• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Ett steg framåt?

VAD ÄR DEMOKRATINS KÄRNA? Vad är det centrala för att ett samhällssystem ska kunna betecknas som demokratiskt?

Rimligen att medborgarna kan påverka samhällsutvecklingen.

Med den utgångspunkten blir det tveksamt om Sverige längre är att beteckna som en demokrati.

Som redan en snabb genomgång visar så har en rad stora förändringar drivits igenom utan att det varit några valfrågor eller överhuvudtaget föremål för någon större debatt.

Jag tänker på:

• skrotningen av ATP
• skrotningen av försvaret
• deltagande i kriget i Afghanistan
• förändringarna inom elförsörjningen, efter mönstret bolagisering – privatisering – globalisering
• dito beträffande järnvägarna
• dito beträffande posten
• massinvandringen.

Fem utvecklingar har skett parallellt:
A. Partierna har utarmats på aktiva medlemmar och blivit alltmer toppstyrda.

B. Partiernas verksamhet bygger nästan helt på statliga bidrag, medlemsavgifter har liten ekonomisk betydelse.

C. Partiernas företrädare i riksdag och EU har blivit yrkespolitiker, där det inte blir fråga om att efter någon mandatperiod gå tillbaka till ett tidigare yrke.

D. Ersättningar och förmåner har blivit alltmer ”generöst” tilltagna.

E. Partiernas politik har alltmer konvergerat, så att skillnaderna mellan dem blivit obetydliga.


Ja, partierna har i praktiken växt ihop till ett enda parti, 7-klövern. Deras företrädare delar ju samma verklighetsbild och perversa värderingar. De lever i en tillvaro, skild från folkets.

En illustration till hur det fungerar är turerna kring de ”ensamkommande flyktingbarnen”. Först gav moderatledningen direktiv till Vellinge. Detta har nu följts av s-förslag om att kommuner ska tvingas ”ta sitt ansvar”, dvs den kommunala självstyrelsen ska upphävas.

Ett sådant ”barn” kostar mer än en miljon kronor per år, alltmedan det våra gamlingar på äldreboende kan få strida för att få ägg i önskad omfattning.

Kan demokrati fungera?
Ja, det kan det! Men det är inte gratis!
Det förutsätter ett medborgerligt engagemang.

I mitten av 1900-talet, under tiden med Per-Albin Hansson och Tage Erlander som statsministrar, hade Sverige en fungerande demokrati.

Den hade växt fram genom aktiva folkrörelser.

Eller för att bli mer exakt. Idealet om en medborgerlig individ som skaffar sig all nödvändig information och sedan träffar helt rationella val, tror jag inte på.

Milgrameffekten talar sitt tydliga språk: 70% av oss människor är oförbätterligt auktoritetsstyrda.

Så var det i Sverige även på Per-Albins och Tages tid. Vad vi hade var konkurrerande eliter.

Då kunde väljarna ha alternativ att välja mellan, där de lade sin röst på den sida som de hade störst förtroende för.

Nu finns bara en enda elit.

GÖR ETT TANKEEXPERIMENT!
Tänk tanken att riksdagsplatserna skulle besättas genom lottning istället för på det sätt som nu sker.

Skulle det bli bättre eller sämre?

Jag tror det skulle betyda en förbättring!

• Dels skulle fler riksdagsledamöter då vara förankrade i verkligheten och i besittning av sunt förnuft.

• Dels skulle de vara fria att följa sin egna samveten och inte stå under någon partipiska.

Som det nu fungerar blir det ju ett negativt urval.