Inför Brexitomröstningen slog jag vad med en kompis om resultatet. Han tippade att det skulle vara helt jämnt in i det sista, men att poströster slutligen skulle tippa över till 50,1% för att stanna. Själv tippade jag att det skulle bli 53% för att stanna kvar i EU.
Vi ”förlorade” alltså båda två, mest jag. Aldrig har jag väl varit en gladare ”förlorare”…
Med ett ovanligt högt valdeltagande tog 52% av britterna ställning för ett EU-utträde.
Nu vill jag bara säga:
TACK, ENGLAND – tack, brittisk arbetarklass!
Ni fattade ett anständigt och förnuftigt beslut!
Ett beslut som inger hopp för oss i andra EU-länder, inte minst Sverige!
Brexit riktar sig mot en superstat av sovjetisk modell. En superstat som blivit till symbol för så mycket av en utveckling som går i fel riktning – avdemokratisering och korruption, orättvisor och övervakning, byråkrati och folkfientlighet.
Lyssna på t ex Margot Wallström som EU-kommissionär efter att irländarna hade röstat ”fel” – 6.30 in i denna film:
EU lanserades som ett ”fredsprojekt”, men i verkligheten har det ju fungerat på ett rakt motsatt sätt.
”EU har framställts och sålts in av eliten som ett fredsprojekt. Detta var en gång sant när det gällde frihandelsunionen. Den dag eliten slutade lyssna på folkviljan för att driva igenom sin odemokratiska superstat förvandlades projektet till raka motsatsen. Motsättningarna mellan Europas folk har skärpts…”
”Istället för att skapa ett fredligt Europa har vårt etablissemang desavouerat demokratin och i armkrok med NATO/USA:s militärindustriella komplex och börjat inringa och krigshetsa mot Ryssland, Europas kanske viktigaste land.
Fredsprojektet har totalhavererat.”
EU, med Dublinförordning och Schengen, skulle också reglera invandringen till Europa. Så var det meningen, så sades det. Även detta har som bekant totalhavererat. Och även här figurerar en svensk som EU-kommissionär, Cecilia Malmström.
För att kunna åstadkomma frihandel hade inget svenskt medlemskap i EU behövts. Redan innan Sverige gick med hade vi ett avtal om detta. Vad EU här medverkat till är motsatsen, genom sina opåkallade sanktioner mot Ryssland.
Efter folkomröstningen i Storbritannien kommer förhoppningsvis fler EU-länder att hålla motsvarande omröstningar kring sitt EU-medlemskap
”Det brittiska folkets NEJ till EU kan bli början på slutet för upplösningens tidevarv och inger hopp för mänsklighetens kamp mot en folk- och människofientlig elit vars agenda varit att riva hela den traditionella världen. De brott mot mänskliga rättigheter som denna elit gjort sig skyldig till saknar troligen motstycke i världshistorien.
Nu kan dock Brexit starta den kedjereaktion av mod som behövs för att frigöra fler européer ifrån EU och på allvar börja nedmonteringen av den monsterstat som utvecklats till allt annat än vad som Europas folk utlovats att den skulle bli.”
Svexit är vad vi nu bör arbeta för, samtidigt ska vi nog vara klara över att problemen för svensk del sitter djupare än detta medlemskap i EU.
När det begav sig sades ju att vi skulle gå med för att ”påverka”.
• Just det gjorde svenska politiker – och medverkade till att stoppa ”Safe Haven”, som skulle ha kunnat avvärja den migranttsunami som släpptes loss 2015.
• Likaså har Sveriges företrädare varit pådrivande i krigshets och för sanktioner.
De imbecilla, fega och ansvarslösa politiker som nu ”leder” Sverige måste bytas ut!
Kanske skulle just en Svexit-kampanj kunna bidraga till även där nödvändiga förändringar?
PS
För detta anförande av David Cameron väcker respekt. England har demokratisk tradition!
Mycket har hänt sedan jag skrev om Turkiet i höstas. Frågan blir: vart är Turkiet på väg under president Recep Erdogan?
Under lång tid har Erdogans Turkiet stött ISIS. Varför?
Det kan ha handlat om tre faktorer:
• Ideologisk samsyn. Både ISIS och Erdogan är islamister. De bedriver s.a.s. samma kamp, är vapenbröder.
• Kurderna. Turkarna har länge fruktat kurdisk separatism. Det lever ca 15 miljoner kurder i Turkiet. I Syrien lever också kurder. De utgör tillsammans med syriska armén det främsta motståndet mot ISIS.
• Ekonomi. Från ISIS-ockuperade områden i Syrien och Irak har Turkiet kunnat köpa olja i stora mängder och till förmånliga priser.
Sedan slutet av september 2015 har ryskt militärflyg bombat ISIS i Syrien. Detta har irriterat Erdogan – så till den grad att han uttryckte sympati för terrordådet mot ett rysk passagerarplan över Sinai i slutet av oktober 2015, med över 220 omkomna.
I slutet av november sköt dessutom ett turkiskt F-16-plan ned ett rysk Suchoj-24 över norra Syrien. Turkiskstödd gerilla var på plats och sköt ihjäl den ryske piloten när han försökte rädda sig i fallskärm.
Turkiet anklagade Ryssland för att ha kränkt turkiskt luftrum, något som ryssarna dock förnekade. Klart är emellertid att Turkiet dessförinnan återkommande kränkt både syriskt och grekiskt luftrum.
Senare har detta fortsatt och trappats upp, med beskjutning över gränsen, av främst kurder på syriskt område.
Samtidigt har man fortsatt med oljetransporter över gränsen, liksom leveranser av vapen till ISIS.
Även mot kurderna inom Turkiet bedrivs nu ett direkt krig, med insats av soldater och tung militär utrustning.
En amerikansk journalist, Serena Shim, dödades hösten 2014, efter att ha avslöjat turkiskt stöd till ISIS.
Turkiska journalister, vilka skrivit sådant som president Erdogan kan känna sig ”kränkt” av, riskerar naturligtvis också påföljder. Blir de inte mördade kan de i varje fall riskera åtal och fängelsedomar.
Det senaste är tillslaget mot dagstidningen Zaman i Istanbul – en av landets största, med en upplaga på en halv miljon exemplar. Inriktningen är konservativ och tidningen är knuten till ett muslimskt nätverk.
Allt detta ger anledning till reflexioner:
1. NATO
Turkiet är medlem i NATO.
Är det en ”försvarsallians”, i vilken även Sverige nu bör gå med?!
Ska svenska soldater i framtiden kunna tvingas försvara Turkiet i dess krigsäventyr?
2. EU
Turkiet har länge haft en ansökan om medlemskap i EU.
I samband med förhandlingarna med anledning av migrantinvasionen av Europa har Turkiet återigen aktualiserat detta.
Är Turkiet ett land som bör släppas in i EU?
Tillhör Turkiet Europa?
3. Migrationen
Nära två miljoner migranter kom till Europa under år 2015, främst via Balkanrutten.
I EU:s förhandlande med Turkiet har Erdoganregimen tidigare begärt ett antal miljarder Euro i ersättning från EU, i utbyte mot att stoppa överfarterna till Grekland. Nu höjer turkarna plötsligt detta belopp. De för även fram krav på ett närmande till EU, med medlemskap som mål.
• Om EU går med på de nya kraven – vad talar mot att beloppen senare kommer att höjas ytterligare?
• Vad talar för att Erdogans Turkiet överhuvudtaget kommer att leva upp till några löften?
• Vilken motivation skulle man ha för detta? Är inte en islamisering av Europa precis vad han vill se?
• Vilken trovärdighet har Turkiet alls under denna förtryckarregim?
Till saken hör att
– Turkiet har vägrat låta NATO patrullera turkiska farvatten för att stoppa människosmugglingen.
– Turkiet beskjuter syriskt område över gränsen – vilket är ägnat att ytterligare öka strömmen av flyktingar.
DET KAN INTE vara att ge efter för den turkiska utpressningen. Det är inte en regim att stödja!
INTE HELLER är det en lösning att påtvinga EU-länder ett kvotsystem som medför ett fortsatt folkutbyte. Vi européer ska inte tvingas lämna plats för människor från Asien och Afrika – Europa tillhör oss!
Svaret ligger istället i linje med det jag tidigare skrivit om här på bloggen, om ett Safe Haven.
Sök en uppgörelse med ett land i Nordafrika, t ex Marocko. Långtidsleasa där ett område under EU-kommissionens förvaltning.
Dit ska sedan sändas de migranter som tagit sig till Grekland. I detta Safe Haven får de vänta tills antingen något land i Europa vill ta emot dem eller att de kan återvända hem igen.
Parallellt med detta kan Europas länder medverka till minskade migrantströmmar genom att eliminera de pull-effekter som inte minst Sverige skapat genom sitt sjukt generösa system av bidrag och förmåner.
I andra änden är det viktigt att få stopp på kriget i Syrien och att förhindra nya krig av denna typ. Här finns all anledning att ge stöd åt Rysslands ansträngningar: vapenvila, försoning och fria val. Så får syrierna själva avgöra om de vill ha kvar Assad eller få honom utbytt.
PS 1
EU-överenskommelsen med Turkiet tillkom tydligen under kuppartade former:
”Att Löfven och 25 andra regeringschefer vid sittande bord överraskades av det här helt nya förslaget från Tyskland, Turkiet och Nederländerna kommenterar Stefan Löfven så här.
– Det är ingen lyckad arbetsmetod att få ett förslag vid sittande bord och ta ställning till det samma dag, det är inget bra.”
En innebörd av EU-beslutet var att bara asylsökande från Syrien ska tas emot inom EU, inte övriga asylsökande. Illustrerar inte detta att FN:s flyktingkonvention nu inte längre kan fungera, och bör helt skrotas?
Efter kuppen från alliansen Tyskland-Turkiet-Nederländerna bör Sverige söka andra allianspartner inom EU.
Vårt land bör sälla sig till grupperingen Ungern-Polen-Slovakien-Tjeckien!
PS 2
När Stefan Åsberg, SVT:s utsände i Turkiet, ska rapportera om läget – då talar han om riskerna med att ”Aleppo faller”. Dvs att rebellerna skulle drivas ut och Damaskus få kontroll över denna Syriens största stad. Kolla 7.40 in i detta klipp.
Blir inte det ungefär som att säga att ”Stalingrad föll”, då nazityska trupper drevs ut ur den staden 1943?
Vill vi få stopp på kriget i Syrien, då måste landet kunna enas under en gemensam centralmakt. Vad som där står i vägen är Turkiets stöd åt ISIS och Al-Nusra.
Jag påstår att Sveriges Television är föga opartisk i Syrienkonflikten!
”Vi skattebetalare betalar många miljarder till EU för att upprätthålla unionens yttre gränser. Men Bryssel vill överlåta detta på Turkiet. Hur galen får en union bli?” ”När det gäller Europas gränser är det vår egen uppgift, inte omvärldens, att försvara och upprätthålla dessa. Det är ytterst en militär uppgift. Så varför skickar inte EU-ledarna militära fartyg till Medelhavet så att de kan avvisa olagliga vägar in mot Europa? De farkoster som är sjöodugliga måste man naturligtvis hjälpa, men det handlar då att återföra dess passagerare till de kuster varifrån de kom, inte ta dem till Europa. Det är i grunden inga svårigheter att upprätthålla EU:s yttre gränser. Det som saknas är intellektuell och moralisk vilja att värna Europa. Vi har en mängd svaga, ynkliga företrädare i Bryssel utan tillstymmelse till ledarskap…Man klarar inte av att stå upp och försvara våra västliga värderingar. Man faller istället på knä inför en despotisk regim i Turkiet. Det är ovärdigt Europa. Det är djupt skamligt.”
PS 4
PS 5
Löfvens senaste är att Sverige och Turkiet har gemensamma intressen. Det var inte länge sedan han vid besök i Kiev fann en polare i Porosjenko. Har han nu gjort det även i Erdogan i Ankara?
”Statsmannen (!) Stefan Löfvén säger angående avtalet att det ligger i ‘Turkiets och Sveriges gemensamma intresse’. Den korkade statsministern begriper inte att det det bara finns en vinnande respektive en förlorande part i den vansinniga överenskommelsen.
Turkiets president Erdogan är den stora vinnaren…”
Inkassera – inledningsvis – 60 miljarder kr i stöd från EU för “flykting”-utbytet med Grekland/EU (en in – en tillbaka!).
Sannolikt få upphävt visumtvånget till EU för Turkiet.
På sikt erhålla ett associeringsavtal och i förlängningen EU-medlemskap för Turkiet.
Ovannämnda blir viktiga steg framåt för Erdogans ‘bakom kulisserna’-strategi att först helt ut islamisera Turkiet och därefter expandera detta embryo till Kalifat att omfatta Europa.”
”‘Det finns inget annat alternativ’, argumenterar Löfvén….
Det helt naturliga och mest logiska vore naturligtvis följande:
EU ger Grekland ekonomiskt stöd för att helt stänga gränsen till Turkiet. En blygsam kostnad istället för de hundratals miljarder kronor som Grekland nu får för att dels hantera invandringen och asylhanteringen, dels det ekonomiska moras man skapat sedan många år tillbaka.”
”Självklart är att Sverige, istället för att ge vår Kustbevakning uppdraget att hjälpa flyktingsmugglarna i Medelhavet att upprätthålla sin lukrativa verksamhet, bör erbjuda våra marina enheters hjälp att stoppa och vända alla farkosterna så snart de satts i sjön. Man kan tillägga att NATO borde kunna skicka tillräckligt med flott styrkor för att fånga upp alla smugglar båtar. På så vis undvika Erdogans utpressning.”
”Att låta Turkiet hantera asylströmmarna till EU kan vara som att låta en pyroman gå brandvakten. Istället borde EU försöka kontrollera gränsen mot Turkiet, bistå UNHCR som de facto hjälper majoriteten av flyktingar i Turkiet och Syriens närområde, samt verka för återuppbyggnaden av Kobane så att kurderna kan återvända hem.”
Ungerns premiärminister, Viktor Orban, höll i februari ett viktigt tal, mot bakgrund av erfarenheterna från migranttsunamin och EU år 2015.
Talet i sin helhet – på cirka en timme – finns med engelsk undertext på denna film.
Jag har utifrån det materialet tillverkat två filmer, båda under 15 minuter, där en del översättning till svenska bakats in, plus olika moment för att lyfta några särskilda poänger i talet.
Den ena filmen heter ”Försvara Europa!”:
Den andra – och starkare – heter ”Ungerns sak är vår!”
Ett referat av talet, på engelska, finns att ta del av här.
Orbans aktuella tal kretsar kring EU-beslutet om ett obligatoriskt kvotsystem, som skulle tvinga varje medlemsland att ta emot migranter/flyktingar, vare sig man vill eller ej.
Det som Stefan Löfven menar, när han talar om ”ansvar”…
Viktor Orban förkastar detta, då det ansvar han känner gäller gentemot det ungerska folket. Ett kvotsystem skulle kunna få långtgående negativa konsekvenser för Ungern – något som den svenska erfarenheten ju vittnar om, med eftertryck!
I Ungern ska nu hållas en folkomröstning i frågan.
Till saken hör att Ungern inte är ensamt i sitt motstånd mot Bryssels migrationspolitik. Stöd har man från andra f.d. kommunistländer i Centraleuropa:
– Polen – Tjeckien – Slovakien
Klart står att i Viktor Orban har Ungern fått en ledare.
Något säger mig att Ungern kommer att hamna i fokus för vårt intresse framöver.
Länge har jag tillhört dem som i flyktingpolitiken tryckt på nödvändigheten av att tillämpa första-asyllands-principen eller Dublinkonventionen. Dvs en flykting ska lämna in sin asylansökan i det första land han/hon kommer till som undertecknat FN:s flyktingkonvention.
Detta har ju helt sprungits förbi av utvecklingen!
Det byggde på att det rörde sig om ett begränsat antal av politiskt förföljda individer. Inte om en folkvandring av människomassor från Asien och Afrika, sökande ett bättre liv i Europa.
Efter en liten svacka vintertid återupptas nu migrantströmmarna i samma enorma skala som förra året. De går i huvudsak från Turkiet till Grekland, där avstånden är små från det turkiska fastlandet till närmaste grekiska ö.
Det nya är att hela kedjan av länder – Sverige-Danmark-Tyskland-Österrike osv nu sätter upp gränshinder som tidigare saknades. Följden av detta blir en helt ohållbar situation för Grekland, som tvingas ta en än större andel av migranterna eftersom dessa inte kommer vidare.
Det är alltså uppenbart att systemet har kollapsat.
Hur då gå vidare?
Här finns i princip två vägar:
1. De migranter som kommer ska tas emot, men fördelas mer jämnt bland länderna inom EU.
2. EU/Europa håller sin yttre gräns och ser till att den inte passeras.
Den första linjen företräds av den svenska regeringen och sätter i praktiken ingen gräns. Ju fler som tas emot, desto mer kommer det att verka för en fortsatt och ökad ström av migranter. Befolkningarna i Europa kan då inom loppet av en generation komma att bytas ut. Stopp tar det först när det blivit lika illa här som i länderna migranterna lämnade.
Den andra linjen bör innebära att FN:s flyktingkonvention sägs upp av Europas länder, eller i varje fall tillägget från 1967, New-York-protokollet, som utvidgade åtagandet till att gälla även människor från länder utanför Europa.
Som ett steg på vägen skulle mottagningscentra kunna upprättas i ett område invid EU, där alla får vänta medan deras asylansökan behandlas.
Just detta var innebörden av ett brittiskt förslag inom EU år 2003: ”Safe Haven”.
EU skulle långtidsleasa ett lämpligt område – i t ex Libyen t ex – och där förse och bemanna det med alla nödvändiga funktioner för ett rättssäkert asylförfarande. Kommissionen får se till att där finns tillräckligt med resurser. De som inte beviljas asyl blir kvar i Safe Haven tills de återvänder hem eller reser vidare.
Ett Safe Haven skulle kunna lösa olika knutar:
• ”papperslösa” som har oklar nationalitet och inte kan avvisas
• ”marockanska ungdomar”, som hemlandet inte vill ta emot
• asylshopping genom olika identiteter
Förslaget om Safe Haven röstades dock ned inom EU för 13 år sedan – genom inte minst svenska insatser.
Idag finns all anledning att åter aktualisera detta förslag!
Läget är uppenbart. En redan extrem rekordinvandring till Sverige har mer än fördubblats. Konsekvenserna av detta – ekonomiskt och socialt – blir katastrofala.
Hur har detta varit möjligt?!
Hur tänker Stefan Löfven och hans meningsfränder i Sverige?
I princip kan här finnas fyra olika scenarior:
A. De förstår ingenting, saknar varje politisk kompassriktning.
B. De förstår en del, men är likgiltiga. Kortsiktiga egenintressen väger tyngre än svenska folkets intressen.
C. De förstår, och gillar vad som sker. Utvecklingen stämmer med deras egen värdegrund och strävan.
D. De ogillar vad som sker, men är maktlösa. Andra krafter än Sveriges regering och riksdag styr vad som sker i Sverige.
Dessa scenarior utesluter inte helt varandra. Det är möjligt att Löfven & Co förstår föga, men att det blir ovidkommande vad de själva fattar och vill – utvecklingen i Sverige bestäms ändå av andra än svenska politiker och partier.
Så är det kanske.
Det kan då vara krafter som inte vill oss väl!
Jag ser sju moment:
1. NATO, rustningar och krig
2. FN, rättigheter och migration
3. Judar, massmedia och mångkultur
4. Oljestater, EU och islamisering
5. Agenda 2030, godhet och nivellering
6. George Soros, pengar och makt
7.Greve Kalergioch hans rasistiska plan.
1. NATO, rustningar och krig
Under min uppväxt i Sverige under det Kalla kriget fanns en given konsensus mellan alla stora partier och en gemensam utgångspunkt för den politiska debatten:
a) En strävan skulle vara ett gott samhälle för alla medborgare, med demokrati, välstånd och trygghet – både ekonomiskt och fysiskt. Det innefattade självklart nationellt oberoende, med gränskontroller.
b) En praktisk restriktion sattes genom förekomsten av förtryck och diktatur i Östeuropa, genom kommunismen. Det gav otrygghet genom krigshot, samtidigt som de ”påtvingade” rustningarna dränerade samhället på resurser.
År 1991 kom s.a.s. ”sanningens ögonblick”. Då gavs en historisk möjlighet att växla in på ett nytt spår, bort från kapprustningen, kärnvapnen och det kollektiva förintelsehotet.
Berlinmuren hade fallit 1989, två år senare upplöstes Warszawapakten och Sovjetunionen kollapsade. Kommunismen var borta.
I DET LÄGET borde rimligen NATO ha kunnat upplösas, nedrustning ske och en avspänning inledas.
Vad som skedde var istället raka motsatsen: NATO både bestod och utvidgades österut. NATO bedrev dessutom en krigisk politik – bombade först Serbien 1999, invaderade och bombade sedan även i Asien och Afrika (Afghanistan 2001, Irak 2003, Libyen 2011).
Varför?!
Uppenbarligen fanns det krafter med en annan typ av dagordning och ambitioner än vad den politiska debatten dittills förutsatt. Krafter med ett avgörande inflytande.
För detta militär-industriella komplex i USA – varnade avgående president Dwight Eisenhower 1961:
Mordet på John F Kennedy 1963 kan också ses som uttryck för krafter bortom demokratisk kontroll och med intressen i destruktiv riktning. Ur ett JFK-tal direkt efter hans tillträde som president 1961:
WTC-dådet i New York i september 2001 ingår i denna utveckling. Det resulterade i mer övervakning och ökade rustningar, nya angreppskrig och mer terrorism.
Den officiella förklaringen är att tre enorma stålbyggnader rasade ihop som de gjorde genom att ha träffats av två flygplan. En uppenbart orimlig och lögnaktig förklaring!
Judy Wood är en av de som presenterat en motbild, genom sin bok ”Where did the towers go?”. Det kunde ha handlat om en ny teknik, för fri energi.
Judy Woods bok finns inte att köpa i Sverige.
Inte heller finns den att låna på något svenskt bibliotek.
På webben finns dock filmmaterial från USA för oss att tillgå:
2. FN, rättigheter och migration
Pådrivande för migration och ökad generositet har länge varit olika FN-tjänstemän. Sverige har gång på gång ”tagits i örat” för bristande respekt för ”mänskliga rättigheter”.
Ett exempel är Paul Hunt, som i en DN-artikel tillsammans med Bengt Westerberg klagat över att Sverige ”diskriminerar papperslösa”.
Kritiken mot Sverige har inte hindrat att Saudiarabien nyligen kunnat utses att leda en FN-panel för bevakande av mänskliga rättigheter.
En tung FN-aktör är också Peter Sutherland. Wikipedia: ”…sedan 2006 särskild representant för FN:s generalsekreterare i frågor om internationell migration och utveckling. Han har också varit involverad i Council of Foreign Relations.”
Uppenbart för de flesta är att det nu pågår en massinvandring till Sverige från framförallt muslimska länder. Få har däremot förstått att detta är en utveckling som drivs på av framförallt judar.
Ändå har denna lobbyverksamhet och opinionsbearbetning pågått både länge och till stor del öppet.
Nyssnämnde Peter Sutherland är jude, liksom Barbara Spectre, men där finns många fler namn, exempelvis:
• Göran Rosenberg, som i höstas fick tala inför alla riksdagsledamöterna i Storkyrkan.
• Ingrid Lomfors som även hon i höstas fick tillfälle att tala inför det församlade etablissemanget. Hon kunde då informera om att föreställningen om en svensk kultur byggde på missuppfattningar.
• Peter Wolodarski. Hans journalistiska etik handlar inte om att hederligt informera DN-läsarna. Nej tvärtom – det handlar om att desinformera, om agendajournalistik.
Gång på gång har Dagens Nyheter haft artiklar om hur invandringen är ”lönsam”. Varje gång motbevisas han av t ex Tino Sanandaji, men istället för att rätta sig fortsätter Wolodarski sin propaganda.
• Jan Eliasson, knuten till den judiska lobbygruppen Paidea och svensk företrädare i FN-sammanhang.
Dessa judar med en agenda för mångkultur har jag skrivit om som ”agendajudar”.
De ifrågasätter att det finns etniska svenskar, eller anser att vi som faktiskt är etniska svenskar inte ska få betrakta oss som sådana. Identitet och sammanhållning ska vara förbehållet andra än svenskar.
Varför agerar inflytelserika judiska företrädare på detta sätt? Varför driver de en svenskfientlig agenda? Kan det handla om något annat än en vilja att härska genom söndring?
I Sverige finns cirka 20.000 judar, dvs bara två promille av befolkningen, ändå har de ett mycket stort inflytande över opinionsbildning och politik.
Detta gäller även globalt. Den judiska makten i USA illustrerades på ett övertydligt sätt när Israels premiärminister Benjamin Netanyahu talade inför USA-kongressen våren 2011 och fick 29 stående ovationer.
Ett uttryck för denna makt är också hur Israels angrepp på USS Liberty 1967 kunde tystas ned så som skedde!
4. Oljestater, EU och islamisering
Som en punkt kan sättas upp också samarbetet med och/eller påtryckningar från muslimska länder med stora ekonomiska resurser och en extremistisk agenda.
Jag tänker då främst på pengar från Saudiarabien för byggandet av moskéer i Sverige och andra västländer.
Jag tänker även på Medelhavsunionen – Barcelonaprocessen – om en sydutvidgning av EU.
”This Agenda is a plan of action for people, planet and prosperity. It also seeks to strengthen universal peace in larger freedom. We recognise that eradicating poverty in all its forms and dimensions, including extreme poverty, is the greatest global challenge and an indispensable requirement for sustainable development. All countries and all stakeholders, acting in collaborative partnership, will implement this plan.
We are resolved to free the human race from the tyranny of poverty and want to heal and secure our planet. We are determined to take the bold and transformative steps which are urgently needed to shift the world onto a sustainable and resilient path.
As we embark on this collective journey, we pledge that no one will be left behind… ”
Ett nyckelbegrepp i sammanhanget är alltså ”hållbar utveckling”. Det handlar där inte bara om utsläpp och klimatfrågor, med den reglering, övervakning och styrning som detta kan påkalla. FN vill samtidigt avskaffa fattigdom och skapa global jämlikhet.
Ett medel att komma dit är fortsatt massmigration.
”I artikel 45 åläggs de nationella parlamenten att genom egen lagstiftning och budgetarbete arbeta för genomförandet av ’the effective implementation of our commitments’. De nationella regeringarna skall alltså vara direkt underställda FN:s överhöghet och kommer att kunna jämföras med en kommunstyrelse i fortsättningen. Detta betonas också i artikel 47, där det fastläggs att de nationella regeringarna har ansvaret för genomförandet av Agendan, medan övervakningen av att så sker skall utövas av FN:s generalförsamling genom Det Högsta Politiska Rådet (The High Level Political Forum) och något man kallar ’The Economic and Social Council’. Är det någon som känner kalla kårar utefter ryggraden?
I artikel 25 stadgas att länderna skall stå för livslång omsorg om alla, oberoende av kön, ålder, ras, etnicitet, handikapp, migrationsstatus, ålder m.m. för att bli likvärdiga medborgare. Den som förvånats över att EU-migranter inte avhyses genom att länsstyrelsen upphäver sådana kommunala beslut, kan nu förstå bakgrunden. Detsamma gäller för delad välfärd gentemot flyktingar, som skall tas omhand i det land de själva väljer. Invandringen behandlas också i artikel 29, där det konstateras att ’vi’ erkänner det positiva inslaget av migranter för ett hållbart och utvecklande samhälle. … Migrationen är således enligt FN–styret enbart positiv och till glädje för de länder som är mottagare. Basta!”
Peter Krabbe tolkar det som att vi enligt FN år 2030 – alltså inom bara 15 år! – kommer att ha en världsregering, ett socialistiskt system utan kapitalism, en värld utan fattigdom och krig, med full kontroll över klimatförändringar samt fri migration i en värld utan gränser:
“Genom media kommer ni inte att få mycket insyn, och vår 7-klöverregering lär inte heller anstränga sig med att förklara sambanden. I detta inlägg vill jag främst peka på det för Sveriges del totalt omvälvande skiftet från en folkvald demokrati till en tjänstemannastyrd världsorganisation utan insyn eller genomlysning.”
”Agenda 2030 är program för en totalitär världsordning. Nationerna ska vara underordnade FN:s överhöghet.”
”Sveriges roll i den nya världsordningen är att vara pilotprojekt – en global modell för det nya utopiska världssamhället. Det är i det skenet vi ska se allt storvulet prat om Sverige som ’den humanitära stormakten’.”
Drivande bakom Agenda 2030 har varit ambitioner från företrädare för många u-länder. Av FN:s 193 medlemmar utgörs 85 procent av u-länder. Varje medlem har en röst, så när FN talar är det u-länder som talar. De vill se en standardmässig nivellering mellan olika länder.
Låter detta sig genomföras utan inskränkningar av demokrati och yttrandefrihet i drabbade i-länder?
Bakom svenska myndigheters handlingsförlamning gentemot olagliga ockupationer från miljövandaliserande rumänska romer ligger åtaganden genom Agenda 2030 – bakom ryggen på svenska folket. FN har hört av sig med synpunkter inför svenska ansatser att ta itu med problemen.
Det handlar också om ett inflytande från ”hjälporganisationer”.
”Mycket aktivt i processen kring 2030 Agenda i Sverige är den för de flesta okända organisationen CONCORD, som är en sammanslutning av ett stort antal politiskt korrekta hjälporganisationer i riktning vänster och kyrklighet, av sig själva kallade civilsamhället.”
På Concords webbsida uppges att där ingår ”57 svenska civilsamhällesorganisationer, ideella föreningar eller stiftelser och paraplyorganisationer som gemensamt vill arbeta med EU:s utvecklingspolitik”. Inte bara är det många organisationer – sammantaget lär de förfoga över en hel del skattemedel för sin lobbyverksamhet.
Om ett militär-industriellt komplex kan förklara mycket av rustningar och krig så har vi här att göra med ett annat mäktigt intressekomplex, för satsningar under godhetens banér. Ett godhets-politiskt komplex.
6. George Soros, pengar och makt.
På samma spår som FN:s Agenda 2030 är den judiske finansoligarken George Soros inne. Han fanns ju med bakom de valutaspekulationer som drabbade svensk ekonomi så hårt i början av 1990-talet.
Sedan decennier har Soros, ganska ”framgångsrikt”, utvecklat en modell för att påverka händelseutvecklingen i olika länder samtidigt som han kunde undgå beskattning. Där ingår bildande av opinionsorganisationer med snälla namn, typ ”Human Rights Watch” eller ”National Endowment for Democracy”. Där slussas sedan pengar in och genom dem kan demonstrationer och protestaktioner organiseras.
Det kan också handla om att få redan existerande organisationer med godhetsframtoning att agera i linje med Soros-agendan. T ex Amnesty International och Svenska Freds.
”Soros har en direkt påverkan på migrationen genom att finansiera många av de organisationer som arbetar inom den frivilliga sektorn, när Ungern stängde sina gränser för invandrare nyligen obstruerades detta i hög grad av frivilligorganisationer finansierade av Soros.”
Soros har medverkat till en handbok till migranter, ”The Rough Guide”, med instruktioner och kontaktadresser för att lättare ta sig vidare. Distributionen har skett genom bl.a. gruppen ”Welcome to Europé”.
George Soros är alltså en del av förklaringen till de plötsligt så massiva migrantströmmarna via Turkiet och Grekland och sedan norrut i Europa. Han bidrog med en organisering och finansiering.
Det recept som Soros nu ordinerar ligger i linje med vad som kommer ur t ex Stefan Löfvens mun: det ska vara ”ordning och reda i flyktingmottagandet” och ”alla länder måste ta sitt ansvar”.
”- Det handlar om en miljon människor som har kommit hit…. Men det är en miljon utav 500 miljoner. Och skulle man haft en hyfsat bra fördelning på detta hade det kunnat absorberas mycket lättare.”
Lika litet som någon enskild kommun i Sverige ska slippa undan ska något enskilt land inom EU få göra det. Dublin och första-asyllandsprincipen ska överges till förmån för en tvingande kvotering.
Massmigrationen i sig och utbytet av folken i Europa får inte ifrågasättas.
Positivt för en finansman som George Soros blir att denna politik resulterar i att nationer tvingas skuldsätta sig genom stora lån. Dessa måste senare betalas tillbaka, med ränta – till dem som beviljat lånen. Dvs de till banker som fått licens att tillverka pengar ur tomma luften.
”Soros anser att EU måste acceptera minst en miljon migranter årligen under överskådlig framtid. … Kostnaderna beräknar Soros uppgå till c:a 150.000 kronor per invandrare under de första två åren för att därefter minska. Han nämner dock inte att till det första årets 150 miljarder läggs varje år ytterligare 150 miljarder för varje nytt år – under överskådlig tid. Som tidsbegrepp kan vi möjligen använda Agendans 15 år, vi får då ett behov om 2.250 miljarder för perioden.
Till detta kommer att kostnaden för att ta emot invandrare i Sverige är betydligt högre än i övriga Europa på grund av våra standardkrav och bidragsnivåer.
Finansieringen föreslår Soros skall ske genom att nationerna eller EU ger ut statsobligationer, d.v.s. lånar upp kapitalet och därmed ökar sin utlandsskuld.”
Först medverkade han till att trigga igång detta krig.
Sedan har krigandet drivit fram flyktingströmmar, som Soros och andra finansoligarker kan dra fördel av.
Peter Haroldskriver om hur så många migranter lockats till just Tyskland:
”…migranterna lockats till Tyskland genom de synnerligen positiva omdömen som spridits via sociala medier, t.ex. Twitter. 80% av alla tweets som beskrev positivt mottagande handlade om Tyskland.”
”…majoriteten av alla tweets som handlade om hur tyskar välkomnar migranterna med öppna armar hade skickats främst från USA och Storbritannien, alltså två av de länder som bedriver proxykrig i Syrien och som är allierade med den forna dödsfienden al-Qaida i Syrien! Endast 6% av de positiva tweets som lagts upp kom från Tyskland.
George Soros verktyg i Syrien är en organisation som heter Avaaz. Samma organisation var tongivande för att upprätta en flygförbudszon i Libyen år 2011 så att Khadaffi inte skulle kunna stoppa rebellerna i hans land, med kända konsekvenser.”
Soros organisation ”Open Society” har varit pådrivande för att även i Syrien försöka få fram en ”flygförbudszon”.
”… Kalergi, vars aktivism började långt före kriget, och för vilken EU aldrig handlade om fred, utan är ett rasbiologiskt experiment med följande två huvudpunkter.
• Alla folkslag på planeten skall blandas ihop till en enda röra som Kalergi beskriver som en ’eurasisk-negroid ras’
• Enda undantaget för det planetära rasbiologiska experimentet judar – som Kalergi anser vara ’Europas andliga överklass’.”
Kalergis idéer har sedan fångats upp och förts vidare av kretsar med makt.
”Greve Kalergi var en märklig man med sjukliga visioner. Liksom många andra galningar skulle han ha fallit i historiens glömska, om det inte vore för att vissa herrar med mycket inflytande och obegränsat med pengar fann hans visioner tilltalande. Det är utifrån hans idéer, nedtecknade i boken Praktischer Idealismus, som EU har tagit form, en process som enligt dess tillskyndare ännu är långtifrån fullbordad.”
Hell:
”Den vördnad med vilken Kalergi betraktas av EU:s toppskikt bekräftas av det senaste decenniets mottagare av Kalergipriset:
• Jean-Claude Juncker, EU-kommissionens ordförande (2014)
”Denna strävan finns väl synlig redan i hans tidigaste texter, där han inte heller hymlar om hur det ska gå till. Ur Kalergis bok Praktischer Idealismus del 1 Adel, från 1925, framgår att en förutsättning är att genomföra vad som kanske är den största etniska rensningen någonsin. Europas olika folkslag skall genom mångkultur ersättas, vilket han redogör för på sidan 22:
‘Den fjärran framtidens människa kommer att vara en hybrid. Dagens raser och kast skall falla offer för den tilltagande övervinningen av rum, tid och fördom. Den eurasisk-negroida framtidsrasen, till det yttre lik den gammalegyptiska, skall ersätta folkens mångfald med personlighetens mångfald.’
Framtidens blandade befolkning förväntas alltså enligt detta scenario att mista sin mångfald och istället bli en homogen massa, en process som åtminstone i Västvärlden är i full gång i den omtalade framtid vi nu lever i.”
”På sidan 51 finner vi:
‘Judendomen är skötet, ur vilket en ny, Europas Adel framträder; kärnan, kring vilken en ny, andlig adel grupperar sig. En andlig-urban härskarras håller på att bildas…’
Kalergi förordar visserligen inte att det judiska folket skulle vara den ‘nya adeln’, utan att religionen är den inspirationskälla kring vilken de bildade och upplysta européerna ska samlas, men det kanske ändå är här vi ska söka efter de fyra tidigare nämnda bankirernas stora intresse för Kalergi – alla hade rötter i just denna religion.”
Det som nu sker i världen – av krig och migrantströmmar, folkutbyte och nedmonterad trygghet, terrorhot och ökad övervakning – är det sådant som sker av tillfälligheter? Eller finns där en plan?
Jag kan se är bakom finns olika krafter och impulser, som drar åt samma håll:
• Maktgruppers intressen, av mer enhetlighet och likriktning, av ökad central kontroll.
• U-länders intressen, av ekonomisk utjämning mellan länder och folk.
• Ideologiska intressen, av antidemokratisk och rasistisk karaktär.
Må vara att så mycket makt ligger utanför Sverige, hos instanser utanför demokratisk kontroll. Må vara att dessa krafters intressen rimmar illa med våra intressen. Klart är ju att deras inflytande får för vårt land helt förödande konsekvenser.
Varifrån kommer alla deras medlöpare och samarbetsfigurer, här i Sverige?!
Hur kan så många svenskar inom massmedia, politik och förvaltning förmås att så okritiskt, ofta direkt entusiastiskt, deltaga i dödgrävandet?
Det går ju så på tvärs mot uppenbara fakta och sunt förnuft, mot demokratiska principer och medborgerliga rättigheter, mot elementärt rättvisetänkande och ren medmänsklighet.
Hur lyckas de bortse från vilken roll som de själva spelar?
Två möjliga tolkningar:
I. De förstår vad de gör, men är cyniker och medvetna hycklare. De är villiga att sälja sig, är som prostituerade.
II. De är själva lurade, tror uppriktigt på galenskaperna. De har blivit offer för sin egen propaganda, fångar i sin egen retorik. De fungerar som nyttiga idioter.
Jan Millds blogg 