• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Fredagsfilmen 4

Vitbokens kapitel 1, avsnitt B:

Val- och vitbokstabloid?


Sammanhängande med dels valrörelsen, dels vitboken, har jag laborerat med manus till en tabloid.

Kopplingen till vitboken skulle vara dubbel: dels ett sätt att göra denna känd, dels ett sätt att använda eventuellt överblivna ekonomiska medel, efter att vitbokssammanfattningen är tryckt och börjat sälja.

Ett utkast till en 4-sidig tabloid har jag nu fått klar, den kan ses här:

Först kände jag mig mycket nöjd med resultatet, men sedan fick jag en svidande kritik från K, och efter att ha grunnat på saken är jag benägen att ge honom rätt.

Det är ju lätt hänt, när man känner att det finns så mycket viktigt att säga, när man vet hur utbredd okunnigheten är, vet hur så många gått på pk-propagandan och man dessutom av ekonomiska skäl har litet utrymme till sitt förfogande – att försöka klämma in för mycket på tillgängligt antal sidor.

K skriver:

”Även om det finns en massa fakta i den är det inte säkert den läses.  Om du ger den till redan frälsta så kommer de att höja den till skyarna. Om du ger den till aktiva PK-iter så kommer de att såga den på det vanliga viset. Den kan ge info till yrvakna. Men jag tror att ditt syfte är att väcka de som ännu lever invaggade i pk-sanningen. Därför är det svårt att väcka någon med en massa tunga fakta. Det kan snarare få motsatt effekt.””Försök att fråga så mycket som möjligt. Då aktiverar du dem att tänka och komma med svar. Få dem att kolla upp fakta.”

”1. luftigt, låt pappret i sig tala.
2. lite text. ställ frågor. några påståenden. faktahänvisning.
3. använd få färger. inga stora blaffor och inget gytter.
4. Hänvisa till fördjupning.
5. Kom ihåg att de skall väckas, inte knäckas i detta steget.

Det är ett uppvaknande vi är ute efter. Så fort det sker kommer hungern på fakta. Sedan kommer ilskan över att ha blivit lurad.”

Vad som underlättar för mig att ta till mig kritiken – förutom att K ju vill uppnå samma sak som jag själv och uppenbarligen vet en del om ämnet – är mina egna erfarenheter från valrörelsen 2002, då jag i ett villakvarter delade ut SD-material. En arg villaägare stormade fram emot mig, men jag mötte honom inte på den våglängden. Jag stod tyst och respektfullt och lyssnade på hans ganska långa utläggning för att på slutet göra några korta inpass. Det slutade med att han gick in i sin villa igen, med SD-foldern i handen, lovande att noga läsa den.

Sensmoral: man övertygar ingen genom vare sig aggressivitet eller genom att prata omkull och dränka i fakta. Viktigare är att lyssna, ställa frågor och visa respekt.

Detta gäller vid muntliga meningsutbyten och träffar direkt person-person. Detsamma gäller nog i stor utsträckning vid framställning skriftligt material.

Så efter K:s ärliga och konstruktiva kritik siktar jag – efter att jag lämnat ifrån mig manus till den vitbokssammanfattning som förhoppningsvis går i tryck under maj månad – sätta ihop en ny tabloid.

Redan i morgon och på denna blogg kommer jag dock att börja skissa på centrala frågor.

För det tar jag till mig: utgå från relevanta och intressanta frågeställningar.

Med andra ord inbjuder jag envar att medverka med synpunkter på detta arbete.

Efter att ha listat fram frågeställningar att besvara kan vi systematiskt beta av dem en i taget, för att få fram bra och koncisa svar.

Snabbare tåg?

Tåg som går snabbare – är det vad Sverige behöver?

Den rödgröna trojkan deklarerar nu inför valet, att på detta vill de göra en jätte-miljard-satsning.

Om Mona Sahlin lanserar en sådan idé, så kan jag inte bli överraskad, men här har hon Miljöpartiet med sig. Frågan är om inte Mp rentav varit pådrivande. Peter Eriksson anförde som argument att andra länder i Europa har snabbtågslinjer – då måste även Sverige ha det. Vi får inte ”komma efter”.

Hur lyser alltså igenom en ideologi av utvecklingsoptimism igenom, där allt ska bli ständigt större och snabbare. Det är själva definitionen på framsteg. Man har en föreställning om en utveckling som är på en gång oundviklig och önskvärd.

Snabbtåg betyder enorma investeringar i ny infrastruktur där dessa ska gå. Såtillvida är det kanske konsekvent från trojkan, som också är överens om att skatter är något som ska höjas.

Men snabbtåg betyder också ökad energiåtgång.

Jag tror att det är mer än hög tid för ett helt annat framtidsperspektiv.

Vi vet att Peak Oil är passerat, priserna på olja kommer därför att stiga år från år.

Detta kommer att få genomslag i hela samhällslivet. Inte bara blir det dyrare att köra bil (utan att bensinskatten behöver höjas). Priset på andra bränslen kommer att följa med upp. Det blir dyrare att värma bostäderna. Det går åt mer elektricitet.

Det kommer också att bli dyrare att framställa och transportera mat.

Den framtid jag ser är ett samhälle där trenden mot globalisering ersatts av en trend mot lokalisering: undvik alla onödiga transporter, satsa på lokal produktion för lokala behov.

Med detta kommer att följa en annan syn på tid. Det blir därvid en återgång till hur det var under tidigare sekler: det fick ta sin tid att transportera sig. Det viktiga blir att man lever energisnålt.

Jo, jag känner till invändningarna. De är i huvudsak två:

1. Det finns dolda oljetillgångar som oljebolagen inte vill låtsas om, olja kommer i själva verket att räcka i många hundra år till.

2. Genombrott kommer att föras inom fissionskraften, som ger oss tillgång till en obegränsad energi.

Det blir ju som att ge sig upp i luften med ett flygplan utan att kunna flyga, men förutsätta att man under flygningens gång ska komma på hur.

Bygger vi nu snabbtåg så kommer vi om några decennier att tvingas skrota dem, för vi har inte råd att hålla dem i gång.

Vi kommer också ha hunnit märka att de inte svarar mot något annat behov än utflippade politikers behov att inför ett val låta visionära.

De borde försöka ta sig an verkligt existerande problem istället.
Sådana finns nämligen.

Nationell Idag

Beskedet om presstöd till tidskriften ”Nationell Idag” gav en ny tjurrusning från Kurdo Baksi, och ett antal angrepp i Baksis anda, där man utgår från som ett självklart faktum att ”Nationell Idag” är ”brun” och ”nazistisk”.

Som vanligt utan tillstymmelsen till belägg.

Ungefär samtidigt som jag år 2008 blev tillfrågad om att bli kolumnist i NI fick jag en motsvarande förfrågan från ”Folkets Nyheter”.

Min hållning är att jag är redo att skriva i vilken tidskrift som helst, förutsatt att jag har frihet att ta upp vilket ämnet jag önskar och där skriva vad jag själv tycker. Så i båda fallen testade jag detta genom mitt val av ämne.

I Nationell Idag testade jag genom att i min första krönika klargöra hur jag avser att rösta i riksdagsvalet år 2010, och varför. Nämligen på Sverigedemokraterna. Den togs in, om än under viss vånda.

Folkets Nyheter testade jag också, genom att skriva en text om den antinazistiska motståndsgruppen ”Vita Rosen”. Jag hörde sedan inte mer från Folkets Nyheter.

I Nationell Idag, däremot, togs dock samma text senare in, utan problem.

Bland mina i NI publicerade texter kan nämnas ävenDemokrati och diktatur

En text som ligger helt i linje med vad redaktionen själv skrivit i ämnet på ledarplats.

Eftersom jag sedan år 2008 haft en krönika varannan vecka i NI så läser jag förmodligen tidningen mer noga än de flesta andra prenumeranter. Skulle man där ha skrivit något som går helt på tvärs med mina egna värderingar, då skulle jag ha reagerat. Men något sådant har jag inte funnit.

Intill dess att någon förser mig med fakta som bevisar motsatsen håller jag för sant att Nationaldemokraterna lever upp till sitt namn, och står för demokratiska principer.

Ärde sedan litet nördiga kring Karl XII så är det något jag kan leva med (utan misstagen från denne envåldshärskare inget skärgårdskrig 1719).

Med eller utan presstöd är Nationell Idag en tidning som Sverige behöver. Den förtjänar många, många prenumeranter!

Tveksam kulturminister


Efter presstödet till tidskriften ”Nationell Idag” meddelar kulturminister Lena Liljeroth att hon vill låta urvalsreglerna diskuteras i kulturdepartementet.

”Presstödets uppgift är ju att främja mediemångfalden och därmed demokratin. Då kan man ju tycka att det är märkligt att en tidning som Nationell idag, som ju har en annan agenda som vi ser det, har fått presstödet.”

Alltså : syftet med presstödet är att verka för ökad mångfald beträffande tidningar och tidskrifter, så långt är nog Liljeroth och jag överens.

Men sedan skär det sig.

Jag, sedan länge anhängare av tesen ”Yttrandefrihet finns inte, om den inte finns för meningsmotståndare”, menar att mångfald innebär att olika åsikter kan göra sig hörda och att medborgarna därmed får möjlighet att ta del av mer än en åsikt.

För vår kulturminister gäller istället ett annat synsätt. Själva begreppet ”mångfald” ligger inkapslat i en bestämd åsikt. Det gör att mångfald åstadkommes genom enfald.

Mångfalden skulle direkt äventyras om andra åsikter sipprade ut.

Det här ligger ju i linje med tidigare intellektuella landvinningar. På barbariets tid fanns en felaktig föreställning om ”demokrati”, som kopplade detta begrepp till folkstyre och vissa frihetsrättigheter. Nu har utvecklingen gått framåt, och demokrati innebär att dela den av makthavarna påbjudna värdegrunden om alla människors lika värde och att det inte finns svenskar.

En innebörd som bara reaktionärer ifrågasätter.