• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Black power?

1967 gjorde jag en rundresa i USA, varvid jag bodde hemma hos olika amerikaner.   Vid ett besök i San Fransisco hade Svarta Pantrarna ett utomhusmöte, som jag nyfiket kunde närma mig för att filma utan att någon försökte hindra mig.  I Chicago bodde jag hos en familj i stadens svarta del, där kvinnan tillhörde Black Muslims och mannen var stolt innehavare av ett gevär.

På den tiden hade en jag en allmänt naiv och välvillig inställning till svarta, utan att egentligen kunna skilja det ena från det andra.

Exempelvis kunde jag med respekt lyssna även på en person som Stokely Carmichael, företrädare för SNCC (Student Nonviolent Coordinating Committee). Han hade en välsmord käft, men var ju bara en eländig demagog. Efter svartas omfattande kravallande lade han ut texten om hur den skada detta förorsakat var ovidkommande. Han var inte intresserad av ”lag och ordning”, för det hade Hitler också varit intresserad av… Carmichael var bara intresserad av ”rättvisa”.

Detta stämplande av ”lag och ordning” som ett högerprojekt eller något som bara en överklass kunde ha intresse av, slog  sedan rot även i den svenska debatten.

I själva verket är det ju framförallt samhällets svaga grupper som drabbas när lag och ordning saknas.

Denna allmänna och aningen korkade välvilja som jag bar på 1967 gentemot vad varje svart företrädare kunde ha att anföra fanns nog hos många amerikaner.  Det blev till den ”white guilt” som Shelby Steele skrivit om, och som nu mynnat ut i en ny diskrimineringspolitik.

Men det är en fundamental skillnad mellan att kräva lika rättigheter och att kräva särrättigheter, mellan att ta ett eget ansvar och att skylla ifrån sig på andra när man misslyckas.

Här blir det intressant att  Malcolm X och Nation of Islam (”Black Muslims”) var så kontroversiella. De stod ju i detta sammanhang för den mer återhållsamma linjen – svarta skulle ta eget ansvar, man krävde inga särrättigheter.

Shelby Steele:

”Authentic black militancy, of the sort that Malcolm X at times seemed capable of, always embraced responsibility as power itself. It demanded only the freedom and equal treatment under the law … His was a sel-help black militancy that was naturally skeptical about what others would actually do for blacks.  You might call it ‘hard-work’ militancy, since it was built around the difficult principles of self-sacrifice, delayed gratification, family unity, individual initiative, entrepreneurialism, and so on.”

”What made this militancy authentic was that it truly sought to restore an oppressed people to human dignity through real development and without an enmeshment with or dependency on the guilt of whites.

But the black militancy that actually emerged in the sixties – what might be called ‘white-guilt’-militancy – was the opposite of this.

Vad som gjorde Malkolm X provocerande var hans förespråkande av rassegregering i ett läge när man just, efter lång och hård kamp, lyckats få slut på rassegregering i USA.

Malcolm X mördades 1965, men Nation of Islam – grundad redan 1930 – lever vidare. Både 1995 och 1996 organiserade man jättemanifestationer i Washington.

Nation of Islam verkar mot droger, prostitution och gängvåld bland svarta.

På samma linje är en kristen svart kyrka i Detroit. Mer om den i morgon.

5 svar

  1. Mycket intressant.
    En nyttig och klarsynt blogg!

  2. Svarta som är stolta över sitt ursprung gör helt rätt. Jag har inga invändningar mot fraser som; ”Black power!”, ”Black is beautiful!”, och har t.o.m. överseende med fraser som; ”Go home whitey!” Amerikas svarta var med och byggde upp USA. De har all rätt till landet.

    Rashetsare finns både bland svarta och bland vita. Det är ett problem. Ett kanske ännu större problem i samhället är ‘omvänd rasism’, dvs. fördomar som riktar sig mot den egna gruppen. Tester i USA där respondenterna får se bilder på olika individer och sedan skall gissa vem de tror är brottsling, har visat att många svarta har fördomar mot andra svarta.

    Jag ser fram emot att läsa fortsättningen på artikelserien.

  3. Ja,ja. Jag har förstås ingenting emot svarta så länge de är korrekta mot vita.

    Vad jag inte förstår är varför de hela tiden skall inkvoteras och som en extra morot för att få dem till att studera får de i USA högre fria studiebidrag än vita. Jag anser det orättvist mot vita. Det finns numera en stor svart överklass i USA och skall man få stipendium skall svarta och vita få det på samma villkor.

    En sak till förstår jag inte varför de svarta inte kan enas om vad de vill kallas: Neger dög inte, färgade dög inte, black dög inte utan nu skall de kallas afro-americans.

    Skäms de för sin ras eller varför håller de på på detta sätt?Det vilar till slut ett löjets kimmer över det hela.

    Och vad skall negrer i Afrika kallas? Afro-africans och negrer i Europa blir de afro-européns etc.etc

  4. Elisabethloven skriver ”En sak till förstår jag inte varför de svarta inte kan enas om vad de vill kallas: Neger dög inte, färgade dög inte, black dög inte utan nu skall de kallas afro-americans.”

    Det handlar om MAKT, Elisabeth.

    Man utövar MAKT, när man ca vart 15 år proklamerar, att de vita bör skämmas för sitt språkbruk och lanserar en ny benämning.

  5. ”Black Power”–århundradets största skämt. Titta bara på negerkontinenten Afrika, visst faen ja, allt är ju den vita överlägsna mannens fel (tänkte inte på det)-hohoho!

    God fortsättning på dig Jan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: