• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Är jag nationalist?

Frågan aktualiseras genom en SD-medlem i Göteborg, som först hörde av sig om att hjälpa till med distributionen av nästa tabloid (den lär komma till våren). Hon ställde även i utsikt att kunna värva fler sverigedemokrater till utdelningen.

Häromdagen fick jag dock ett kontrabesked: ”Nationalister är någonting som jag vill inte ha även indirekt koppling till. Som jag ser så skriver du till nationaldemokraternas tidning.”

Detta väcker naturligtvis reflexioner i min skalle:

– Har jag några ställningstaganden att ompröva?

– Eller visar detta på brister i SD:s medlemsskolning?

Jag lutar mot den senare förklaringen.

Visst är jag ”nationalist”, i den bemärkelsen att jag vill försvara:

A. nationalstaten, ser den som en nödvändig arena för en fungerande demokrati.

B. svenskars rätt till ett eget land. Precis som andra folk ska ha rätten till sina egna länder.

Jag är alltså motståndare till expansionism och imperialism. Sverige ska hålla sig inom sina egna gränser, i varje fall med sina soldater.

Jag är också motståndare till chauvinism. Vi svenskar ska inte behandla andra folk som mindervärdiga, vi har alla ett grundläggande människovärde, som ska respekteras.

Därmed inte sagt att envar i världen har rätt att flytta till Sverige och bli försörjd med svenska skattemedel och/eller brottslig verksamhet. Vi har rätt att värna våra gränser och reglera invandringen. Vi har den moraliska rätten att göra så. Och det är praktiskt genomförbart, om den politiska viljan finns.

När jag i vitboken tog med detta citat av Adolf Hitler

Rätten till nytt land, ny jord, ny mark, har – enligt en evig naturlag – den som erövrat det, och det egna landets gränser inte räcker till för att föda det växande befolkningsöverskottet. Och det att vi har barn, som vill leva, rättfärdigar våra anspråk på de nya rikena.”

…så var det inte citerat med instämmande. Det var med självklart avståndstagande.

När jag ställde det invid detta citat…

”Vi svenskar kan inte hävda en exklusiv rätt till ett så relativt glesbefolkat land.”…

…av Christer Hallerby, statssekreterare hos Birgit Friggebo, så var det för att åskådliggöra galenskapen i Bildt-Westerberg-regeringens politik 1991-94.

I efterhand har jag fått höra att när Jimmie Åkesson reser invändningar mot vitboken, så hänvisar han till att jag tagit med detta Hitlercitat.

Vad säger detta mig? Jo, att behovet av medlemsskolning inom Sverigedemokraterna kan gå högt upp i partiledningen!

Åter till min nationalism. Som många känner till hade jag en utpräglat internationalistisk inställning i min ungdom. Jag lärde mig många språk, däribland esperanto, och jag har rest i över 50 länder. Jag tog stark ställning för det vietnamesiska folkets befrielsekamp, mot USA:s vidriga angreppskrig. Det är ingenting jag ångrar.

Inte heller kan jag se det som att internationalism måste stå i motsättning till nationalism, snarare tvärtom. Jag ser mig som både nationalist och internationalist. Värnandet av svenska intressen behöver inte stå i motsättning till exempelvis latinamerikanska intressen.

Jag har en tid följt det venezulanska TV-programmet Telesur och känner en djup sympati för de framsteg som idag sker i Latinamerika:

– det allt bättre samarbetet mellan kontinentens länder

– de ekonomiska och sociala framstegen

– frigörelsen ur USA:s grepp.

Det kan också väcka inspiration att ta del av hur Nestor Kirschner fick Argentina på fötter och hur bödlar från tortyrens 70-tal ställs till svars.

Vi har massor att lära av varandra, men det internationella samarbetat ska baseras på fria folk och självständiga nationer.

Jag ser det som att min nationalism är av samma slag som socialdemokraternas under Per-Albin Hansson. Vi ska hjälpas åt, men innan vi kan respektera och visa solidaritet med andra folk måste vi kunna respektera oss själva och få visa solidaritet med andra svenskar.

Vad till sist gäller tidskriften Nationell Idag tycker jag att sverigedemokraterna istället för att motarbeta denna utmärkta tidskrift bör försöka gjuta liv i sin egen tidskrift – SD-Kuriren.

SD borde uppskatta när andra nationalister gör något bra.

Nog är det väl ändå så att SD vill arbeta för Sveriges bästa? Gör man det, då är man enligt min definition ”nationalist”.

PS

Se även denna film: ”Be inte om ursäkt!”