Har min egen grundläggande hållning sedan min rundresa i USA 1967 ändrats?
Svaret blir nog både ja och nej:
• Jag ser antagligen klarare nu än då, kan bättre utvärdera olika politiska strömningar.
• Min hållning till svarta som grupp har dock inte ändrats. Nu som då önskar jag dem väl, att de ska få kraften att själva förbättra sin situation.
Man kan också säga att jag är etnopluralist.
Nu som då.
Och där är jag i gott sällskap.
Så här uttryckte sig statsminister Tage Erlander (s) 1965:
”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.”
Innebörden av etnopluralism är man globalt bejakar en mångfald av etniciteter. För Sveriges del betyder det att där även i framtiden ska finnas svenskar, med ungefär det utseende som vi lärt oss förknippa med svenskhet. Med andra ord ska bland svenska barn även finnas ”lintottar”.
Och dessa lintottar ska få finnas med i offentligheten, t ex i TV:s barnprogram. De ska inte osynliggöras.
”Black is beautiful” har vi fått lära oss, och det kan jag som etnopluralist bara instämma i.
Men på samma sätt vill jag hävda att ”Vitt är vackert”, och ska ha en plats. I synnerhet i mitt eget land – Sverige.
Etnisk identitet och stolthet, sammanhållning och makt, kan vara något positivt för svarta i USA. Det kan i bästa fall vara en väg upp ur träsket av offermentalitet, kriminalitet och våld.
Problemet är de svårigheter som uppstår när olika etniska grupper ska samsas på samma territorium. I USA måste alla ändå ”gilla läget” och försöka att göra bästa möjliga av en situation som man har ärvt, genom slaveriet.
I Sverige hade vi, som Tage Erlander var inne på 1965, helt andra förutsättningar.
Dessa försöker våra makthavare nu att undanröja genom en massinvandring i helt rasande takt.
Varför?
Vem kan ha något att vinna på detta?!
Filed under: mångkultur, svarta, usa |
Jan Millds blogg 
Bra fråga. Svaret är förmodligen ingen. Alla är förlorare och på sikt är det förödande för Sverige. Vi har passerat vår zenit och är på väg mot ulandsstatus. Vi kan inte hålla levnadsstandarden uppe när allt fler skall dela på kakan samtidigt som allt fler saknar arbete och Sveriges nyföretagande är obefintligt. Småföretagen har varit och är fortfarande satta under hård press av olika myndigheter vilket innebär att innovationer mm läggs på is.
Var det inte Falstaf Fakir som sade.
Nordpolen åt Nordpolarna?
STRUNT I DOM SVARTA I USA
För att inte tala om alla judar i Israel. För tjugo år sen ringde folk in till Klarspråk och meddelade, att nu hade dom den slutgiltiga lösningen på problemet med judar och palestinier. Och sen följde en halvårslång debatt med andra svenskar ute i obygderna, som också hade den enda och slutgiltiga lösingen. ”Och nu hoppas jag att alla världens presidenter lyssnar på mig, Kalle Antonsson i Kråkemåla, för nu har jag sagt det.”
Samtidigt vällde det hundratusentals palestinier just till Sverige för att få livstids gratisförsörjning. En judisk professor uppe i Norrland propagerade för att det svenska språket skulle avskaffas. Svenska journalister jublade. Kalle Antonsson i Kråkemåla visste inte ens om vad som hände.
För TIO år sen, för nio år sen, för åtta år sen – alla år – upprepades samma sak.
Idag är Klarspråk ersatt av Ring P1. Afghanska ”barn” från tjugo till 40 år väller in, fullastade med lögner. Alla svenskar, som får höras i Sveriges radio, har dock fortfarande ”den enda lösningen” på hur konflikten mellan Palestina och Israel ska lösas.
Kanske dags för alla svenskar att fokusera på konflikter i det lilla skitlandet USA mellan svarta och vita?
Massinvällningen till Sverige och undergången planerades redan under Olof Palmes tid utifrån en propagande för mångkultur redan i slutet på 60-talet. Det går att se ett mönster. Från 1970 och framåt började skatter höjas kraftigt, skolor försämras, flummet bredde ut sig överallt, TV blev förnedrings-TV med botten nådd med Svullo, svensk industri kramdes sönder av skatter och byråkrati, chilenare var de första riktigt onödiga invällarna. Avsikten var förståss att klä av svensken de ekonomiska resurserna, så han/hon blev helt beroende av de offentliga systemen och arbetsgiverna och på så sätt höll käften, vad som än hände i samhället. Galna projekt kunde nu genomföras. Ett var den ohämmade dagisutbyggnaden, det andra det mångkulturella projektet, varav det mest förödande är det månkulturella. Symtomatiskt för mk-projektet är att det inte skulle ställas några krev på invällarna, bara vi svenskar skulle och ska fortfarande uppfylla en massa krav, d.v.s försörja invällarna med bostäder och relativ lyxkonsumtion genom höga skatter och successiv minskande resurser till samhällsutveckling. Dessutom helt hålla käften då muslimsk imamer predikar jihad mot oss.
Det lär nog komma en kraftig reaktion. På 1400-talet var det dalkarlarna som räddade Sverige, nu kanske det blir skåningarna, genom att rösta in SD i riksdagen. Något måste hur som helst göras de närmaste åren. Stänga Sveriges gränser för all vidare invandring av människor med rötter i utomeuropeiska kulturer, och då främst diverse arabkulturer.
Jordytan är stor, så varje kultur må ha sin plats på jordytan. Detta ger tydlig etnopluralism.
5-6 turistbussar fulla av folk från alla världens hörn, varje dag,
år efter år. Det är en INVASION.
[…] av nätverken till höger om dem, bland Nationaldemokraterna samt traditionalisterna i Motpol och Jan Milld, […]
[…] Jan Milld om etnopluralism, Nationaldemokraterna om etnopluralism. En intressant essä från en medarbetare på Expo om etnopluralism, Solguru också, och min egen artikel om ämnet. […]
[…] vill ändå insistera, om rätten till mina känslor. Jag finns, både som individ och som […]