• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Gomorron, Sverige!

Det kan ha varit någon gång I mitten av 90-talet. Den amerikanska TV-kanalen ABC:s program “Good Morning America!” hade skickat en stor besättning till Sverige för att sända under flera dagar. På Stadshusterassen med Riddarfjärden i bakgrunden installerade sig TV-stjärnorna Joan Lunden och Charles Gibson.

Det formade sig till en enorm turistreklam, ja en direkt hyllning till vårt svenska samhällssystem, vår blandekonomi.

“Sweden – the middle way!” – landet med välstånd och trygghet för alla. Landet där människor regelbundet gick till sina arbeten och samvetsgrant utförde sina uppgifter, utan att vara drillade eller hotade till det. Där behövdes varken en kampanjande statsapparat som i kommuniststater eller hot om att bli arbetslös och ställd utan försörjning, som i råkapitalistiska samhällen..

Programmet ingav mig snart vissa farhågor. Intuitivt.

Bara några år tidigare – 1989 – hade ju Berlinmuren fallit. År 1991 hade Sovjetunionen kollapsat.

Under Reagans tid som president (1981-89) hade vi haft en politisk ledning för USA som inte kunde betecknas som annat än fundamentalistisk: renodlad kapitalism var det bästa. Konkurrerande samhällsmodeller ville man knappast veta av. I kampen mot kommunismen hade Washington visat sig berett att gå mycket långt – genom en både dyr och farlig kapprustning – för att genomdriva sin vilja.

Skulle man nu tolerera ett så uppenbart irritationsmoment och ”farligt” exempel som den svenska modellen?
Till sitt förfogande hade man förvisso maktmedel att sänka den, nu som ensam supermakt.

Jag vet naturligtvis inte hur tankarna och signalerna i globala maktkretsar verkligen gick, men det här var associationer och impulser som jag fick i detta sammanhang.

Om det var bara tillfälligheter eller uttryck för orsaksamband må vara osagt, men vad som faktiskt skett i Sverige under de senaste 20 åren är  genomgripande förändringar, bort från den svenska modellen. Temat har varit nyliberalism och NEDMONTERING.

Nedmontering av både demokrati, välfärd och trygghet. Det handlar alltså om något mer än bara massinvandring, mångkultur och nedklassning av det svenska.

Ofta har det följt ett mönster av bolagiseringar, uppstyckningar och avregleringar.

Som bussförare i Stockholmsregionen fick jag  vara med om hur man styckade upp SL och lade ut trafiken på upphandling. I ett slag avskaffades anställningstryggheten för oss förare, men jag tror inte man vann något i vare sig bättre eller billigare trafik. Det blev ju en massa extra administration.

Motsvarande har gällt tågtrafiken. Denna vinter har vi fått ett besked om vad systemförändringen resulterat i, nämligen kaos. Det är ett gigantiskt självbedrägeri att tro sig kunna försumma utgifter för underhåll och undgå konsekvenserna. I längden blir det bara så mycket kostsammare, när folk inte kan ta sig till jobbet eller när industrier tvingas stoppa driften i brist på leveranser.

Sedan har vi elmarknaden, där priserna gått i höjden, samtidigt som det alltför ofta sker elavbrott. Hade den politiska viljan funnits kunde Vattenfall varit prisledande och pressat priserna för konsumenterna. Nu är det istället nyliberal EU-anpassning som gäller, vilket passar som hand-i-handske med statens intresse av extra inkomster.

Därutöver har vi Posten, med radikalt försämrad service för kunderna, i synnerhet för de äldre och svaga.

Härnäst står Apoteken på tur.

Parallellt med högre kostnader och sämre service för konsumenterna införs fantasilöner och rekordbonusar åt chefer.

Denna offensiv väcker ofrånkomligen två övergripande frågor:

1. VARFÖR?
Varför gör man detta mot oss?

2. HUR?
Hur bar man sig åt för att så snabbt lyckas driva igenom så radikala förändringar?

Då är jag tillbaka till min intuition. Framför mig ser jag Mona Sahlin i TV-rutan, med en stående replik “Vi måste tänka väldigt nytt!”

Hon backades upp av media, inte bara genom att få utrymme för sina floskler utan också genom den devota inramningen, fri från kritiska frågor. Fint var att vara “förnyare”.

Aldrig ställdes frågan vad som var fel med det gamla och vad man skulle kunna uppnå av positiva effekter genom förändringarna.

Och efter Mona Sahlin har turbotrutarna kommit på rad i TV-rutan, alla med samma budskap om att folkhemmet ska kastas på historiens sophög.

Nyckelordet är ”globalisering” – lika ofrånkomlig som önskvärd.