SDU och greiderismen

Mina läsare må ha överseende: jag har ju utlovat en genomgång av Monas nya bok. I dagarnas finns också en del att säga om  ”experter”, dessa i sämsta bemärkelse prostituerade.  Detta ska komma, före valet, men just nu måste jag beta av den tråd om SD som blivit aktuell. Det gäller att skriva när man blivit ”taggad”, då blir det klarast.

Gustav på SDU-forumet har nu gjort ett nytt inlägg, som klargör att han själv inte läst vitbokssammandraget och egentligen inte vet vad det innehåller. Vilket inte hindrade honom att sprätta iväg de grövsta insinuationer om boken.

Jag vet inte om denne Gustav är bara en signatur eller om det är en verklig person med det namnet. Framförallt kan jag inte bedöma om han verkligen är en SDU-are eller bara en inskickad Expo-figur.

Kan ens vanliga SDU:are som läser på forumet avgöra den saken? Finns det idag en självklar och tydlig skillnad mellan SDU:are och PK-sold-ater?

Det borde det naturligtvis göra! Punkt nummer 1 i den grundläggande medlemsutbildningen inom SD och SDU borde vara hanteringen av ett så frekvent använt och ofta missbrukat begrepp som ”rasism”.

Så snart begreppet används måste ryggmärgsreaktionen från varje invandringskritiker vara: vad lägger vederbörande in i begreppet?

PK-innebörden känner vi  alla (?) till. ”Rasist” är envar som vill ha en annan invandringspolitik, en politik som begränsar inflödet.

Om en SD-are använder detta mycket tvivelaktiga begrepp, då måste vederbörande avkrävas en förklaring: använder han/hon ordet i någon annan bemärkelse än vad Expo gör?

Överhuvudtaget ska vi vara varsamma med orden, och inte lättsinnigt sätta negativa stämplar på andra människor.

Det betyder inte att vi ska vara förhindrade att använda begrepp. Själv talar jag alltså om pk-iter. Innebörden av ”politisk korrekthet” finns då klargjord både på bgf-webben och i vitboken.

I ”Grundkurs för sverigedemokrater” skrev jag:

”Till den demokratiska kulturen hör också att man kan respektera även meningsmotståndare, och förmår föra ett civiliserat samtal. Man ska … lyssna på vad andra säger och visa en vilja till förståelse. ”

”Med ett intellektuellt förhållningssätt avses att man bemödar sig om att vara rationell och sanningssökande. Man söker relevanta fakta, och tar hänsyn till sådana fakta.

I diskussioner tar man fasta på en motståndares starkaste argument, inte de svagaste. Man kan både ta och ge kritik. Och när man ger kritik är den saklig, dvs den bygger inte på personangrepp. Man söker dialog med meningsmotståndare.

Man är också beredd att revidera sin egen uppfattning inför nya fakta eller argument. Man begär inte att kartan ska vara överordnad terrängen.

Man förmår skilja på deskriptiva och normativa utsagor. Man fördömer inte budbäraren, om denne kommer med ‘dåliga nyheter’, och pekar på problem. Lika litet som man sparkar meteorologer, när de givit prognoser om dåligt väder.

Detta kan låta så självklart att det inte ska behöva påpekas, men tyvärr ger den politiska debatten om invandringen alltsedan 1980-talet ett massivt prov på hur man använder kränkande tillmälen istället för att debattera i sak.”

SDU-debattörens hållning gentemot mitt vitboksarbete andas inte desto mindre samma typ av förakt som tidigare manifesterats av Göran Greider.

Vad som gör mig orolig är om sådana figurer nu kan göra sig breda inom SDU och prägla hela organisationens hållning.

Det skulle inte sitta fel om ledningen för SDU här går ut med någon form av klargörande!

Kan man ställa sig bakom skrivningarna i grundkursen?