• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Dåtidsminister?


Sverige har åtminstone sedan 90-talet haft en särskild demokratiminister.

Den första jag känner till är Britta Lejon, som efterträddes av Mona Sahlin på posten. Nu är Nyamko Sabuni Sveriges demokratiminister.

Mona Sahlin satte ju avtryck i historien, så att säga, under sin tid som demokratiminister genom att uttala sin förståelse för yrkesförbudet mot gymnasieläraren och sverigedemokraten Richard Jomshof i Karlskrona.

Eller drabbades Jomshof verkligen av yrkesförbud?
Hur agerade Sahlin på posten som demokratiminister?
Vad var det egentligen som hände år 2002?
Kanske något för den svenska riksdagen att ta en omröstning om…

Jag tänker även på Ingvar Carlsson, innan han blev statsminister. I en Palmeregering var han ”framtidsminister”.

Jag har inte noterat att någon annan politiker haft den posten och trodde det var bortglömt, men i Aftonbladet den 3 mars 2010 listas 24 ministrar till en rödgrön regering, där Kristina Persson (s) placeras som framtidsminister.

Ett behov som nu gjort sig påmint, genom riksdagens omröstning kring vad som hände i Turkiet år 1915, är att regeringen inrättar en post som dåtidsminister.

En historieminister, för att hålla reda på vad som för ögonblicket är sant eller falskt i historien.

Eller sanningsminister.

Ministerns departement kan då lämpligen döpas till Sanningsministeriet.

Jo, jag tillåter mig att raljera, men frågan har ju en allvarlig bakgrund.

Dessutom ligger verkligheten skrämmande nära raljerandet. Vi har sedan några år en en statlig myndighet med det orwellska namnet Levande historia”!

Merit Wager skriver på Newsmill:

”..naiva svenska riksdagsledamöter är som låter sig påverkas till att politisera historien så som nu skett, när man tog på sig att i Sveriges riksdag ‘erkänna’ folkmordet på armenier och andra minoriteter i det ottomanska riket 1915! Påtryckningarna har varit stora från grupperna av f.d. asylsökande i Sverige och riksdagsledamöterna har gett efter, i stället för att konstatera att detta inte är något som Sveriges riksdag ska ‘erkänna’, det ska Turkiet göra.”

Absurditeten understryks av att riksdagen fattade det aktuella historiebeslutet med bara en rösts övervikt.

Logiken i detta blir att väljarna i allmänna val kan rösta fram nya historiska sanningar.

Med nya politiskt beslutade sanningar ligger i förlängningen en risk att fler uppfattningar kring historiska händelser kan bli straffbelagda.

Och fler kan få göra erfarenheter som David Irving, vilken dömdes till fängelse i Österrike för sin historieuppfattning.

Jag kan inte annat än dela Stellan Bojeruds omdöme om riksdagsbeslutet:

”När historien blir föremål för politiska omröstningar har sanningen helt dött ut.”

Eller vad Thomas Bäcklin skriver på Newsmill:

”Det kan rimligen inte vara riksdagens arbetsuppgift att hantera historiebeskrivning på händelser för snart 100 år sedan, och dessutom i områden som ligger långt ifrån Sveriges gränser.”

Vad Sveriges riksdag bör fokusera på är naturligtvis dagens problem, i Sverige.

T ex hur vi får:
• tågtrafiken att bli tillförlitlig
• elektricitet till rimliga priser
• en värdig äldreomsorg
• en skola som förmedlar nödvändiga kunskaper
• offentliga miljöer som är trygga.

PS

Om detta skriver även Kim Salomon i SvD den 16/3 -10:

”Frågan blir därför vilka ogärningar riksdagen ska fatta beslut om nästa gång – Hiroshima, Vietnamkriget eller terrorn i Sovjetunionen och Kina? Antalet illdåd som pockar på politiska beslut kan synas oändligt och sysselsätta svenska politiker i riksdag och valkampanjer år framöver. Gränsdragningsproblem bakåt i tiden blir också aktuella. Riksdagsbeslut om att Kristian II inte får kallas Kristian Tyrann kan danskar i Sverige uppfatta som rimligt.”

4 svar

  1. Ett mycket bra beslut från Riksdagen att erkänna detta folkmord som gällde KRISTNA.

    Är det bara vissa folkmord som skall erkännas?
    Som t.ex. Förintelsen på judar. Flera andra länder har redan erkänt detta folkmord och jag förstår inte varför Sverige inte skulle erkänna det..

    Detta kommer att försvåra Turkiets inträde i EU vilket
    är välkommet.. Turkiet hör inte till Europa.

  2. Vi i sverige är ju alltid så bra på att engagera oss etniskt ,moraliskt och gud vet allt som rör andra länder. sedan i vårt land får man tassa runt försiktigt i allt som har med oss svenskar att göra.

  3. En historieminister, för att hålla reda på vad som för ögonblicket är sant eller falskt i historien.

    Ministerns departement kan lämpligen döpas till Sanningsministeriet.

    Logiken i detta blir att väljarna i allmänna val kan rösta fram nya historiska sanningar.

    ”När historien blir föremål för politiska omröstningar har sanningen helt dött ut.”

    De ovanstående citaten från bloggposten belyser de verkligt folkfientliga trenderna som smygs på våra medborgare. Man hjärntvättar folk med lögner som till slut blir sanningar.

    Det är i ”sanning” en skrämmande framtid vi går till mötes.

  4. Milld har ju helt rätt. Vansinne av riksdagen att erkänna folkmordet och korkat av Jimmie Åkesson att försvara beslutet. Bojerud har helt rätt. SD förlorade en del trovärdighet där utom hos några enstaka personer som tror att det är bra att riksdagen bör fatta sådana beslut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: