Ledarna för partierna inom 7-klövern börjar alltmer ge ett underhållningsvärde. Jag märker – när jag nu gör nya kortfilmer – hur de framstår som en grupp komiker.
Döm själva!
600.000 invandrare går till jobbet varje dag, upprepade fp-ledaren.
Tre reflexioner:
1.
Hur många timmar av arbete krävs för att räknas in bland de 600.000? Räcker det med några timmar i veckan? Tidigare talade Erik Ullenhag om att ”600.000 invandrare går till jobbet varje vecka”.
2.
Hur stor andel av de 600.000 kommer från Afrika och Västasien (Mellanöstern)? Hur stor andel av invandrarna från Afrika och Västasien går till jobbet varje dag?
Efter att ha lyssnat på partiledardebatten i SVT slår det mig att för att inte tappa förståndet kan det vara nödvändigt att ibland få vara litet galen.
Under ca 20 års tid har jag själv och många andra försökt att påverka invandringspolitiken genom att anföra fakta och argument, men den aktuella kursinriktningen är:
• asylansökningar behandlas även från utlänningar som inte visar upp några dokument
• de som får avslag kan ändå stanna kvar och får då rätt till bidrag, vård och skolgång.
• ledande politiker argumenterar mot att polisen ska göra något för att verkställa utvisningsbeslut
• kommuner ska kunna tvingas ta emot ytterligare utlänningar – det kommunala självstyret ska där upphävas.
• extra resurser går nu till invandrartäta skolor – detta mönster ska ytterligare förstärkas.
Den film jag lade ut i kväll handlar om skolan, heter ”Resurser” och har placerat en elefant i rummet. Elefanten symboliserar ju invandringsfrågan – som så mycket förklarar skolans svårigheter, men som man inte vågar nämna i sammanhanget.
I morgon ska jag följa upp med filmen ”Floskel-maskinerna”.
I fråga om etnicitet – är det så att svenskar och invandrare har skilda intressen? Kan vi båda säga ”mitt land” om Sverige?
Varje människa har behov av en identitet och en grupptillhörighet, av att kunna känna sig accepterad och höra hemma någonstans.
Samtidigt finns här två olika perspektiv.
Ett perspektiv är infödda svenskars – det jag ger uttryck för i filmerna ”Land för svenskar?” och ”Avskaffad homogenitet”. Vi svenskar vill inte känna att vårt land tas ifrån oss. Kommer vi tillbaka från en utlandsresa vill vi kunna känna att vi återvänt hem. Som infödda svenskar ska vi inte behöva känna oss främmande där vi borde vara ”hemma”.
Därvid begär vi inget annat och inget mer än vad varje folk har rätt att kunna begära. Varje folk har i princip rätten till ett eget land.
Det handlar också om förändringen av vårt samhälle: takten i denna förändring, och huruvida vi är tillfrågade om den.
Som den sker nu är det utan vårt godkännande. Det är fråga om ett ett rent övergrepp.
Ett moment i detta övergrepp är dels hur det framförallt är invandrare som kommer till tals i massmedia när invandring ska diskuteras, dels hur litet intresse av eller förståelse för svenskars känslor som visas från dessa invandrares sida.
Det andra perspektivet – invandrares – blir mer sammansatt, beroende på flera faktorer:
• kommer han/hon från en närbesläktad kultur?
• hur länge har han/hon varit bosatt i Sverige?
• vilken hållning intar han/hon till det svenska samhället, dess kultur och lagar, till svenskarna?
I praktiken kan det alltså variera kraftigt, från individ till individ.
Som Erik Almqvists och Soran Ismails konfrontation i Stockholmsnatten för några år sedan påminde oss om, kan här finnas en konflikt.
Hur lösa eller lindra den?
I ovannämnda fall kan jag förstå Almqvists irritation. Även om Ismail tillhör de invandrare som lärt sig bra svenska och klarar sin egen försörjning har han en benägenhet att oavlåtligen hacka på oss svenskar.
Svaret på frågan kan på individnivå ligga i att visa större hänsyn och vara mer varsam.
Politiskt ligger svaret i att inte ha en så omfattande och så främmande invandring som vi erfarit under de senaste decennierna.
Enstaka invandrare, även från främmande kulturer, kan integreras och assimileras. Bli svenskar. Blir det många bildas istället etniska enklaver, och invandrarnas barn kommer att betraktas och betrakta sig själva som annat än svenskar.
Då blir det inte längre fråga om ett samhälle, med en gemensam värdegrund.
Blev jag förvånad över Jimmie Åkessons utförsåkande?
Ja – såtillvida att det gått så snabbt och skett med sådant eftertryck. Vem hade kunnat drömma om att någonsin från en sd-ledare få höra att han inte vet om det finns några etniska svenskar?!
Å andra sidan – nej! Tecknen har varit många, och fanns där tidigt.
Jag var ju själv en av dem som på SD:s riksårsmöte 2005 röstade för Jimmie Åkesson som ny partiordförande. Bunkerstyret hade varit så sömnigt och initiativlöst. Efter 10 år med Mikael Jansson som ordförande framstod en förnyelse som nödvändig. I min plädering för Åkesson fick jag ändå med en maning till honom att ”inte smälta in i tapeten”, att inte ha oförarglighet som ledstjärna.
Redan då kan skäl till oro ha funnits på den punkten. Som ordförandekandidat höll Åkesson inget anförande om vad han ville uträtta. Som nyvald ordförande kom han heller inte med någon politisk redovisning. Jag minns hur hans SDU:are gått omkring med kampanjknappar på amerikanskt valmanér.
Ordförandenomineringen hade föregåtts av att SDU haft en kampanj ”Vägra kallas rasist”, vilken gjorde att Jimmie Åkesson fick medverka i TV och debattera med fp-ledaren Lars Leijonborg. Redan där saknades en problematisering kring innebörden av ”rasism”.
Vid PS-behandlingen av Kenneth Sandbergs och mitt förslag till 33-punktsmanifest kring invandringspolitiken var Åkesson påtagligt ointresserad.
Han delade uppenbarligen pk-synen på ”mänskliga rättigheter”, i stället för att se hur det här samtidigt talas om två helt olika typer av ”rättigheter”. 1. Frihetsrättigheter: de rättigheter som kan åberopas för alla människor, och som inte kränker någon människas frihet. 2. Sociala rättigheter: även kallat positiva rättigheter, då andra måste göra en aktiv handling för att uppfylla dem.
Parollen ”Sverige är svenskarnas land” fann inget stöd hos Jimmie Åkesson – såtillvida är han möjligen konsekvent, när han idag inte vill ta ställning till om det överhuvudtaget finns några svenskar.
PS
Nedanstående passus fanns tidigare med i SD:s invandringspolitiska program, under rubriken ”Återvandring och bistånd”, men har nu tagits bort:
”Massinvandringen till Sverige, och frånvaron av en assimileringsprocess, har skapat stora motsättningar och en mängd andra problem i det svenska samhället. För att motverka denna problematik skall invandringen av personer från kulturellt avlägsna länder begränsas till ett minimum.
Om dagens massinvandring får fortsätta kan det dock bli nödvändigt med ett tillfälligt totalstopp för icke västlig invandring, till dess att situationen i landet har blivit så stabil att en restriktiv sverigedemokratisk invandringspolitik kan börja implementeras.”
PPS
Till avdelning ”kopplingar” hörde ju också deltagande i Salemmanifestationerna, mot det svenskfientliga våldet. Det gick inte an, eftersom det var fel arrangörer.
Därefter har SDU anordnat egna manifestationer mot det svenskfientliga våldet, men det var inte heller bra. Paula Bieler, den av SD-ledningen stödda motkandidaten till Gustav Kasselstrand som ordförande, har anfört sådana manifestationer som problematiska.
På Newsmill skriver samma Bieler något intressant, mot bakgrund av Åkessons uttalanden i Rosenbergintervjun:
”Svenskar är inte en ‘ras’ (människan har inga raser, biologiskt sätt) så argument om utseende går jag inte med på. Däremot definierar exempelvis wikipedia en nation som: ‘ett kollektiv av människor som förenas av gemensamma faktorer såsom språk, religion, etnicitet, historia, kultur, traditioner och sociala normer’. Här tar de visserligen upp etnicitet, men i takt med globalisering, adoptioner från alla världens hörn och liknande anser jag att denna del sakta börjar spela ut sin roll.”
PPPS
Det finns också en del positivt säga om Jimmie Åkesson. På hans pluskonto kan sättas att han är en skicklig debattör. Särskilt imponerad blev jag av hur han år 2007 ”mosade” Mona Sahlin!
”Har även Åkessons drabbats av pk-frossa?” frågar en insändare på Avpixlat:
”Men aldrig skulle väl någon någonsin trott på att Jimmie Åkesson av alla skulle undvika ordet ‘svenskar’. Men det var vad han gjorde när han talade om ‘majoritetsbefolkningen och andra grupper’. Det var som ett eko av Reinfeldts uttalande: ‘Om det nu finns en grupp som kallas för svenskar’.”
Redaktionen fyllde i med att Åkesson undviker även ordet ”illegala”, om utlänningar som vistas i Sverige i strid mot svensk lag, utan använder där begreppet ”tillståndslösa”.
Den åkessonska pk-frossan bekräftas också i en intervju med Göran Rosenberg i höstas, där han menar att det är en fråga för forskare att reda ut, huruvida det existerar etniska svenskar…
• Först ”nolltolerans” mot en ej definierad ”rasism”.
• Sedan uteslutningar och ett klimat av rädsla och tystnad inom partiet.
”Expo har nära kontakter med partiledningen som alltid står till Expos förfogande och låter sig intervjuas när som helst. Björn Söder, Linus Bylund och flera andra i partitoppen kommunicerar hellre med Expo än med alternativa medier.
Det finns en uttalad policy inom SD där man rekommenderar förtroendevalda att inte länka till de alternativa medier som vill avbryta mångkulturen utan hellre länka till de etablerade medier som vill öka massinvandringen.”
• Och nu detta! Åkesson har tagit upp en tävlan med partiledarna inom 7-klövern i politisk korrekthet!
Utifrån Rosenbergintervjun hade jag först tänkt göra en film med titeln ”Bäst i klassen”.
Filmtiteln fick dock bli ”Land för svenskar?” istället:
