• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Vem är extremist?

”Jag delar inte hans högerextrema åsikter…. jag är demokrat!”

Så föll orden om mig när Inge Brorsson pressades i en radiointervju den 29/6 2009. Jag har tidigare inte känt till den intervjun och det uttalandet, men den inbjuder ju till en kommentar! 

Låt mig ta det från början:

Som boende i Stockholm var jag ganska nollställd i vargfrågan. Jag hade läst en bok om en man som levt bland vargar i det vilda, hade också sett Kevin Costner i filmen ”Dansar med vargar”. Så jag var allmänt positiv till detta vilddjur.

Efter min pensionering 2008 flyttade jag till Dalarna, i ett område där varg kommit tillbaka i sådan omfattning att det blivit en fråga för de boende.

Så jag började intressera mig för frågan och kunde på Rättviks bibliotek låna boken ”Vargmannens testamente” av Nils Norlen.

Det blev en ögonöppnare.  Vad som underlättade för mig att snabbt ta till mig problematiken var att där fanns så många paralleller till invandringsfrågan.

Eftersom jag om invandringen och demokratin redan gjort många filmer på  Youtube, blev det snart fyra filmer också i vargfrågan.

Därigenom kom jag i kontakt med jägarorganisationen Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik i Dalarna och ombads att göra filmer för dem.

Så skedde. Det blev tre något längre FNR-filmer om rovdjurspolitik.

Inge Brorsson är sekreterare i FNR:s Dalaavdelning och centerpartist. Vi har träffats många gånger och jag uppfattar honom en rejäl människa. Uttalandet i radion känns dock inte bra.

Vad har jag någonsin sagt eller gjort som gör mig till en extremist och icke-demokrat?! 

En välvillig tolkning blir att Brorsson var ovan vid media och blev pressad till att fälla sina omdömen om mig. Det tog ju en tid också för mig att inse hur det kan bli i umgänget med svenska journalister.

 

SR-utfrågaren stödde sig alltså på uppgifter från Expo:
1.  Jag var partisekreterare i Sverigedemokraterna 2004-2005.
2. Jag var (och är alltjämt) kolumnist i tidningen Nationell Idag.

Ovedersägliga fakta.

Men är det något som gör mig extrem?

Vad jag skrivit och skriver i NI kan envar ta del av här

Vad jag uträttat under tiden i SD finns till stor del dokumenterat här och här.

På SD:s riksårsmöte hösten 2004 fick jag igenom ett viktigt principiellt ställningstagande: ”Yttrandefrihet finns inte, om den inte finns för meningsmotståndare.”

Jag fick också gehör för 10 punkter under rubriken ”Vem är demokrat?”, som vi haft på Blågula frågor alltsedan Signalkampanjen 2002:

1. Vem uppträder öppet – vem uppträder anonymt?
2. Vem använder tillmälen – vem undviker tillmälen?
3. Vem belägger sina påståenden – vem gör det inte?
4. Vem är redo för en dialog och är beredd att möta sina meningsmotståndare i en offentlig debatt – vem är det inte?
5. Vem anser att folket ska få tillgång till en allsidig information – vem anser det inte?
6. Vem förespråkar yttrandefrihet även för sina motståndare – vem vill förbehålla yttrandefriheten dem som tycker likt en själv?
7. Vem är beredd att ta intryck av nya fakta och argument – vem är det inte?
8. Vem anser att folkviljan ska få genomslag i den förda politiken – vem anser det inte?
9. Vem kan reservationslöst ta avstånd från våld – vem kan det inte?
10. Vem bekänner sig till alla människors lika värde – vem gör det inte?

(Punkt 10 har jag dock bytt ut i den version som nu ligger på Ekodemokraterna

Som många känner till var jag medlem i Socialdemokraterna sedan 1962 och under nära tre decennier, har även varit medlem i  Vänsterpartiet och Miljöpartiet några år. Inget av dessa partier klassas ju som högerextrema. Då uppstår frågan: när blev jag ”höger” och dessutom ”extrem”?

Det började inte med att jag år 2004 gick med i SD eller år 2002 kandiderade på SD:s riksdagslista.

Nej, det började nog redan 1994. Det var då jag skrev boken ”Lagom är bäst!” och startade tidskriften Blågula frågor

Ja, frågan är om det inte började än tidigare!

Som redaktör för den fackliga tidskriften ”Hjulet” intervjuade jag 1991 invandringsminister Maj-Lis Lööw.

Vi var där överens om att stämpeln ”rasist” användes alltför lättvindigt och att alla asylsökande inte var verkliga flyktingar.

• Ett år senare var jag inte längre redaktör för ”Hjulet” (en post jag innehaft från 1985). 

• Och Maj-Lis Lööw var inte längre invandringsminister. Det hade ju blivit borgerlig regering, men Lööw fanns heller inte med i Socialdemokraternas arbetsgrupp ”Gemensamt ansvar” 1993 kring invandringspolitiken, när (S) återkom i regeringsställning 1994 blev Leif Blomberg invandringsminister.

Vilka ståndpunkter i sak är det som kvalificerar en människa att klassas som ”högerexremist”?

Jag har pejlat in två sådana åsikter:

1. Invandringen till Sverige ska vara reglerad, inte bara formellt utan också i verkligheten.

2. Den som tycker så är inte nödvändigtvis vare sig ”rasist” eller allmänt fientlig mot människor från andra länder. 

Till detta kan läggas en tredje åsikt, eller verklighetsuppfattning, aktualiserad av vår ”moderate” statsminister:

3. Det finns svenskar. 

Vad vill jag här komma fram till?

Jo, att de verkliga extremisterna är dessa vuxenmobbare i massmedia. De är inte bara osympatiska, otrevliga och orättvisa. De är direkt farliga.

I den färska TV-filmen ”Drottningoffret” får ju den svenska miljonpubliken klart för sig vad som är en ”högerextremist”: det är en som slår ihjäl invandrare och skjuter politiker.

I samma kategori placeras jag av Sveriges Radio.

Sedan rullar det bara på, som en etablerad ”sanning”.

I slutändan kan detta vara ägnat att direkt äventyra min personliga säkerhet. Alla extremister är ju inte inbillade.

PS: Insamling för Issa Issa!

8 svar

  1. Är nog riktigt som du säger att Brorsson föll för trycket från PKmaffian då han baktalade dig.
    Tack för tipset om insamlingen till Issa, ska skicka en slant samt sprida kännedom

  2. Jag tycker nog att du personligen skall höra av dig till Brorsson och kräva en ursäkt, alternativt en förklaring till hans utsagor om dig. Vägrar han tillmötesgå något av dessa tycker jag att du skall förklara att du då hoppar av filmsamarbetet. Vi invandringskritiker skall inte tåla vad som helst, det är viktigt att ryta ifrån!

    Jag är i alla fall ordentligt förbannad å dina vägnar, så jag antar att du är minst lika förbannad som jag?

  3. Nöjesjakt! Fick via SVT:s nyheter veta att 6.500 jägare sökte licens för att skjuta 20 vargar. Skälen för detta var mycket skiftande och oklara. Hur vet man att den varg som sedan blir skjuten är den som rev fåret? Det har sedan länge stått klart för mig att det som driver dem beror på kicken de får då de får skjuta ett vilt djur. Har de ett så förbannat tråkigt liv på landet? Det finns väl ”ädlare vilt” att sikta in sig på, så som läget i landet är? Bor sedan 4 år som pensionär i en kommun i Småland där många förefaller vara fåraktiga / partiellt efterblivna, kanske p.g.a. inavel sedan hundratals år.? (Men skulle det gälla att få mat som det var förr i världen ja då kan jag förstå det). / Pensionär utan gevär.

  4. […] lästa inlägg Vem är extremist?SanningsoffretVem är svensk?Blodsband, skuld och ansvarDreven mot monarkinFarliga läckageOm migNya […]

  5. […] Som jag redovisade i januari hade en av de kring rovdjurspolitiken aktiva jägarna i Dalarna – Inge Brorson – av en journalist på SR Dalarna förmåtts offentligt ta avstånd från mig.  Jag var “högerextremist”. […]

  6. […] var i medias framställning inte ett adoptivbarn från Afrika utan en politisk aktivist. En ”högerextrem” sådan.  Dit har sedan även jag räknats av dessa […]

  7. […] och ”rumsren” om man okritisk håller med makthavarna, ”odemokrat” och ”högerextremist” om man tänker själv och hyser en egen […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: