• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Är rikspolischefen kriminell?

Har Therese Mattsson gjort sig skyldig till brott, med sitt uttalande från år 2007?Lagen om ”hets mot folkgrupp” är ju utformad som en gummiparagraf, ägnad att sprida osäkerhet om var gränsen för det straffbara går.

Oklarheten gäller tre moment:

1. Ordval
2. Åsikter och fakta.
3. Plus och minus.

1. Ordval
Som den av (s) initierade domen mot en boende i Bunkeflostrand visade kan ordvalet bli avgörande. En vanlig arbetares vokabulär kan i politikers, journalisters och juristers öron låta stötande, och fälla utslaget.

Den boende talade om en ”hoper araber”. Rätt uttryck hade varit ”en afghansk storfamilj” eller ”muslimsk bidragsfamilj”, och det hade inte varit svårt att finna för personer ur en välutbildad medelklass. Det blev m.a.o. fråga om en klassdom.

2. Åsikter och fakta
Även ovedersägliga faktauppgifter kan leda till framstötar om åtal, som fallet Västerbotten-Kuriren har visat.

Henrik Agerhäll hade spridit uppgifter om invandringens konsekvenser,, med noggranna källhänvisningar, varpå VK kopplade in sina kriminalreportrar.

3. Plus och minus
En sak är att anföra en åsikt som är negativ mot en viss etnisk grupp, eller ta fram faktauppgifter som kan vara ofördelaktiga för densamma.

En annan sak är att – som Therese Mattsson gjorde – säga något positivt om den egna gruppen. Redan detta kan ligga i riskzonen för åtal!

”Prisande” av den egna gruppen, när det handlar om majoritetsbefolkningen, kan nämligen anses kränka andra grupper.

Tag t ex nedanstående citat om läskunnighet i Sverige på 1800-talet, ur boken ”Den agrara revolutionen”, av Gadd. Kombinationen av punkterna 2 och 3 skulle kunna göra den till föremål för åtal:

”En viktig faktor för böndernas politiska och sociala ställning var den från 1600-talets senare del alltmer utbredda läskunnigheten…. Läskunnigheten … var vida spridd i den svenska landsbygden… Långt före folkskolans inträde i handlingen frapperades utländska resenärer av den nästan universella läskunnigheten i Sverige och de övriga nordiska länderna.”

Eller BGF-avdelningen om framstående svenskar: ”Ljus från Sverige”.

I fallet Mattson var det ju ”allvarligare” än så: hon återgav inte bara fakta – hon gav uttryck för en egen åsikt, som ”plussade” för svensk kultur:

”…har vi en kultur som bygger på gemensamma värderingar om att ta hand om sin nästa, värna om de svaga…”

Och mycket riktigt.

Texten i polistidningen ”Rikskriminalen”, där Mattsson uttalat sig, blev JK-anmäld!

JK friade dock.

Ur ”Fria Tider”:

”I den anmälda texten tar Rikskriminalpolisens chef Therese Mattson upp invandrares etniska brottslighet och beskriver svenskheten som en föredömligt omtänksam och snäll kultur.JK avskriver anmälan eftersom anmälaren var svensk.”

Nära ögat för Therese Mattsson, låter det som!

JK fällde inte, men det berodde på att anmälaren var svensk. Vad hade hänt om anmälaren varit kurd eller turk, somalier eller afghan?

Efter en fällning av Justitiekanslern, skulle Therese Mattsson ha kunnat sitta kvar som chef för Rikskriminalen?

Det här blir ju – som så ofta när det gäller mångkulturen – vanvett i kvadrat och kubik.

Även om polischefen inte fälldes juridiskt var det många som ville ställa henne i skamvrån:

”… Therese Mattsson blev anklagad för ‘högerextremism’ av Lena Olsson (v) samt klandrad av Mehmet Kaplan (mp) för att sprida fördomar. Också Inger Davidson (kd) passade på att formulera kritik mot polischefens ‘olyckliga formuleringar’.”

De flesta folk vill väl förknippa den egna kulturen med något positivt. Inga problem lär heller möta den kurd eller arab i Sverige som vill lovprisa sin kultur. Problematiskt kan det bli bara för svenskar.

På åtminstone två sätt kan det fylla en positiv funktion att ha en hög uppfattning om den egna gruppen och den egna kulturen:
a) Det ger självförtroende och stärkt identitet. Vilket kan underlätta mötandet av människor från andra kulturer.
b) Det ger etiska förebilder, moraliska incitament, att leva upp till dessa ideal. Vilket är positivt.

Det har gjorts sociologiska experiment bland elever, som slumpvis delats upp i två grupper: de som får höra att de är dåliga och de som får höra att de är bra. Snart nog visade det sig att uppdelningen blev självuppfyllande.

Med detta inte sagt annat än att det också finns verkliga skillnader mellan kulturer, vilket avspeglar sig i brottsstatistiken i Sverige.

Något som en rikskriminalchef rimligen känner till mer om än de flesta.


Karl Marx såg ju en klassuppdelning i kapitalister och proletärer – de som ägde produktionsmedel och de som inte gjorde det.

Kanske dags att nu ersätta den klassuppdelningen med en annan, nämligen:
A. de som äger insikter om verkligheten
B. de som i sammanhanget är egendomslösa. Verklighets-proletärerna.