Vid vägs ände


På TV-nyheterna onsdag kväll: kris inom sjukvården. Avdelningar på sjukhus hålls stängda medan patienter trängs i korridorerna. Svårt sjuka skickas hem för att ge plats åt än sjukare patienter. Socialstyrelsen inskrider genom att bötfälla sjukhus.

Inom den socialdemokrati där jag växte upp politiskt på 60-talet var honnörsordet över alla andra ”helhetssyn”.

Socialdemokratin gjorde anspråk på att mer än andra besitta en överblick och klarsyn inom politiken, att se samband mellan olika områden.

Någonstans på vägen tonades detta tal ned och försvann. Istället kom andra honnörsord och paroller i förgrunden, som ”alla människors lika värde”, att det inte finns ”vi och dom” och att ”inte ställa GRUPP MOT GRUPP”.

Med andra ord raka motsatsen.

Nu skulle man direkt förneka budgetmässiga samband. Nu fick inte erkännas att mer utgifter på ett område ofrånkomligen måste finansieras på något sätt och således inverkar på andra områden. Antingen genom höjda skatter eller försämrad service.

I över två decennier har nu en massiv asyl- och anhöriginvandring rullat från i allt högre utsträckning fattiga länder i Afrika och Asien, med andra kulturer och värderingar. Detta har genererat kostnader för bidragsförsörjning, men också genom ökad brottslighet mm. Denna invandring nådde en topp under den förra borgerliga regeringen. Med den nya borgerliga regeringen nås nu nya toppnivåer, för både 2006, 2007, 2008 och 2009.

Och verkligheten kommer i kapp alla dimridåer och all förljugen retorik.

Resurserna räcker inte till – då blir det obevekligen några som drabbas.

Det gäller:

sjukvården, där patienter ofta blir utan nödvändig vård

tågtrafiken, där år av ”besparingar” i form av försummat underhåll får genomslag när kylan slår till

el-försörjningen, där priserna går i höjden för att förstärka statskassan

skolan, som inte förmår nå uppställda mål när man inte har en undervisningssituation

bostadsförsörjningen, som tvingar tiotusentals unga att bo kvar som ”mambos”

äldreomsorgen, där inte ens 90-åringar kan vara säkra på en plats eller makar att få fortsätta leva tillsammans. Eller att man får ett helt ägg till maten.

Socialstyrelsen kan bötfälla sjukhus och regeringen kan utreda tågtrafiken, men i slutänden kommer man inte ifrån att det handlar om pengar. Utan nödvändiga budgetramar åt sjukvården lär inga böter räcka, utan nya miljarder åt tågtrafiken kan inga nya tågkaos undvikas inför nästa vinter.


Sverigedemokraterna borde kanske göra ”helhetssyn” till sin valparoll.

Ett ägg om dagen!

Ett ägg om dagen åt varje svensk pensionär – är det en orealistisk målsättning?

Mycket pengar, kanske, om man slår ut det på ett helt år. Men låt oss här göra ytterligare en jämförelse.

Vad kostar ett så kallat ”ensamkommande flyktingbarn”? (som f.ö. är vare sig ensamkommande, flykting eller barn)

Migrationsverket uppger:

”Årlig ersättning på 500 000 kronor för ett kalenderår som ska underlätta mottagandet samt öka kvalitén på mottagandet.”

Ersättning till kommuner som dessutom har en överenskommelse om att tillhandahålla boendeplatser … ska täcka kostnaderna för att bedriva boendeplatserna dvs. personal, kost, logi samt omvårdnad etc.

1 600 kronor per dygn för varje överenskommen plats. Därutöver 300 kronor per dygn för varje belagd plats.”

1.900 kr per dag, det blir 693.500 kr per år. Plus 500.000. Det ger en summa på nära 1,2 miljoner kr.

Det kan räcka till 852.500 ägg.

För ett enda av dessa ”ensamkommande barn”!

Det skulle kunna förse 1.700 pensionärer med ett dagligt ägg under ett år!

Antag att det handlar om 2.000 ”ensamkommande” – vilket är lågt räknat.

Det skulle räcka till ägg åt 3.400.000 pensionärer!!

Så många pensionärer har vi ju inte i Sverige.

Men många pensionärer säger kanske inte nej till två ägg om dagen. Då kan de flesta av dem – 2/3 – erbjudas detta.

Med denna och gårdagens text har jag förhoppningsvis förmedlat proportionerna och gjort siffrorna fattbara.

1. En femhundralapp motsvarar ett ägg om dagen åt en svensk pensionär, under ett helt år.

2. Två tusen ”ensamkommande flyktingbarn” motsvarar kanske mer ägg än vad Sveriges pensionärer orkar äta.

Får flyktingbarn ägg?


Det finns människor i vårt samhälle som har det svårt.

Till dessa hör uppenbarligen de ensamkommande flyktingbarnen.

• Vi har alla kunnat ta del av hur flyktingpojkar i Övertorneå, som till slut fick nog. De kunde bara inte längre stå ut med situationen, utan tog till en hungerstrejk i protest. Enough is enough!

• Tidigare blev en grupp av sådana barn tvungna att flytta från ett boende i Kopparberg, efter att det blivit orimligt kallt där de bodde. En bergvärmepump hade gått sönder.

• På ett boende hade några av pojkarna uppenbara problem med personalen, men där ingrep kommunen resolut. En stor del av personalen byttes ut, till mer kompetent sådan, specialutbildad för att kunna uppträda korrekt.

Radio Skaraborg den 12/12 -09:

”För att bättre klara av utåtagerande barn tänker nu Gullspångs socialchef Eva Thimfors byta ut den halva av personalstyrkan som inte håller måttet.”

Till dem som har det svårt kan möjligen även räknas en del svenskar på äldreboenden.


Ur Dagens Nyheter den 16/1 -10:

”Ägg har blivit en het potatis i Vaggeryd och lett till politisk pajkastning. Anledningen är att de gamla på ett äldreboende inte längre får några ägg till pytt i pannan. ”

Detta är inte första gången som frågan om ägg till de äldre varit aktuell.

Ett äldreboende i Höganäs ville år 2003 bara servera ett halvt ägg till frukosten.

Ur Sydsvenskan den 25/10 -03:

”Trots att Arvid Hanson, 87, betalar 7233 kronor i månaden för sitt äldreboende i Höganäs ville förvaltningen dra in hans frukostägg för att spara. Antingen får du ett halvt ägg varje morgon eller ett helt varannan dag, var beskedet Hansson fick i måndags morse.”

”- Vi köper in alldeles för mycket ägg förklarade undersköterskan, berättar Arvid Hansson för Sydsvenskan. Enligt henne hade förvaltningen påpekat att Ljunghaga vårdhem måste spara på kostnaderna för äggen.”

Det är alltså ingen självklarhet att våra äldre i dagens Sverige får tillgång till ägg i den omfattning som de själva önskar.

Hur mycket kostar ett ägg?

Köper man i större mängder åt gången lär priset kunna pressas till ungefär 1 krona och 40 öre.

Antag att vi tillhandahåller ett ägg om dagen för en åldring. Per år skulle detta betyda litet drygt 500 kronor.

Antag att vi skulle vara riktigt generösa, och tillhandahålla ett ägg varje dag åt samtliga Sveriges cirka 2 miljoner pensionärer. Det skulle betyda en årskostnad på 1.000 miljoner kronor. Dvs 1 miljard.

Mycket pengar?

Detta belopp kan jämföras med vad Mona Sahlin utlovat i satsningar på ”utsatta förorter”. Av erfarenhet blir det detsamma som att slänga pengarna i ett stort, svart hål.

Ur SvD den 27/9 -07:

”Socialdemokraterna vill satsa minst 15 miljarder under sex år på miljonprogramsområdena. Det lovade Mona Sahlin i sitt första sommartal som partiledare.”

Det krävs inte mycket av matematiska operationer för att översätta detta i ägg.

Denna (s)-summa skulle kunna förse alla Sveriges pensionärer med ägg under 15 års tid.

Femton år av värdighet i livets slutskede.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 148 andra följare