• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Förklaringen?

Häromveckan såg jag ett skakande TV-program. ”Uppdrag granskning” hade gjort nedslag på privattandläkare och Socialstyrelsens tillsyn av dessa.

En tillsyn som visade sig vara = 0.

En av dessa ”tandläkare” var en kvinna från Polen, Renata Nowak-Edin.

Som innehavare av en läkarlegitimation i ett annat EU-land var det ingen särskild kontroll i hennes fall, men det anmärkningsvärda är Socialstyrelsens agerande – eller rättare sagt brist på agerande – efter att det uppdagats hur hon fungerade i professionen.

Hon förstörde ju tänderna hos många patienter, med smärtor, långvariga följdbehandlingar (av riktiga tandläkare) och dyra behandlingsräkningar som följd.

Renata Nowak-Edins affärsidé är att vara lågpristandläkare, så hennes offer var knappast välbeställda svenskar, ej heller ”nyanlända svenskar” – de kan ju få sina tänder behandlade utan att behöva se till priset. Nej, de som drabbades var fattiga svenskar, ofta äldre personer.

Nowak-Edin hade en klinik i Småland och fick ett stort antal klagomål, varefter Socialstyrelsen bestämde att hon skulle stå under särskild tillsyn under en treårig prövoperiod.

Under tiden flyttade hon till Malmö och öppnade en ny klinik, med nya – intet ont anande – kunder/offer som följd. Även hennes tandsköterska hade fått sina tänder ”lagade”, men kunde berätta att de ramlade loss inom några timmar.

En del av förklaringen till både de låga priserna och den dåliga kvalitén var att Nowak-Edin hade fått med sig material från Polen – ej godkänt sådant, men billigare.

En enda gång utövade Socialstyrelsen sin ”tillsyn”, genom att komma på besök. Det var dock utannonserat i förväg, och Nowak-Edin kunde ombesörja att hennes icke godkända material stuvades upp på vinden före besöket.

En företrädare för Socialstyrelsen utfrågades i programmet och hans svar var att myndigheten hade en tradition att inte göra oanmälda besök.

Det här betyder ju att myndigheten inte gör vad den formellt sett ska göra, och vad många svenskar trott den om att göra: skydda medborgarna mot ovård och farliga människor i vårdprofessioner.

Frågan här blir ju: hur är detta möjligt?

Vad kan förklara denna extrema slapphet och ansvarslöshet?

Min teori är att det hör ihop med samhällsklimatet. I media och från politiker har vi fått lära oss undvika allt som kan vara obehagligt.

Det finns en uppsättning uttryck som signalerar tankeförbud: ”hårda tag”, ”låsa in”, ”kasta ut”, ”sparka på den som ligger”. Till de negativt laddade orden hör även ”straff” och ”lag och ordning”.

Problem ska slätas över och pratas bort istället för att konkret och praktiskt åtgärdas. (Där har vi f.ö. också en förklaring till den svenska skolans misslyckande, kanske även Banverkets.)

Vad denna till godhet förklädda menlöshet resulterar i blir ju elände, där oskyldiga individer drabbas, vissa mycket hårt.