Röda-Korsfäst

”Nolltolerans mot intolerans?” eller ”Intolerans mot nolltolerans?

Den senaste Röda-Kors-affären ger många associationer!

intervju

”Representerar man Röda Korset måste man stå för Röda Korsets grundläggande värderingar och där finns det inget mellanläge. Då är det nolltolerans mot intolerans och rasism och främlingsfientliga åsikter.”

”Alla ska känna sig välkomna, oavsett bakgrund”. 

Så uttalade sig Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare på  Svenska Röda Korset i en telefonintervju för ”Nyheter Idag” den 11 april 2014.

Bakgrunden var vad en frivilligarbetare på Röda Korset i Falun sagt i ett samtal med en annan person. Det rörde sig om en 71-årig dam, som under nio års tid arbetat gratis för Röda Korset.

Den andra personen, en ung irakier vid namn Daban Ibrahim Mohammad, hade ett register som knappast rimmar med Röda Korsets beskrivna värderingar.

Irakiern  spelade in samtalet. Och han gillade inte vad den gamla damen sade, så han kopplade in  massmedia. Snart var hela Röda Korset ”skakat”.

skakat

I  Aftonbladet den 9/4 förklarade Daban Ibrahim:

”Jag blev väldigt ledsen faktiskt, jag blev väldigt kränkt.”

Där uttalade sig även Karin Tengby, pressekreterare på Röda Korset:

”Vi står för en medmänsklighet och ett inkluderande samhälle, absolut inte det som speglas här med ’de och vi’.” 

”Man måste hela tiden arbeta med värdefrågor och visa att det här är inte okej. Är man engagerad inom Röda Korset så måste Röda Korsets värderingar gälla och annars är man inte välkommen.”

På webbsidan ”Mynewsdesk” ges klart besked:

”En kort film med en frivillig inom Röda Korset som uttrycker åsikter, som inte är förenliga med Röda Korsets grundläggande värderingar, publicerades på Facebook under helgen. I måndags morse upptäcktes filmen av Röda Korsets kommunikationsavdelning som genast informerade ledningen och i tisdags lämnade rödakorsaren sina åtaganden i organisationen.

–Det som kvinnan uttrycker i det inspelade samtalet är inte förenligt med Röda Korsets värderingar. Medlemmar och frivilliga inom Röda Korset ställer sig självklart bakom organisationens grundprinciper och värdegrund. Den som inte delar våra värderingar ber vi att avsluta sitt engagemang, säger Eva von Oelreich, ordförande i Röda Korset.”

ut

Vad hade då den 71-åriga Röda-Kors-volontären sagt, som var så upphetsande?

DT lade ut ljudinspelningen.

En utskrift, ordagrant:

”Jag kom hit för jag behövde prata med någon som kunde lyssna

sen kom vi in på det där snacket om jobbet å sånt, och då uttryckte hon sig på det här viset.

- – -

… jag tycker inte vi hjälper er där ni är

- Inte här i Sverige?

- Nej

- Du tycker inte det?

- Nej. Det kan man ha flera synpunkter på. Jag menar, det är inte bra att ta in… vi har ju en så hög arbetslöshet….

- Men det beror ju inte på oss.

- Nej, det är ju det jag säger, men jag menar arbetslösheten blir ju inte mindre ju fler ungdomar vi tar in. Det är ju ingen lösning för oss, när vi har en så hög ungdomsarbetslöshet själva. Och så kommer det fler ungdomar hit och då blir problemen ännu större. Jag tycker vi ska hjälpa våra ungdomar i första hand.

- Vilka ungdomar?

- Dom som går arbetslösa.

- Vilka är det?

- Vilka är det?! Det finns mycket svenska ungdomar, vi har tappat nästan en hel generation som går arbetslös.

- Svenska ungdomar?

- Jajjamen!

- Sen då?  Vad ska man göra efter det? Vad ska man hjälpa dem? Vilka ska man hjälpa efter det?

- Vilka ska man hjälpa? Man ska hjälpa alla människor! Det är ingen som blir hjälpt om man håller på som man gör nu! Då är det ingen som blir hjälpt. 

- Du får väl gå och klaga på dom. Dom som tar in fler folk och inte hjälper dom, eller hur?

- Precis.  Vi har ju egna som vi inte kan hjälpa.

- Vilka är det? Vad menar du med egna? Svenskar?

- Ja.

- Men du jobbar ju på Röda Korset, sen säger du så här, det får mig att bli litet tveksam

- Varför det? Hur ska vi kunna hjälpa er, om vi inte kan hjälpa vår egna ungdomar?

- Ni kan hjälpa, ni hjälper ju er egna ungdomar!

- Nej!  Dom har inte ens råd att flytta hemifrån, dom får inga egna bostäder, dom får ingenting.

- – -

- Ja, jag vart faktiskt litet besviken. Mycket besviken vart jag. 

Men det gick ju bra sen, när Röda Korset tog det här på ett bra sätt.

 

x

Vad var så förgripligt med detta, som gjorde att kvinnan måste korsfästas?

• Ungdomsarbetslösheten är hög i Sverige, det är ju ett faktum. Svenska ungdomar reser till Norge för att få arbeten, något som en del kommuner t.o.m. uppmuntrar till.

• Bostadsbristen bland unga är likaså hög, även det ett faktum. Många bor kvar hos sina föräldrar, andra skuldsätter sig på ett farligt sätt för att komma över en egen bostad.

Den gamla damen påpekar existensen av svenskar, vars intressen också behöver tillgodoses. Detta triggade tydligen RK-höjdarna.

x

Antag att Jesus hade arbetat som volontär på Röda Korset i Sverige. Skulle det dröja länge, innan han fördrevs??

Tror inte det, med tanke på hans fallenhet för polemiska uttalanden.

roda-korsfast

Avslutningsvis,  12 associationer som denna Röda-Kors-affär ger mig:

1. Övervakning

Som Expressen demonstrerar är en anonym kommentar på en blogg inte nödvändigtvis en privatsak, det kan bli hembesök och uthängning i massmedia.

Här byggs detta på med att vad vederbörande tror är ett enskilt samtal läggs ut på internet, blåses upp i massmedia och leder till offentliga avståndstaganden.

2. Vem är välkommen?

Visserligen säger RK:s generalsekreterare, Ulrika Årehed Kågström: att ”alla ska känna sig välkomna”, men detta motsägs av pressekreterare Karin Tengby är inne på: ”…måste Röda Korsets värderingar gälla och annars är man inte välkommen”.

I strid mot dessa värderingar ligger det som den uthängda kvinnan sade, förutsättande att vi svenskar existerar och har legitima intressen.

3. Vem kan bli ledsen och kränkt?

Invandrare kan bli ledsna och känna sig kränkta, vilket kunnat konstateras sedan länge - och som den unge irakiern verkar ha varit väl medveten om.  Men ska inte det gälla även för svenskar?

Vi behöver inte gå längre än till den uthängda kvinnan – naturligtvis blev hon ledsen över den behandling hon utsattes för, över att ha blivit sviken och ratad. Hon kunde inte påräkna vare sig stöd i massmedia eller någon uppbackning av ansvariga inom den egna organisationen.

4. Ord och handling

Den uthängda kvinnan hade under nio års tid arbetat ideellt, oavlönat, för Svenska Röda Korset. I handling har hon visat solidaritet med andra människor, inte minst utlänningar.

Vad som nu läggs henne till last är ordval i ett enskilt samtal:  Vi har ju egna som vi inte kan hjälpa.”

Här ligger ett dubbelt moment:

A. Ska inte handling väga tyngre än ord?

B. Vad i hennes ord var så fel?

5. Tolerans och intolerans

I ledningen talar man högtravande om ”värdegrund” och har övat in några haranger om om ”tolerans” och ”nolltolerans”, ”främlingsfientlighet” och ”rasism”. I praktiken finns här ingen konsekvens.

RK-ledningen är intolerant, inte tolerant. Där saknas inte bara klarhet i tanken utan också dygder som mod och solidaritet. De fina harangerna är som tomma ballonger, eller sköldar att gömma sig  bakom.

6. Människors lika värde

Den främsta av alla pk-paroller är ju ”Alla människors lika värde”. Till den bekänner sig självklart även RK-ledningen. Men om alla människor verkligen är lika mycket värda, ska det då förekomma några löneskillnader?

Och varför räknas bara utlänningars känslor, inte svenskars?

7. Klassmoment

På fältet arbetar alla de humanitära personerna, de som bär upp Röda Korset, de som ser till att Röda Korset har någonting att bistå behövande med – ofta har dessa ideella människor själva låga inkomster, men ger ändå vad de kan med pengar och egna insatser – detta för att de brinner för Röda Korsets ideal.

Detsamma kan knappast kan sägas om de ledande figurerna. Sedan Bengt Westerbergs tid vet vi att ledningen för Svenska Röda Korset har ersättningar i miljonklassen. Generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström har en månadslön på 88.000 kr, och ordförande Eva von Oelreich får 55.000 kr, detta i en organisation som påstår sig vara ideell.

tiggare

8. Ohelig allians

Irakiern som spelade in samtalet var alltså kriminell. Här kan konstateras hur han samverkar med människor som yrkesmässigt verkar inom godhetsbranschen. Det är inget undantag.

Hela invandringen baxas fram genom en allians av å ena sidan organiserad brottslighet, å andra sidan personer med anspråk på att företräda godhet – med en gråzon av girighet däremellan.

9. Demokratiska friheter

Som det framställs rör det sig om flyktingar. De flyr undan förföljelse, för att komma till ett land med frihet och demokrati.

Men vilken frihet ger detta oss svenskar när vi nu inte tillåts ha en avvikande åsikt i en så viktig fråga som invandringen? Det här visar att det blåser väldigt snålt i Sverige numera!

10. Åldersrasism

Den uthängda kvinnan var född på tidigt 1940-tal, hade alltså växt upp i ett Sverige där svenskars existens inte var ifrågasatt,  i ett land där man kunde tala uppriktigt om hur man kände och tänkte.

Nu är det inte längre så, nu ska vi alla pk-drillas till att vakta vår tunga så att vi t ex inte – hemska tanke – får för oss att beställa en negerboll på kondiset.

11. Ockupantmentalitet

Hur hamnade denne unge irakier i Sverige? Förmodligen förebärande att vara flykting. Det svenska samhället räddade honom ur en svår situation, gav honom skydd.

Ändå detta agerande, som vittnar om en översittarmentalitet gentemot oss svenskar. Hur har det gått till, varifrån har han fått lära sig denna?

En del av svaret ligger i hur RK-ledningen viker sig dubbel, så fort denne sällsamme figur hostat till - istället för att gripa tillfället att förmedla några elementa om mellanmänskligt beteende och göra en insats för integration i vårt samhälle.

En annan del av svaret ligger i våra svenskfientliga massmedia.

12. Svenskfientliga massmedia

I Aftonbladet den 8/4 var anslaget smetigt propagandistiskt: figuren hade gått ”till Röda Korset för att be om hjälp till sin familj. Där fick han dock inte det bemötande han hade förväntat sig.”

Där fanns inspelningen också med, men man hade då starkt förvrängt kvinnans röst, så att den lät mindre sympatisk.

Här blir exemplen otaliga, på hur svenskar ska framställas negativt!

ab

Läs mer

Bli miljonär!

Insamlingsmål för Röda Korset

Kulturbefriat land

Peter Harold (1)

Peter Harold (2)

Utan försvar

1914 – 2014

1414

Ett 100-årsjubileum blir det i år, sedan Första Världskriget startade, i juli 1914. Kommer detta i år att ”firas” med ett fyrverkeri utöver det vanliga?

Risken är tyvärr påtaglig!

Jag kan se paralleller mellan Österrike-Ungern då och Ukraina nu.  I båda fallen  svaga statsbildningar, rymmande olika etniska grupper och motsättningar. I båda fallen ledningar med ett aggressivt agerande.

Österrike-Ungern var i allians med Tyskland. När det gav sig på Serbien, som fick stöd av Ryssland, var kriget ett faktum. Egentligen var det kanske inget land som önskade ett världskrig, men det ena gav det andra och snart var man där.

eld
Den nu sittande regimen i Kiev tillkom, vad än Carl Bildt säger om saken, genom en våldsam kupp. Beväpnade friskaror drar fortfarande runt och sätter skräck i meningsmotståndare. Handgemäng förekommer till och med inne i parlamentet.

Trots landets etniska splittring gör den nya regimen inget för att ena Ukraina – tvärtom. Till kuppregimens första åtgärder hörde att ta bort ryskans status som andraspråk och att spärra tillgången till TV-sändningar på ryska. Stämningarna hos den ryskspråkiga befolkningen i östra Ukraina negligeras.

ukraina
Ukraina är delat inte bara etniskt, utan även politiskt. Kartan ovan visa hur röstandet fördelade sig på presidentkandidaterna i det senaste valet. I Donbas-regionen var stödet särskilt starkt för  Viktor Yanukovytj, i Donetskprovinsen så högt som drygt 93%.

Donbas utgör den befolkningstätaste och mest industrialiserade delen av Ukraina, av stor ekonomisk betydelse. Befolkningen där vill sedan länge ha mer av regionalt självstyre. Nu reses dessutom krav på folkomröstning om självstyre, tydligen med Krim som modell. Det skulle kunna resultera i en fullständigt separation från Ukraina.

donetsk

För att ge eftertryck åt dessa krav har den ryska eller ryssvänliga befolkningen i området gått ut i allt större demonstrationer, både i Donetsk, Charkov och Lugansk. Dessa har övergått i ockupation av myndighetsbyggnader, på samma sätt som kuppmakarna i Kiev gjorde i februari. I Donetsk har man utropat ”Republiken Donetsk” och proklamerat att en folkomröstning om självständighet ska hållas där den 11 maj.

Skillnaderna mot kuppen i Kiev ligger på två plan:

• För det första går det jämförelsevis mycket lugnare till i Donbas. Inga polismän har satts eld på, inga skjutvapen har använts och inga dödsfall har än så länge inträffat. Mest bara skuffanden, slitande i polissköldar och vevande med en del påkar. Delar av kravallpolisen har uppenbarligen sympatiserat med demonstranterna.

• För det andra finns ingen motsvarande slutpunkt. När kuppmakarna i Kiev tagit över fanns ingen som längre kunde utmana dem.

För Donetsk gäller inget motsvarande. Där kvarstår hotet om ett välbeväpnat och välorganiserat ingripande från Kiev. Om detta är Donetsk-separatisterna väl medvetna – samtidigt som de förbereder sig genom att bygga barrikader och kontrollera trafik till området, har de riktat en vädjan till Ryssland om militärt ingripande.

dem
Vissa motaktioner från Kiev tycks ha varit ganska framgångsrika. Enligt RT förfogar Kiev över amerikanska legosoldater av Blackwatermodell.

40.000 ryska soldater ska finnas invid den ukrainska gränsen och den ryska riksdagen har givit Vladimir Putin mandat att använda dem. Utrikesminister Sergeij Lavrov har å andra sidan med eftertryck klargjort att Ryssland inte kommer att ingripa militärt i Ukraina. Samtidigt har han dock vädjat till Kiev och västsidan att gå den ryska befolkningsminoriteten till mötes.

lavrov

USA har nu ett hangarfartyg med stödfartyg inne i Svarta Havet.  Lavrov har påpekat USA därigenom bryter mot överenskommelser med Ryssland angående hur länge som amerikanska krigsfartyg får uppehålla sig så nära ryska farvatten.

Nu gör USA tvärtom: skickar in även jagaren Donald Cook i Svarta Havet, utrustad med kryssningsmissiler. Även Frankrike har krigsfartyg på väg dit.

Upp laddar NATO också med stridsflyg till Polen och Litauen.

090729-N-3038W-459

Här är alltså svårt att se en kompromiss, och därför upplagt för en riktigt ruggig urladdning:

• Kommer Ryssland att passivt åse hur upproret i östra Ukraina brutalt slås ned och flyktingströmmarna över ukrainsk-ryska gränsen växer dramatiskt?

• Eller kommer Ryssland då att ingripa militärt?

Det senare har man möjligen kapacitet att göra, och gå segrande ur sammandrabbningen.

Dvs om den begränsar sig till konventionella vapen…

putin

Läs mer

Aldrig mera krig?

Farlig häxbrygd!

Första världskriget

Med fingret på avtryckaren

Kulturbefriat land

Sverige är unikt. Julia Caesar har många gånger skrivit träffsäkert om denna sällsamma kombination av självgodhet och omdömeslöshet, denna kulturella dekadens.

bo
Nu senast är EU-ministern och folkpartisten Birgitta Ohlsson återigen på tapeten, och skämmer ut Sverige inför andra folk.

På Wikipedia kan följande information inhämtas om denna minister:

”Ohlsson är uppvuxen i Tokarp utanför Linköping, där fadern Bengt är folkpartistisk politiker och före detta kommunalråd…

Hon har studerat statsvetenskap och internationella relationer…

Hennes profilfrågor är demokrati, mänskliga rättigheter, djurskydd, jämställdhet, tolerans och internationalism.”

Full pott alltså, i politisk korrekthet, som det ser ut.

Merit Wager fångar väl Ohlssons senaste bravader i en bloggtext med  rubriken ”Den humanitära stormaktens representanter vet alltid bättre än alla andra.”

En sak är iofs att tro på sig själv och sina hållningar  – det ska man väl göra -  men sämre är att inte kunna lyssna på andra och inte kunna ställa sina egna ståndpunkter under omprövning. Allra sämst är när man i sin översvallande dryghet sätter sig på andra. Det är just vad denna Ohlsson presterar, som företrädare för vårt land på den internationella scenen.

”Varför beter sig svenska regeringsrepresentanter som ouppfostrade och arroganta ungar i samröre med andra stater?”

”Varför tror svenska ministrar att de har rätt att näpsa och skälla på andra staters ministrar? …

Det är direkt pinsamt med en minister som ångar av indignation och som inte kan behärska sig gentemot ett annat lands minister, utan obehärskat och som en förorättad tonåring utbrister: ’Jag är väldigt förbannad och besviken på den rumänska regeringen’.

”Som om svenskar hade någon sorts gudagiven rätt att sätta sig till doms över andra!”

kpt

Ett annat aktuellt exempel på svensk kultur bjuder LO-bossen Karl-Petter Thorwaldson på, med uttalanden som SD:s svans ska ge fan i att hota våra medlemmar” och

”Många LO-medlemmar känner sig kränkta av att Åkesson kommer till deras arbetsplatser. Hans åsikter krockar med det som våra medlemmar gör. På bland annat sjukhus räddar kommunalare liv varje dag, oavsett vilken bakgrund människorna de möter har.”

Tobbes medieblogg kommenterar:

”Blir man ’kränkt’ av ett sådant besök är det nog dags att börja arbeta med sina egna trösklar. Jag utgår från att andra politiker, eller varför inte en kunglighet eller landshövding, kan komma på besök utan att fackliga företrädare blir kränkta. Vad Thorwaldsson förstås inte tänker på, är att, på bland annat sjukhus, räddar sverigedemokrater liv, varje dag, oavsett vilken bakgrund människorna de möter har.”

an

Ett tredje exempel ger Annelile Nordström, ordförande för fackförbundet Kommunal, prov på.

Hon bekänner sig öppet till åsiktsmässig likriktning i invandringsfrågan. Sverigedemokraterna måste tycka som de övriga 7 riksdagspartierna gör, annars ska de inte vara välkomna på arbetsplatsbesök, anser hon.

Detta framgick av hennes medverkan helt nyligen i SVT:s program ”Gomorron”.

Jag gjorde utifrån detta en film, som fick heta ”GODNATT, FACKET!”

Läs mer

Frys ut omvärlden!

Ny stormaktstid

Arnstad om Norge

Federley om Grekland

Ström-Melin om Ungern

Wetterstrand om Danmark

Med fingret på avtryckaren

kubakris

Under Kubakrisen 1962 var jag aktiv i fredsrörelsen, deltog i marscher mot atomvapen. Ändå stod världen då närmare randen av ett kärnvapenkrig än vad vare sig vi fredsaktivister eller folk i allmänhet hade klart för sig.

Nu i efterhand har framkommit hur nära det var, och det gäller två moment:

1.

För det första var president Kennedy omgiven av hökar, höga generaler förordade att USA skulle slå till mot Sovjetunionen, i ett första-slag med kärnvapen. Det var Kennedy som där räddade oss alla, genom att stå emot detta tryck.

2.

För det andra innebar de ibland förekommande konfrontationerna mellan sovjetiska atomubåtar och amerikanska krigsfartyg att man balanserade på gränsen – ett enda misstag eller olycklig omständighet kunde ha räckt för utlösa avfyrandet av en första missil.

mad
På den tiden talades om terrorbalans, eller MAD – Mutual Assured Destruction. Däri låg garantin för fred. Båda sidor – USA och Sovjetunionen – hade kapacitet att svara på ett överraskande första-slag med ett svarsanfall. På så vis avskräckte de båda supermakterna varandra.

Förvarningstiden för att hinna svara på ett överraskande angrepp låg då, vill jag minnas, på 30 minuter. Nu är den betydligt kortare. Får man tro filmen ”Obama and the plan for World War 3” kan det idag handla om bara 5-10 minuter.

Det ger inte mycket möjlighet att reda ut huruvida signaler om angrepp är verkliga eller inte. Till bilden hör att det under åren av ”terrorbalans”  många gånger har förekommit sådana felaktiga signaler. I situationer av avspänning har det inte tippat över för att svara på dem som verkliga angrepp, men vid spända lägen kan det utvecklas annorlunda.

aubat

Filmen beskriver kapaciteten hos en atomubåt av Ohioklass: den kan avfyra 24 missiler, vardera med 8 stridsspetsar (dvs sammanlagt nära 200 stridsspetsar.)  Varje stridsspets har en last motsvarande 475 kiloton trotyl, dvs 30 gånger kraftigare än Hiroshimabomben (som var på16 kiloton).

Varje stridsspets är individuellt styrbar, MIRV, som det kallas.  Man kan samtidigt skicka iväg ett antal ”decoys”, dvs attrapper, för att förvirra luftförsvaret hos det angripna landet.

USA förfogar över 14 sådana ubåtar, plus 4 ubåtar med kryssningsmissiler.  De är naturligtvis mycket rörliga och kan gömma sig djupt under havsytan.

030606-N-0000X-005

Sammantaget gör detta att USA:s krigsmakt idag sannolikt anser sig ha förslagsförmåga, dvs att man med ett överraskningsanfall skulle vinna ett krig mot Ryssland, och att de tror sig kunna hantera det som ryssarna skulle ha kvar för ett motangrepp.

Ett syfte med kuppen i Kiev är att skaffa NATO möjligheter att positionera missiler direkt inpå den ryska gränsen söder om Moskva. Det skulle ytterligare öka USA:s möjligheter att i ett första slag snabbt slå ut rysk stridsledning.

Det som nu sker kring Ukraina höjer naturligtvis spänningen. Med amerikanska hangarfartyg i Svarta Havet minskar dessutom det rent fysiska avståndet mellan enheterna på respektive sida. Detta ökar risken för krig av misstag.

NATO-missiler invid ryska gränsen.
Hur skulle amerikanerna reagera om ryssarna placerade missiler på Kuba?
Svaret vet vi.

avtryckaren

Läs/se mer

Efter Palme

Chicken race

Farlig häxbrygd!

Röda linjer

Värsta hotet

Straffa Grekland?

ff
Ska Grekland nu straffas?

Det tycker centerpartisten Fredrick Federley. Ett visst gehör tycker han sig ha uppfattat från EU:s migrationskommissionär, Cecilia Malmström:

”Det är skönt att kommissionen äntligen är beredd att agera”, säger Federley, och ger kommissionen sitt fulla stöd, för ”ett effektivt och tydligt agerande mot Grekland”.

”Det är av största vikt att gå till botten med det grekiska agerandet”, förklarar Federley. ”Ställ Grekland till svars och bötfäll kraftigt”, tycker han.

Federley vill se ”en god standard på asylpolitiken” och det har, som han ser saken, Grekland inte levt upp till.

Jag tar en titt på kartan.

medelhav
Det visar sig att Grekland ligger i sydligaste Europa och s.a.s. i frontlinjen vad gäller asylantströmmar från Asien och Afrika.

Till detta kommer ett numera välkänt faktum: Greklands ekonomi är slagen i spillror. Många klarar inte sin egen försörjning, har varken arbete eller bostad. Det grekiska folket lider svår nöd, både materiellt och psykiskt.

(Att Federley i det läget kräver att Grekland ska ta ansvaret för asylsökande, som egentligen vill till EU:s rikare länder, är absurt. Förvånande är att grekerna ändå försöker att ta sig an dessa människor som strömmar in den grekiska vägen – att de inte bara släpper dem vidare norrut till de mer blåögt naiva medlemsländerna.)

gk1
Jag kan sätta åtminstone tre frågetecken kring att bötfälla Grekland:

1.

Greklands geografiska position i kombination med landets urusla ekonomi gör det orimligt att här ställa höga krav på Grekland.

2.

Hur skulle höga böter gå ihop med försök från EU och IMF till räddningsaktioner, med det uttalade syftet att åter få den grekiska ekonomin på fötter?

3.

Grunden för bestraffningen skulle vara att Grekland fängslat asylanter, som inte begått något brott. Men om asylanterna vägrar lämna Grekland på grekiska myndigheters uppmaning, om de uppehåller sig illegalt, då  är redan detta ett brott.

Grekland måste avlastas från detta asylant-tryck!

En helt konkret modell för detta finns: Safe Haven.

karthago

Ett asylmottagningsområde som får bli så stort som det måste vara, beläget nånstans på södra Medelhavssidan. Det borde vara möjligt för Kommissionen att långtidsleasa mark för detta i t ex Tunisien och där bygga upp ett exemplariskt bra mottagningscenter för alla och envar som söker asyl – en anläggning som har alla nödvändiga funktioner samlade på en plats: asylutredare, advokater, tolkar, läkare, skyddspersonal, etc.

Personer som visar sig ha asylskäl enligt Genevekonventionen får så Kommissionen fördela mellan medlemsländer som behöver dem. De som visar sig sakna asylskäl, eller av andra orsaker inte anses få komma in i EU, fångas på detta sätt upp – de blir kvar i området tills de återvänder hem eller reser vidare.

Detta borde EU:s migrationskommissionär arbeta för!

cm

(Senaste nytt är dock att Cecilia Malmström har ett mycket späckat arbetsschema, och därför svårt att få plats med sådant som knyter en till den aktuella verkligheten vad gäller migration till EU).

melilla

Läs mer

600.000 afrikaner redo

Grekland

Befria Grekland!

Inte bara Gekland

De vill oss inte väl

Film om Safe Haven

Svensk mångfaldspolitik

SONY DSC

Nu ska jag skriva om boken ”SVENSK MÅNGFALDSPOLITIK – en kritik från vänster” av Göran Adamson. Den är utgiven år 2014 och kostar 166 kr på Bokus.

Per Bauhn i sitt förord:

”Den politiska vänstern,.. har kommit att röra sig från ett ideal om jämlika förutsättningar för individer till ett ideal om strukturell rättvisa, i betydelsen jämlikhet i resultat mellan grupper.”

”Med den strukturella rättvisemodellen tillmäts gruppidentiteter större betydelse än individer och deras val.”

Ur författarens förord:

”Övertygande kritik mot mångfald kommer alltid från vänster; från dem som hävdar meritokrati framför grupptillhörigheter, majoritet och demokrati framför minoritetskult, jämlikhet mellan könen framför patriarkat, rättsstat framför särlagstiftning, vetenskap framför tro, debatt istället för censur, modernitet och svalkande glömska framför besatthet vid historiska oförrätter.”

s

”Svensk mångfaldspolitik” handlar om den socialdemokratiska styrningen av högskolan, beträffande ”etnisk mångfald”.

Utbildningsminister Thomas Östros bemyndigades 1999 av s-regeringen att tillkalla en utredare för att lämna förslag till åtgärder. Uppdraget löd: ”…öka mångfalden med avseende på… etnisk bakgrund bland studenter och lärare för att högskolan bättre skulle kunna svara upp mot mångfalden i samhället”.

bf

Som utredare valdes Boel Flodgren, dåvarande rektor för Lunds Universitet.  Resultatet blev en rapport i maj 2000 med titeln ”Mångfald i högskolan – reflektioner och förslag om social och etnisk mångfald i högskolan” (SOU 2000:47).

Därefter gav regeringen i uppdrag åt universitet och högskolor att upprätta ”handlingsplaner för etnisk mångfald”. Det gällde att ”bredda rekryteringen”, mångfalden skulle lyftas till ”norm”. Snart fanns ”mångfaldsplaner” vid samtliga av dessa lärosäten.

Göran Adamson:

”Mångfald i högskolan var inte ett dokument i mängden. Det är antagligen det mest utförliga och inflytelserika regeringsarbete som skrivits i Sverige till förmån för mångfald och mångkulturalism”.

”Energiskt talas om rapportens ’uppdrag’. Mångfald i högskolan undandras därmed vetenskaplig prövning. Istället blir dokumentet politiskt. Det står, slår det fast, statsmakten fritt att fördela resurser med ’graden av framgång i mångfaldsarbetet’. … Gör som vi säger så får ni pengar.”

Uppdraget var effektuerande, konstaterar GA, det gällde inte att utreda om mångfald var bra eller dåligt. Man beställde ett bestämt svar, vilket man också fick:

”…är det väldigt lätt att instämma i att mångfald är kvalitetshöjande”, skriver rapporten.

”En av grundsatserna i Mångfald i högskolan är att ’kulturell blandning i högskolan bidrar till mångkulturell… förståelse som minskar etniska fördomar…’ Påståendet underbyggs inte.”

”Varför ’säger det sig självt’ att forskare med annan hudfärg ger ’kvalitet’? Kan inte en svensk forskare ge kvalitet? Vad är det för fel på oss? Vore det inte bättre att ta reda på vad forskare tänker och skriver? Vi befinner oss väl på ett universitet och inte på ett rasinstitut?”

”Materialet är ambitiöst men samtidig ideologiskt. Alla källor försvarar mångfaldsdiskursen. Rapportens tendentiösa karaktär varslar om hegemonins makt parad med intellektuell villrådighet där den förra täcker upp för den senare; ett standardförfarande i auktoritära politiska system. Varför hade inte Boel Flodgren, Thomas Östros, Göran Persson och Mona Sahlin något intresse av att ge en mer vetenskapligt rigorös bild av denna problematik? Varför redogjorde man inte även för motargumenten – i synnerhet som mångfalden var så självklar?

Det finns faktiskt EU-rapporter som inte argumenterar för mångfald och multikulturalism.  Varför är dessa inte ’relevanta’?”

likriktat

Som ett mantra upprepas i rapporten begreppet ”mångfald”: Det  förekommer ungefär 500 gånger på 125 sidor – vilket innebär i genomsnitt 4 gånger per sida!

Trots detta tjatande är verkligheten en annan, skriver GA: ”Om föreläsare vid högskolan tillfrågats om mångfald ger kvalitet skulle nog många svara nej. Ju mer kvotering och ju större andel med bristfälliga språkkunskaper, desto sämre utbildningskvalitet.”

Mångfaldsideologin legitimeras genom att göras till en ”informationsfråga”. Anställda vid högskolan bjuds in till informationsmöten där mångfaldens fördelar ska förklaras.

”Mångfaldsplanen vid Stockholms universitet satsar på ’utbildningar och informationsinsatser’ och lägger vikt vid ’attitydpåverkan och medvetandegörande’.”

”Genom att påstå sig ha monopol på verkligheten antyder nyvänstern att högerextrema värderingar beror på missuppfattningar och kan bemötas genom information.”

Ändå ger mångfaldsplanerna inte mycket information. Starkt emotionell sympati kombineras med bara vaga föreställningar om vad mångfald betyder.

”Mångfaldsförespråkarna tycks inte vilja sätta den egna ståndpunkten under skäppan och ersätter intellektuell osäkerhet med känslomässig pondus.”

”Tanken att bara den entusiastiske har förstått är i grunden ett religiöst, sekteristiskt förhållningssätt.”

Här ligger ju nära att betrakta åsiktsavvikare som sjuka och i behov av hjälp.

”Mångfaldens och multikulturalismens entusiasm går i riktning från tolerans och humanitet mot totalitarism.”

enfald

”Svensk mångfaldspolitik” exponerar den svenska vänsterns svek.  Vänstern som försvann, skulle jag säga. Utan synbara svårigheter har man som bekant svängt 180 grader. Tidigare värnade man den svenske arbetaren – numera är ju denna närmast omvandlad till en fiende: vit, heterosexuell man.

”För inte länge sedan var kungsordet inom vänstern jämlikhet: lika rättigheter, lika lön, likabehandling, likhet inför lagen. Sedan ställdes allt på huvudet: likhet blev olikhet. Nu kräver man rätten till olikhet; och ju mer olik desto bättre, rikare mer emaniciperad och ‘mångfaldig’. Olikheten spillde över i hierarki. Homosexualitet blev bättre än vardagsliv heterosexualitet, etnisk minoritet mer spännande än fadd majoritet, etnisk religiositet överlägsen urvattnad kristendom. Mångfald i högskolan avviker inte från detta mönster.”

”Ingenstans har… mångfalden som ideologi rönt större framgång än inom Socialdemokratin. Numera talar man hellre om etnicitet och mångfald än om klass, har alltså lämnat den kategoriseringsgrund som präglat vänstern alltsedan Marx.. Majoritet har ersatts av minoritet, politik av kultur.”

”Den socialistiska klasskampen hotas inte av en sentimental höger utan av en kulturbesatt multikulturell nyvänster.”

Göran Adamson ser hur det skapats en ”allians mellan en absolut förvirrad vänster och en absolut målmedveten höger.”

Han återkommer mycket till hur mångfaldsförespråkande går hand-i-hand med nyliberalism: ”Mångfald och nyliberalism förenas i kritiken mot likhet och i försvaret för olikhet.”  Man har skapat ett verktyg för att ”söndra och härska” samt ”lösa upp det sociala kittet”.

”Multikulturalismen har försett den nyliberala eliten med ett bekant maktredskap: söndra och härska… För en ekonomisk elit utan skrupler, skriver Brian Barry, är gemensamma krav från förfördelade grupper ’en mardröm’. Den bästa åtgärden är att hetsa dem mot varandra. Att föra uppmärksamheten bort från de intressen som förenar dessa grupper såsom arbetslöshet, fattigdom, oacceptabla boendemiljöer och bristfällig samhällsservice…”

Både multikulturalism och nyliberalism pläderar för mångfald, men med ett viktigt undantag: politisk mångfald. De gör gemensam sak mot ”medborgarideal, majoritetsmakt och rättssäkerhet”.

”Båda bjuder upp till kamp om kadavret efter det gemensamma. Tillsammans löser nyliberalen och mångfaldsförespråkaren upp det sociala kittet och ersätter det med högljutt självintresse.”

Mångfaldsideologin   ”förvandlar individer till etnicitetens fångar.  Vi uppfattar den som modern, men den bidrar till religionens återkomst. Vi tror den skapar debatt när den leder till censur. Vi tror den är politisk men den trampar på allt politiskt…. Vi tror den kritiserar makten när den ger makten möjlighet att så split mellan underprivilegierade grupper – dvs söndra och härska… Vi tror att perspektivet är underifrån, men mångfald är en överklassmarkör att slå i huvudet på arbetare utan raffinemang.”

”Vänsterkritiken noterar olika typer av samband mellan mångfald och nyliberalism. Svaga grupper hetsas mot varandra medan Brysselkaravanen drar vidare.”

”Vi tror mångfald är vänster, men den är höger. Mångfald är en attack mot modernitet. Det svenska samhället har fått en trojansk häst över tröskeln.”

troja2

I grunden står mångfalderiet för någonting reaktionärt, en återgång till något sämre

”Varifrån kommer idén om samhällelig representativitet?… de idéer som slutligen besegrade klassamhället var inte samhällelig representativitet utan principen att bäst lämpad skulle erbjudas anställning oberoende av härkomst – klass, etnicitet eller liknande.”

”Överklassens privilegier och mångfaldens representationstanke är dock under ytan mycket lika. I båda fallen sätts idén om bäst lämpad ur spel och ersätts med minoritetens rätt.”

”Välfärdsstaten har politisk grund och bygger på allas lika rätt oavsett kulturell, religiös, klass eller annan tillhörighet. Etniciteten och mångfaldstanken, däremot,  har kulturell grund, reser murar mellan ‘vi’ och ‘de andra’.”

”Välfärdsstaten vilar på den progressiva tanken om likhet. Mångfaldsidén bygger på olikhet – och ju mer olik, udda, apart, avvikande, exotisk, desto bättre.”

Mångfaldens förhållningssätt till invandrare pendlar mellan ett ”förlamande medlidande och patetisk idealisering”, menar GA.

”I skydd av den etniska fortifikationen kan invandrarna ägna sig åt historiska oförrätter. De blir just ’hjälplösa klienter’ och mångfaldsentouraget rycker ut med blåljus och sirener. Denna passiviserande empati hänger tung över multikulturalismen och över Mångfald i högskolan.”

”Invandraren placeras på piedestal för empati eller beundran. Vi: här nere. De: däruppe. Mångfalden oscillerar mellan blind entusiasm och medkänsla som förlamar.”

lundsuniv

Med s-rapporten och alla mångfaldsplanerna sviker högskolan sitt intellektuella uppdrag, menar Göran Adamson.

”I princip utan kostnad hade mångfald blivit grundpelare inom svensk högskola. Scenariot är ett exempel på maktmissbruk: ideologiska påtryckningar genom hela systemet, politisering av det intellektuella livet, utfästelser om frikostig ekonomisk ersättning… svensk akademi saknar självständighet gentemot den politiska makten.”

”Mångkulturalismen har fallerat vad gäller högskolans självständighet, ideologisk debatt och kritiskt tänkande. Den har undergrävt autonomin bland forskare och föreläsare. Den har infiltrerat nämnder, projekt, institut, fakulteter, rektorsämbeten, kurser och litteraturlistor. Sist men inte minst har mångfaldsdiskursen svikit studenterna. Istället för att visa dem hur man kan tänka talar de om för studenterna vad de skall tänka.”

”Mångfaldsdiskursen är kunskapsfientlig och antiintellektuell. Här utgör det klassiska bildningsidealet ett korrektiv… Allt skall underkastas en prestigelös och öppen debatt. Det klassiska bildningsidealet handlar inte om att få rätt, utan om vart diskussionen tar vägen. Det handlar om utbildning men också om bildning; inte om visshet baserad på känslor, utan om skepsis baserad på vetenskap.”

”För att något skall bli föremål för engagemang eller animositet måste det först definieras. Detta skiljer en akademi från en kyrka.”

”Lärosätet skall inte styras av ideologiska propåer fyllda av moralism och värden som anses goda. Godhet är ett notoriskt opålitligt argument…”

ga

Många citat blev det. Ändå finns i denna bok ytterligare mycket mer som kunde varit värt att citera, men någonstans måste man ju sätta en gräns. Hursomhelst: en bra och läsvärd bok – rekommenderas!

(Dock aningen jobbig ibland, när GA håller fram diffusa ”populister” eller ”högerextremister” att distansera sig ifrån. Möjligen är ett sådant småpudlande ett pris att betala för att kunna säga viktiga sanningar utan att själv riskera bli karaktärsmördad i media.)

Läs mer

Wadstein-intervju

Mer Lunds Universitet

Från King till Alonzo

Parti för svaga?

Abdikerad vänster

Be inte om ursäkt!

Från King till Alonzo

koa
Denna text ska handla om två personligheter, och deras avtryck i historien.

• Först Martin Luther King.

• Sedan Michael Alonzo.

Texten kommer som introduktion till en bokrecension i nästa bloggtext - ”Svensk mångfaldspolitik”.

För den som inte känner till Martin Luther King kan jag berätta att han levde fram till år 1968, då han mördades. År 1964 hade han mottagit Nobels fredspris för sina insatser mot ras-segregeringen i USA. King vann stark sympati, inte minst i Sverige. Jag tillhör själv dem som ofta deltog i sammanhang där det sjöngs ”We shall overcome”.

Än idag kan jag ställa mig bakom det som Martin Luther King politiskt representerade, nämligen vad som på den tiden lades in i begreppet antirasism:

• Människor ska inte bedömas utifrån sin hudfärg eller rastillhörighet, samhället ska vara ”färgblint”.

• Varje individ ska bedömas efter sitt eget uppträdande och sina egna prestationer.

dream

Ur Martin Luthers Kings mest berömda tal, ”I Have a Dream”, som i augusti 1963 hölls vid Lincolnmonumentet i Washington inför 200.000 marschdeltagare:

”Jag har en dröm, att nationen en vacker dag skall resa sig och göra den verkliga innebörden av sin troslära till verklighet: ’Vi anser att dessa sanningar är självklara, att alla människor skapats som likar.’ /…/ Jag har en dröm, att mina fyra små barn en dag skall leva i en nation där de inte blir dömda efter sin hudfärg, utan för hur de verkligen är.”

mlk

King var en mycket skicklig talare. I detta citat pläderade han för demokrati och ”ras-rättvisa”, med lika möjligheter för alla:

“Now is the time to make real the promises of democracy.

Now is the time to rise from the dark and desolate valley of segregation to the sunlit path of racial justice.

Now is the time to open the doors of opportunity to all of God’s children. Now is the time to lift our nation from the quicksands of racial injustice to the solid rock of brotherhood.”

Martin Luther King var en inflytelserik person – den samhällsförändring han och många andra arbetade för lyckades. Ras-segregeringen upphörde i USA.

Free – at last!

freedom

x

Nästa person som jag här ska skriva om är alltså Michael Alonzo. Också han har varit inflytelserik. Han är född 1960 i en Stockholmsförort.

Det började med att Alonzo i slutet av 80-talet och början av 90-talet var sångare i punkbandet ”Stockholms Negrer”.

sångare
Från den perioden finns en hel del olika uttalanden från Alonzo att citera.

Sångtexter:

”Död, död, död åt alla präktiga blonda vikingar…”

”Ni kommer att drabbas av en terror som kommer att förfära er och ni kommer att få bevittna mer än död…” 

”Blonda, blåögda äckel…”  ”Jag hatar er, era jävla aschlen.” 

Filmintervju:

”…på ett eller annat sätt – det tror jag man ska göra klart för svenska folket – kommer vi att skaffa oss respekt, va. Frågan är vilket…”

”Det är vårat land. Svenskarna… det är klart att dom får bo här, dom får bo här också. Jag har ingenting emot dom, … bara dom inte försöker beblanda sig för mycket med oss. Dom får vara som dom är. Dom har sin kultur, javisst, skitbra. Käka eran jävla surströmming, det är helt okej. Men inte i min port.” 

”Vi är invandrare. I Sverige lever det invandrare, och ju mer vi lever tillsammans, ju mindre vi har svenskarna i närheten, ju bättre mår vi.” 

”Vi våldtar deras (svenskarnas) barn. Javisst, var så god. Dom tycker om det, faktiskt.”

 

umr

Från kulturen hämtades Michael Alonzo in i politiken av den socialdemokratiska kulturministern Marita Ulvskog (S). Han blev på 90-talet förgrundsfigur för den statliga kampanjen ”Ungdom mot rasism” (UMR).

Bland invandringsdebattörer på DN Debatt 1995-98 hamnade Alonzo på delad sjätteplats, med fem inlägg.

UMR lade under Alonzo, år 1995, fram en rapport, Vit makt?, en studie av invandrares och deras barns representation inom politik, förvaltning, näringsliv, organisationer och media”.

Ett A4-häfte, tunt i både bokstavlig och bildlig bemärkelse (se även PS nedan). Där konstaterades att andelen invandrare på olika nivåer i det svenska samhället inte stod i proportion till andelen av befolkningen som helhet. Den tes som drevs var att invandrare därmed var underrepresenterade och att detta var ett problem.

Resonemanget ger ju utrymme för i princip två olika tolkningar:

A. Underrepresentationen förklaras av diskriminering. Fördelningen av kvalifikationer förutsattes i varje sammanhang vara densamma mellan å ena sidan gruppen etniska svenskar, å andra sidan gruppen invandrare.

B.  Kvalifikationerna kan iofs var ojämnt fördelade, men det är ändå oacceptabelt med en lägre andel invandrare någonstans. Detta måste åtgärdas, om nödvändigt genom särskilda åtgärder, som kvoteringar.

Photo: Ake Gunnarsson /VUE AB

Thomas Gür gjorde i Timbroskriften ”När siffrorna ljuger” en kritisk granskning av UMR-skriften:

”I studien uppger kampanjen sig ha ’tagit initiativet till en bred statistisk studie av invandrarnas och deras barns representation i beslutsfattande positioner i det svenska samhället… De områden som studeras är politik, förvaltning, näringsliv, organisationsliv och massmedia.’

I ett förord till studien skriver kampanjens ordförande, Erik Nilsson, att kampanjen ’valt att inte tolka materialet på något sätt. Vi presenterar bara siffror och hoppas därmed kunna skapa en debatt om hur situationen ser ut och vad som kan göras för att förändra den.’

Det är dock inte riktigt korrekt. Självfallet har en statlig kampanj med slutstycket ’… mot rasism’ i namnet, och som väljer att kalla sin ’breda statistiska studie’ för ’Vit makt?’, också en uppfattning om hur det presenterade siffrorna skall tolkas. Då Nilsson redogör för ’vårt’ (kampanjens, får man förmoda) uppdrag, uppger han också att ’vi [knappast kampanjen, men vilka annars framgår ej] måste försöka förstå vilka svårigheter som möter de nya svenskar som försöker ta sig in i vårt samhälle. Hur befintliga hierarkier och nätverk hindrar invandrare och flyktingar från att bli delaktiga i det svenska samhället.’

Att förhållandet verkligen är det ovan beskrivna är en avgörande utgångspunkt för kampanjens studie.”

Thomas Gür angriper också UMR-skriftens maximalistiska definition av invandrare:

”Studien utgår från att 18 procent av Sveriges befolkning har invandrarbakgrund.
‘Med invandrarbakgrund menas invandrare, och barn till invandrare, d v s personer födda utomlands (återflyttade utlandssvenskar undantagna) respektive personer med minst en förälder född utomlands. I denna grupp inräknas även adoptivbarn.’

Denna vida definition av invandrarskap är givetvis inte oproblematisk. För några år sedan påpekade den dåvarande invandrarministern Maj-Lis Lööw det tveksamma med en så vid definition på följande vis:

’För den enskilde individen följer invandraretiketten ofta med hela livet. Invandrarskapet följer inte bara den som faktiskt invandrade, utan förs också vidare till barn och barnbarn. När vi exempelvis talar om antalet invandrare i landet inkluderar vi barnen, oavsett om de är födda i Sverige eller är svenska medborgare. I andra sammanhang inkluderas också den tredje generationen i invandrarkollektivet. Genom att på detta sätt bli definierade som invandrare förstärks och vidmakthålls gränsen mellan svenskar och invandrare.’

bgf

Om skrifterna skrev vi på BGF-sidan:

”Det är inte ett dugg konstigt om ingen invandrare sitter i LRF-styrelsen. Denna representerar ju medlemmar i LRF, som är bönder. Bara 0,1% av bönderna i Sverige är invandrare.

Bland anställda inom försvarsmakten är 8% invandrare. Alonzo jämför med siffran 18% – som han fått fram genom att som invandrare räkna inte bara alla utlandsfödda (utländska såväl som svenska medborgare), utan även barn till utlandsfödda, och adoptivbarn.

Gür påpekar att 8% i själva verket kan betyda en överrepresentation, då svenskt medborgarskap är en förutsättning för anställning i försvaret, samt att ytterligare ett antal faktorer gör att individer med invandrarbakgrund faller ifrån.

Många invandrare har anlänt till Sverige under de senaste 5-10 åren. Det är inget konstigt om dessa inte återfinns i maktorgan. Det tar självklart tid att avancera.

Det vore snarast anmärkningsvärt om en enskild grupp – som i detta fall invandrare – skulle vara proportionellt representerade på alla nivåer. Vare sig man går tillbaka i historien eller ser till andra länder, så är detta någonting mycket sällsynt!

Underrepresentation är inte automatiskt följden av diskriminering. Olika etniska grupper medför olika slags socialt kapital till det land de kommer. Följaktligen kan stora skillnader i socioekonomisk rörlighet noteras mellan olika grupper som invandrat till Sverige.

- – -

FRÅGAN ÄR DOCK om inte den mest grundläggande kritiken mot Michael Alonzo och hans kampanjarbetare är deras sätt att se invandrare som en enhetlig grupp. För dem finns det bara två sorters människor: ’invandrare’ och ’svenskar’. Mellan dessa går en kristallklar skiljelinje – och så ska det tydligen vara. En gång ’invandrare’ – alltid ’invandrare’.

Är det inte just detta som är rasism?”

ma

Nu – nära två decennier senare – kan konstateras att det är Mikael Alonzo och Ungdom Mot Rasism som fått rätt.

Inte ”rätt” i bemärkelsen att de i sak skulle ha rätt, men ”rätt” i bemärkelsen ha fått genomslag för sin ideologi.

Antiintellektualismen har gått segrande fram på bred front. Detta gäller inte minst inom universitetsvärlden. Nu ska varje högskola, myndighet och företag ha en ”mångfaldsplan”. Den som lyckas ”dåligt” kan möta ettriga frågor från TV-journalister.

Det ses som en självklar målsättning att andelen invandrare i varje sammanhang ska stå i proportion till andelen i befolkningen som helhet. Vad man eftersträvar är en föreställd grupprättvisa. Varigenom skapas diskrimineringar på individnivå.

Och man har helt distanserat sig från den syn på ”rasism” respektive ”antirasism” som Martin Luther King en gång företrädde.

enfald

PS

En annan anspråkslös publikation som utkom samma år, 1995, var Expo. Det var bara ett litet stencilblad, men gav efter en tid eko i vanliga massmedia. Det genererade drev i Aftonbladet, Radio-Stockholm och ABC-nytt.

SONY DSC

Läs mer

Balkaniseringen – om diskrimineringskulturen

Räkna med bråk – intervju med tidig DO

Etnisk särbehandling, Gür

Mona Sahlin tänker

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 125 andra följare