• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Vad kan vara fel med att vara ”GOD”?

I den senaste kommentaren raljerade jag kring ”Invandringspartiet de Goda”, alltså miljömupparna. Kan det verkligen vara fel, att vara god?

Nej, det kan det inte. Inte i ordets egentliga bemärkelse.

Problemet är att de som tagit godheten på entreprenad i själva verket inte är goda. Den politik de driver resulterar inte i ett bra samhälle. Med en välvillig tolkning kan man tillerkänna dem – pk-iterna – goda intentioner, men det blir allt svårare. Hur kan de göra sig så blinda för resultatet av sina åsikter och handlingar?!

Redan i början av 90-talet eller tidigare tjatade bl.a. Ingvar Carlsson om att Sverige skulle driva en ”generös flyktingpolitik”. Aldrig talades det om en ”generös äldreomsorg”, ”generös skolpolitik” eller ”generös sjukvård”.

Innebörden av denna generositet var ju att resurser togs någonstans ifrån och att det blev mindre över till annat. Några tvingades betala. Man gjorde en prioritering. Och de som tvingades betala var andra än de som stod för besluten om denna ”generositet”.

Vi kan också se hur godheten resulterar i en högre brottslighet i Sverige än vad som annars skulle varit fallet, den skördar varje år tusentals nya våldsoffer – helt i onödan. Påfallande är också hur just de kretsar som mest prålar med sin förmenta godhet själva har sitt ”på det torra” ekonomiskt och materiellt.

Priser har formligen regnat över dem, nu senast noterade jag att Mariam Sherifay tilldelats Martin-Luther-King-priset. Och hennes företrädare inom Centrum mot Rasism fick, genom Mona Sahlins försorg, en handkassa på 10.000 kr i veckan.

Medan David i Malmö fick ett hakkors inristat i pannan och hånades sedan av landets statsminister. David hade under våren blivit utsatt för knivangrepp och hade fått vänja sig vid att bära skyddsväst. Otaliga är överhuvudtaget övergeppen mot sverigevänner. Efter pk-samlingen på Sergels torg efter valet blev en man knivskuren på Södermalm – man trodde att han var sverigedemokrat.

Det finns naturligtvis människor som är genuint goda. Dit hör de som samlar in och skänker medel till behövande i andra länder. Mitt högsta förtroende har Frälsningsarmén.

Till de verkligt goda hör också alla som arbetar oegennyttigt för sitt lands bästa, för sitt folks framtid. Ofta under hot och försakelser. I dagens Sverige klassas vi som icke-rumsrena, ej anständiga, primitiva, extrema och odemokratiska, får uppleva förtal, hets och förföljelse.

Ungefär som en gång företrädarna för socialdemokratin i slutet av 1800-talet.

Mer på temat godhet kan du läsa här, här, här, här och här.