• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Möjligheternas Mona (1)

Här börjar mina kommentarer och reflexioner utifrån en del av det som Mona Sahlin skriver i sin nya bok, ”Möjligheternas land”.

Sidan 12:

”…den borgerliga regeringens högerpolitik.”

Ja, vad är ”högerpolitik”?

Är det ”högerpolitik” att människor i normalfallet ska försörja sig genom eget hederligt arbete – och inte genom vare sig bidrag, bidragsfusk eller grov kriminalitet?

Är det ”högerpolitik” att ställa krav på medborgarna?

”Det är en politik som medvetet ökar klyftorna mellan människor…”

Här vill jag skilja på klyftor och klyftor:

1.  Vissa klyftor är naturliga om inte rentav önskvärda: nämligen mellan dem som anstränger sig och försöker göra rätt för sig, och dem som inte gör det.

2. Orättvisa blir de klyftor som drabbar människor trots att de sköter sig. Det är vad många svenskar nu kan erfara, i förhållande till både invandrare, den politiska adeln och dem som gör fet karriär i godhetssvängen.

En politik som Mona Sahlin representerar.

”…istället för att investera i utbildning…”

I t ex Hjulsta har man kunnat märka hur man i skolor hela tiden måste börja om från början när dit kommer elever utan förkunskaper. De kanske inte ens kan läsa och skriva, än mindre förstår svenska. Till dessa ska klassundervisningen anpassas.

Migverkets Dan Eliasson har hela tiden kunnat fylla på med nya sådana problemelever, genom hämtningar av kvotflyktingar från Afrika. Mona Sahlin och (s) har, lika litet som andra inom 7-klövern, haft några invändningar.

I det läget kan man investera och investera än mer i skolorna, det blir bara som att TRAMPA VATTEN. Man har skapat ett stort svart hål, evigt resursslukande.

”… och jobb.”

Jovisst. Monapolitiken ger en del jobb.

Varje ”ensamkommande flyktingbarn” genererar sysselsättning åt ungefär en person.

Samtidigt har arbetsförmedlingen uttryckliga direktiv att lediga jobb i första hand ska gå till ”utsatta grupper”, dvs invandrare.

”Det är en politik som går tvärtemot socialdemokratins mål och värderingar, stick i stäv mot den dröm om ett möjligheternas land för alla som jag och mitt parti bär på.”

Det räcker inte med att önska och drömma. Man måste också se till de faktiska resultaten av en bedriven politik. Sedan mer än 20 år har vi där ett tydligt facit.

Mona Sahlin anför så ett av sina ”favoritcitat”, ur antologin ”Tala om klass”:

”Mamma lät oss födas i välfärdslandet Sverige, ett land som höll på att byggas upp till ett av de bästa i världen, med yttrandefrihet och ständigt nya reformer för social trygghet…”

Visst var Sverige välfärdsland, ledande i världen. Men så är det inte längre.

Varför? Hur gick raserandet av denna välfärd till?

Jo, man lät Sverige bli hela världens socialbyrå och man lät brottsligheten skena till ständigt nya höjder.