• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

HIV och AIDS

Om man vet med sig att bära på HIV och inte desto mindre inlåter sig i oskyddat samlag med en annan människa, vad kan det rubriceras som annat än dråpförsök?

På senare år har ett nytt begrepp uppstått i svenska massmedia: ”HIV-män”.

Så vanligt är det numera att HIV-smittade män är sexuellt aktiva på ett helt ansvarslöst sätt. I vissa fall är de aktiva så till den grad att det för en och samma HIV-man kan handla om mer än 100 kvinnor.

Ur DN den 4/7 -07:

”Av de kvinnor som polisen haft kontakt med i samband med utredningen av den så kallade hivmannen har tolv testats för hiv. T…. I början misstänktes mannen ha haft kontakt med 130 flickor och kvinnor på nätet… Enligt polisen återstår en hel del utredningsarbete. Man söker nu kontakt med ytterligare 30 kvinnor som kan ha haft kontakt med mannen via nätet.”

Ur Expressen den 25/5 -07:

”En man i 30-årsåldern misstänks för försök till grov misshandel, sexuellt utnyttjande alternativt våldtäkt mot barn.
Han är hivsmittad – och övergreppen ska ha pågått under de senaste fem åren.”

Ur SvD den 11/10 -07:

”80 kvinnor hörda om hiv-mannen – 12 testade

”Utredningen kring den så kallade hiv-mannen går framåt och hittills har polisen kontaktat cirka 80 kvinnor på de listor man hittat i mannens bostad.”

Detta väcker ju frågor:
1. Hur är detta möjligt?
2. Vilka är dessa ”HIV-män”?
3. Vad kostar HIV-importen det svenska samhället?

För att börja med fråga 2 kan vi gå till en sammanställning som Blågula frågor gjort, kring de HIV-män som figurerat i media 1996-2007. Det var 13 fall.

Av dessa 13 HIV-män var 11 afrikaner, En var iranier och en var brittisk medborgare. Fördelat på kontinenter ger det följande diagram:
Iraniern gick under namnet ”Kimball” , men hette egentligen Mehdi Tayeb. Han var en av mest spridningsaktiva – minst 130 kvinnor hade haft samlag med honom.

Tayeb lyckades fly till Iran och svenska myndigheter krävde honom utlämnad, men Iran vägrade (och svenska skattebetalare kunde andas ut…)

Britten gick under namnet ”Hot boy” och han verkliga namn var Merrill Aggett. Också han tillhörde de mycket aktiva. Han hade hållit på i tio år och många av hans offer var unga flickor. Han fick åtta poliser att arbeta heltid med sitt fall.

Hur ofta har dessa utländska och mycket grova förbrytare dömts till utvisning? Vi vet att generellt är det bara cirka 20% av utländska medborgare, dömda till fängelse, som också får utvisningsdomar. Och av dessa är det inte alla som verkställs.

Detta och mycket annat borde vara frågor för forskningen att reda ut.

Smittskyddsinstitutet har på sin webbsida aktuell statistik:

”Av alla anmälda hiv-fall 2008 har över hälften smittats (56 %) före ankomst till Sverige i länder med hög förekomst av hiv, framförallt afrikanska länder söder om Sahara samt Thailand. … Antal fall som rapporteras där smittan har skett före ankomst till Sverige påverkas av den aktuella migrationsströmmen.”

Den första av de ovan ställda frågorna – ”hur är det möjligt” – sönderfaller ju i två frågor:
a) Varför denna HIV-import?
b) Varför detta beteende?

Den första frågan får väl skickas vidare till ledaren för Riksdagspartiet, Dan Eliasson.

Den andra frågan sönderfaller i ytterligare två delfrågor:
• Varför beter sig HIV-männen som de gör?
• Hur kan de få så många offer att ”nappa”?

HIV-männens beteende kan i princip förklaras antingen med attityder som de för med sig från hemlandet, med kulturkrockar eller med ett snett urval av vilka som tar sig till Sverige, men jag avstår att där spekulera.

Beträffande offrens beteende kan jag se två moment.

– Det ena är Oskorei inne på i en kommentar: en propaganda för ”sexuell frigjordhet”.

– Det andra kan vara propagandan mot en förment rasism, som gör att unga kvinnor får lära sig att de inte ska vara försiktiga med främmande män.

Den sista frågan,  ”Vad kostar HIV och AIDS det svenska samhället?” bör nog också skickas vidare till Dan Eliasson.

Men klart är att det handlar om mycket mer än kostnader, mätbara i pengar.

Om du undrar över bilden i början av artikeln, så är den hämtad ur Vårdguiden, utgiven av SLL. Där propageras för användande av kondom och i sin pk-iver tar man i och landar med bilden – förmodligen oavsiktligt – vid en sanning: framförallt män med afrikansk bakgrund kan ha anledning att vara försiktiga vid samlag, med hänsyn till smittrisken.