• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Lördagsgodis 13

Den 15 april 1997 deltog jag i en debatt i TV2:s Mosaik om ”det mångkulturella samhället”, under ledning av Alexandra Pascalidou.

När Pascalidou från TV2:s Mosaik först ringde mig om saken var jag tveksam, mot bakgrund av tidigare mediaerfarenheter.

Skulle jag få en juste behandling? Tre andra deltagare skulle det finnas, men inget av namnen – Mikael Löfgren, Rawia Morra, Annick Sjögren – var känt för mig. Alexandra försäkrade att det här skulle vara ett samtal, inte någon tuppfäktning. Vi skulle få prata till punkt. Inspelningen skulle ske i förväg, men det skulle inte göras några klippningar.

Jag lovade Alexandra att återkomma med besked dagen därpå. Flera vänner som jag pratade med avrådde – de skulle ”hacka mig i bitar”. 4 mot 1 – det skulle aldrig gå!

Anders Sundholm, ordförande i Blågula Frågor, var dock tveklös: här hade vi hela tiden kritiserat media för att inte släppa fram oss – nu var de beredda att äntligen ge oss en form av tillträde till scenen . Då kunde vi bara inte tacka nej, det fanns inget annat alternativ än ”ja”. Detta var också min egen bedömning.

Till bilden hör att jag fick lägga förslag på frågor att ställas till oss i panelen. Mitt förslag blev ”Är det mångkulturella samhället önskvärt?” Dagen före inspelningen fick jag veta vilka frågor som Mosaik bestämt sig för:

1. Finns det ett mångkulturellt samhälle?

2. Är det önskvärt?

3. Går det att skapa?

4. Förhållandet integration – assimilation?

5. Är det mångkulturella samhället ett hot mot den svenska identiteten?

6. Finns det förebilder? Var?

Till inspelningen kom jag väl förberedd, hade skrivit upp stolpsvar på alla frågor utom den sista, där svaret ju var kort (”nej”).

Programmet inleddes med att alla andra debattdeltagare fick yttra sig, några mer än en gång, innan jag fick ordet. Den fråga som jag då fick ingick inte bland de i förväg givna. Den var dessutom obegriplig, så där fanns inget att säga. Då gav jag istället mitt förberedda svar på fråga två. 35 sekunder hann jag då prata, innan jag blev avbruten.