• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Dagsrapport

Idag hade jag ärende till centralorten, först till banken för att betala tryckeriet, sedan till posten. Med mig hade jag dels ett antal försändelser till Danmark, Norge och England, dels två stora paket på drygt 13 kilo med vardera 40 böcker, till Skåne och Stockholm.

Det visade sig att försändelserna till Norge och Danmark kostade vardera 80 kr – där motsvarande försändelse inrikes kostar 36 kr. Samma som till varje annat land i Europa. ”Slut på nordiskt samarbete, tydligen”, kommenterade jag till kvinnan bakom disken.

De tunga pakten skulle, enligt min portotabell, kosta 275 kr vardera, men jag hade fått tips från en annan invandringskritiker om särskilda Sverigepaket i standardiserat format, vilka fick väga upp till 20 kg och skulle kosta bara 179 kr. Dock hänvisades jag därvidlag till ICA-butiken. Postkontoret var ett ”företagscenter”, Sverigepaket var för ”privatkunder”.

Innan jag var nöjd ville jag proviantera ett antal porton à 33 kr för ekonomibrev upp till 500 gram. Jag begärde 24 stycken och det blev en del plockande med olika valörer innan vi fick ihop rätt antal.

Under tiden hade vi hunnit småprata en del och postkvinnans nyfikenhet väckts för min bok. Jag nämnde titeln och att det handlade om ”massinvandringens konsekvenser för vårt land”. Hon gjorde en spontan min och jag fyllde i: ”kontroversiellt”. Och tillade ”snart blir det kanske åtalbart”. Hon nickade, till synes instämmande.

NÄSTA ANHALT blev alltså ortens ICA-butik, där det redan var trångt på parkeringen. Till en kassa var kön längre än till alla andra kassor – den kassa som förutom vanliga matvaruinköp samtidigt betjänade postärenden.

Jag spanade in vad som uppenbarligen var ”Sverigepaket”, men där fanns bara ett. Under tiden i kön kunde jag haffa en annan anställd och påtala att jag behövde två. Innan jag nått kassörskan hann hon återkomma med ytterligare ett Sverigepaket.

Det visade sig att de kostade vardera 32 kr, inte 179 kr . Portot skulle tillkomma separat. Redan här anade jag oråd, men tog paketen till bilen och ompaketerade mina två försändelser samt skrev på nytt in uppgifter om adressater och avsändare.

Åter till ICA-butiken och samma kassa, med den särskilt långa kön, där allt dessutom gick mycket långsamt. När det blev min tur tillkallades ytterligare en anställd, vilket ändå inte gjorde att det gick snabbare, tvärtom! Allt som jag skrivit in för andra gången måste han skriva in för en tredje gång, inte utan viss möda. Och bakom mig växte inte bara kön, kunden närmast bakom var i upprorstämning.

Han skällde på personalen, som var outbildad för jobbet och inte visste hur det skulle göras. Iofs förmodligen sant, men jag försökte leda in samtalet på politiska banor: det var systemet som var fel, man skulle ha behållt tidigare postkontor, det var sanslöst att placera posthanteringen i matbutiker. Och var på väg att råda honom att rösta för en förändring i valet i september, då jag kom av mig: vilket parti har på sitt program att ändra detta idiotiska system?

Nåväl: sanningens ögonblick var på väg att närma sig. Vad skulle portot kosta? Det visade sig att det särskilt tillkallade biträdet läste i sin portotabell och kom fram till att paketet – som vägde drygt 13 kilo – skulle kosta 275 kr.

Jag protesterade inte, jag är inte den typen. I synnerhet inte när kön av desperata bakom vi redan var så lång. Men jag har noga sparat kvittona. Summan av Sverigepaketen blev ju för mig en högre avgift (275+32= 307 kr) än vad som annars skulle ha blivit fallet. Inte tvärtom (179 kr).

Något säger mig att min sagesman, invandringskritikern, var bättre underrättad än ICA-biträdet. Det ligger ju ingen logik i att ha särskilda Sverigepaket i standardiserade format, om inte Posten i sin hantering hade något att vinna på det. Och hade Posten något att vinna på det, då försöker man rimligen lotsa över kunder till att använda det, genom lägre avgifter, inte motsatsen!

Jag ska nu vända mig till Postens centrala kundcenter, expertkunniga och informationsansvariga, för att få fram ett vederhäftigt och slutgiltigt besked.

Jag vill ju få saker att stämma i min tillvaro.

PS

Väl hemkommen visade det sig att de 24 förköpta portona à 33 kr – tänkta att räcka fram till nästa veckas besök på Posten i centralorten – inte skulle räcka långt. I brevlådan hade det bara ”dunkat till”. Plötsligt fanns ett 30-tal bokbeställningar, ofta kombinerade med bidrag till vitboksprojekten!

Vitboken nu har vinden i ryggen, vi har fått en rivstart.

Se för övrigt en aktuell text om  annonser.

Fredagsfilmen 9

Här kommer den första av två filmer kring boken, Vitbokssammandraget.

Boken har kommit!

Det tryckta sammandraget av vitboken har nu anlänt från tryckeriet och ett exemplar är på väg till envar som bidragit ekonomiskt till tryckningen, liksom till den som beställt exemplar fram t.o.m. måndag.

Sammandraget är på 184 sidor och kostar 60 kr + porto (33 kr).

Beställningar kan ske genom att sätta in 93 kr på

postgiro 80 73 30 – 6.

Fredagsfilmen 8

En redogörelse för

projektet vitbokstabloiden:

Möjliggörarna

När jag gav ut min bok DIALOG OM INVANDRINGEN – dokumentation av ett försök” var det som en summering av försöket Blågula frågor.

Min tanke var då att för egen del sätta punkt för vidare aktivt engagemang i invandringsfrågan: jag har ändå gjort ett ärligt och ganska grundligt försök, men det hade visat sig att de politiskt korrekta som kontrollerade massmedia inte vara benägna att lyssna, inte ville ta till sig kritik och heller inte var redo att ge plats för andra röster.

Som det visat sig har mitt engagemang ändå fortsatt. Varför?

• En främsta förklaring ligger nog i att när man väl blivit medveten om dessa galenskaper i megaformat blir det svårt att lägga frågan åt sidan.

• I synnerhet som konsekvenserna för vårt land blivit alltmer katastrofala.

• En annan viktig förklaring ligger i att det poppat upp ett stort antal bloggar och andra webbsidor, många duktiga skribenter, som kraftfullt ger sig in i denna fråga.

Sammanhängande med det senare är att jag kunnat erfara hur runt mig växt fram ett nätverk av personer som på olika sätt ger stöd i verksamheten. I samband med vitboken har detta blivit helt konkret: 42 personer har sänt in bidrag – små eller stora, enstaka eller flera.

Från början föreställde jag mig att utsikterna att gå i land med en tryckning av vitboken var små. Två faktorer förändrade detta.

1. En tryckning behövde inte kosta 200.000 eller 300.000 kronor. Åtminstone en sammanfattning av vitboken skulle kunna klaras till tiondelen av denna kostnad.

2. Vädjan om ekonomiskt stöd vann gensvar. Tack vare de 42 hjältarna nådde vi över 20.000 kr till vitboksfonden och en tryckning var ekonomiskt i hamn.

Innebörden av ett sådant stöd är ju inte bara praktisk. Den ger också inspiration och ny energi för mig, i de olika vitboksprojekten.

Det tryckta vitbokssammandraget på 184 sidor ska levereras från tryckeriet under nästa vecka.

Därnäst gäller det vitbokstabloiden!

Där har jag också fått ett mycket värdefullt stöd, genom konstruktiv kritik som möjliggjort ett nytt och – förhoppningsvis – väsentligt bättre tabloid-original.

Det jag först lade ut av den nya versionen rymde en del skrivfel, som jag fått mig påpekat och åtgärdat.

Envar ska veta att jag uppskattar sådana påpekanden, om det så gäller bara en tveksam avs-

tavning!

Hör gärna av dig med vad du kan ha hittat ytterligare att korrekturåtgärda: janmilld@hotmail.com