Om man:
a) får Jonas Sjöstedt som ny partiledare (ev. tillsammans med Gudrun Schyman)
b) går till offensiv på infrastrukturfrågor om elpriserna och tågtrafiken, med krav på genomgripande förändringar.

Då skulle (V) snabbt kunna bli det största oppositionspartiet (såvida inte (S) gör sin kursomläggning enligt ovan).

Se f.ö. en intressant analys av Allraunderdånigast.Tips till Expo: 1975-76 var jag redaktör tidskriften ”Extremisten”.

Mer om den saken ska avslöjas i en kommande bloggtext.

5 svar

  1. Mycket intressant läsning! Har länkat tillbaka från mitt inlägg till din bloggpost.

  2. Riktigt som du skriver: ”Enda chansen för S att komma igen vore att göra en pudel och helt göra om invandringspolitiken”
    Påminner bloggens läsare att man på SAP:s hemsida kan hitta ett speciellt fält där man kan påpeka vad man tycker är fel med S till dags dato.
    Kan vara tillfälle påpeka detta med invandringen där.

  3. Allmänt sett så är väl den ”svenska modellen” ingen höjdare precis, tyvärr tyvärr… 😥

  4. Bäste Jan Milld, jag brukar instämma med Dig men när Du antyder att Vänsterpartiet bör ”gå till offensiven med elpriserna” divergerar våra åsikter helt. Enl. min uppfattning är enda möjligheten till lägre elpriser att politiken (läs:Maud Olofsson/Näringsdep.) möjliggör att antingen förbjuda korsägande av elproduktionen eller låta en 4:e elproducent, oberoende av EON, FORTUM och VATTENFALL bygga ett antal nya reaktorer, m.a.o. återgå till fungerande konkurrens. Sannolikheten att detta sker med Alliansen/Maud Olofsson i spetsen bedömer jag som obefintlig, speciellt med tanke på att den enda aktören med erforderliga resurser är STATEN och är dessvärre ideologiskt otänkbart med varken Alliansen eller dom rödgröna. Om industrin kommer igång med nya reaktorer kommer dom i första hand se till sin egen energiförsörjning.
    Vindkraft är en god tanke men det är dyrt och när elkraften behövs som bäst, alltså när det är 20-40grader kallt stannar dom, dels av att dom inte tål kölden och dels av att det inte blåser när det är så kallt.
    Enda möjligheten till framtida låga elpriser är att SD blir så stora att dom politiskt får betydligt mer att säga till om.
    Det ser alltså dystert ut för oss med skyhöga elräkningar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: