Cherik, revolutionär?

Många med mig, som arbetat och arbetar politiskt för att väcka svenska folket till insikt om problem, orsakssamband och nödvändiga åtgärder har väl haft våra stunder av viss förtvivlan. Hur svårt är det inte att få gensvar och reaktioner?!

Inte utan anledning har jag gjort liknelser vid strutsar, som sticker huvudet i sanden, och grodor, som låter sig långsamt kokas.

Ett konkret exempel är tabloiderna. Det skulle ha räckt med att var hundrade mottagare bidragit med 100 kr och anmält sig som utdelare, så hade projektet kunnat rulla vidare, plättlätt!

Så blev inte fallet. Svenska folket är farligt försoffat, bedrövligt trögt.

Nu ser det ut som att vi invandringskritiker får hjälp, från oväntat håll.  Vad vi under många år förgäves försökt åstadkomma av väckelse ser nu ut att ske genom insatser från Erik Ullenhag .

Han ruskar verkligen om! Han vidtar åtgärder, som berörda grupper av svenskar inte kan bortse från. Mina associationer går till revolutionären Che Guevara.  Vad är det som Erik Ullenhag och andra stolta ministrar nu gör, om inte att skapa en revolutionär situation i Sverige? Får vi inom en snar framtid se en svensk revolution, då är det till stor del tack vare Cherik Ullenhag!

Det blir min reflexion efter att igår torsdag ha lyssnat till P1-programmet ”Studio Ett Special” om ”Det delade Sverige”

Till Sverige fortsätter alltså att komma stora mängder somalier och utlänningar från andra områden i Afrika och Västasien. Detta ackompanjeras av moraliserande pekpinnar mot kommunerna.

Till effekterna av detta tvingas befolkningen i berörda kommuner att förhålla sig. I Katrineholm och Eskilstuna – som radioprogrammet fokuserade på – har resultatet blivit att svenskarna, så långt möjligt, väljer bort problemen. Det gäller boende, men kanske än mer skolor. Svenska barn söker sig till friskolor – kvar i den kommunala skolan blir invandrarbarnen.

Föräldrarna försöker – naturligtvis – se till sina barns bästa, vill ha dem i en kunskapsskola.

Om svenskarna tog ansvar för integrationen skulle de kanske göra tvärtom, men varför skulle de göra så? Har de någonsin efterfrågat denna perverterade godhetspolitik?  Beslutsfattarna inom 7-klövern bor själva på tryggt avstånd från de problem som de skapat, och detta inser alltfler av drabbade svenskar (och invandrare!).

De genomskådar också flosklerna från pratmaskiner som Erik Ullenhag (fp) och Ylva Johansson (s). I deras ordsvall har ”ansvar” varit ett återkommande honnörsord, där detta ”ansvar” från en kommun bara ska gälla ”flyktingarna”, inte kommunens egna invånare.

Med all rätt vänder folket nu 7-klöverns pratpolitiker ryggen – förkastar både deras babbel och deras folkfientliga politik.

Det kan sägas pågå en permanent folkomröstning kring svensk flyktingpolitik, där de röstande nu ger ett lika rungande besked som en gång i Sjöbo 1988: nej, nej och åter NEJ!

I folkomröstningen deltar f.ö. även Erik Ullenhag tillsammans med andra ministrar och Ylva Johansson tillsammans med andra socialdemokrater. För att inte tala om alla pk-journalister.  Alla röstar de nej.

Drevtips till media

I Sveriges Riksdag sitter idag en person som absolut inte borde sitta där. Han har en kvinnosyn som Sverige sänder svenska soldater till Afghanistan för att – med livet som insats – bekämpa.

Hans namn är Abdirisak Waberi, och i riksdagen representerar han Moderata Samlingspartiet.  Han har alltså hamnat i vår riksdag – och blivit lagstiftare för Sverige – med Fredrik Reinfeldts goda minne.

Gefle Dagblad den 11/11 -12:

”M hyser en islamist i riksdagen”

”Nyligen införde Jimmie Åkesson, SD, nolltolerans mot rasism, diskriminerande uttalande mot invandrare etc.
Han förklarade att de som bryter mot den nya policyn får räkna med att bli uteslutna. Detta är givetvis positivt och nödvändigt.

Men är det bara SD som har skäl att ta detta nödvändiga beslut? Nej tyvärr är SD inte ensam. Tyvärr har medierna och de övriga partierna inte velat se problem annat än hos SD. En enögdhet som verkar hyckleri.”

Olle Ljungbeck på Cornelia Dahlbergs blogg den 20/10 -12:

”Denne man har en kvinnosyn med värderingar som helt skiljer sig från vad Sveriges regering och riksdag lagstiftat emot men också strider mot svenska folkets allmänna värderingar, vilket har framkommit i TV- och radiointervjuer, som finns återgivna på Youtube. Enligt honom är och skall kvinnor vara underordnade mannen.  Vilket helt strider emot de jämlikhetskrav som är fastställda t o m i Sveriges grundlag.”

”Han anser att mannen skall svara för arbete utom hemmet och kvinnan inom. Han tolererar sålunda inte att kvinnor tar ett arbete utom hemmet och blir självförsörjande, Han tar inte kvinnor i hand. Han har tydligt vid intervjuer visat att han inte tar avstånd från sharialag. Man och kvinna får inte dansa till musik. De äger inte heller som självständiga individer att ha sexuella förhållanden utan att vara gifta.”

Ljungbeck fortsätter:

”Denne man med en människo- och samhällssyn som vi för länge sedan lämnat, tillåts också att vara rektor för friskolor.”

Vilket leder över till bloggen ”Muslimska friskolan”:

”Muslimska Römosseskolan måste skärpa sig rejält.  Annars drar Skolinspektionen in friskolans tillstånd.”

”När anmälningarna gjordes var Abdirizak Waberi, nu moderat riksdagsledamot, rektor för skolan. Ännu sitter han i styrelsen för stiftelsen som är huvudman, men är tjänstledig från rektorsposten. Waberi avfärdar kritiken, och hävdar i en intervju med GT att kritiken uppenbarligen kommer från någon som inte är positivt inställd till skolan.

Och det är sant, Skolinspektionen är inte positivt inställd. Det beror på att man funnit allvarliga brister.”

Kommer moderatledaren, Fredrik Reinfeldt nu att kalla till presskonferens för att krishantera?

Blir det en rejäl pudel, där en ångerfull  Waberi inför media förklarar att han med omedelbar verkan tar en ”time-out”?

Partiledardebatt

SVT-debatten med de 8 partiledarna i söndags var knappast ägnad att göra många väljare mycket klokare. Förutsättningarna var dåliga genom i huvudsak två faktorer:

A.  Det alltför stora antalet deltagare.

B.  Ointresset från såväl programledning som företrädarna från 7-klövern att komma in på väsentligheter.

Men där fanns nog även en tredje faktor:

C. Jimmie Åkessons strävan att bli uppfattad  som ”seriös”, längtan att bli accepterad som ”en i gänget”.

SD ska inte finnas i TV-studion för att där försöka sy ihop några överenskommelser  med regeringen. Uppgiften ligger i att folkbilda och opinionsbilda, att försöka klargöra politiska förhållanden.

Jag kan här inte hålla tillbaka min fantasi, om hur ett sammanhållet inledningsanförande från företrädaren för DET SVENSKVÄNLIGA PARTIET  skulle ha kunnat låta, om tillfälle  hade givits:

”Kära TV-publik!

Vänsterpartiet vill höja skatterna.
Moderaterna vill höja pensionsåldern.
Socialdemokraterna vill förlänga skoltiden.
Andra partier inom 7-klövern vill ha fler poliser.

Alla vill sänka arbetslösheten.

Vi sverigedemokrater förstår dem. Ur ett perspektiv har de rätt – behoven finns ju där, som samhället idag ser ut.

Det samhälle som 7-klövern har skapat…

Vi sverigedemokrater vill dock anlägga ett annat perspektiv, och det är vad som gör oss till riksdagens enda oppositionsparti.

Politik måste handla om något mer än om att dividera hit och dit om det ena eller andra bidraget, det ena eller andra avdraget.  Politiken får inte snuttifieras och bli till en fråga om teknikaliteter.

Politik måste framförallt handla om att se helheten och lyfta fram väsentligheter, att se målkonflikter, göra prioriteringar och träffa val.  Val som är medvetna och kan öppet redovisas.

Sverige har världens högsta skatter, ändå räcker inte pengarna. En orsak ligger i en svällande byråkrati och en tilltagande ineffektivitet i den statliga verksamheten. Skolan, rättsväsendet och migrationspolitiken är här de kanske främsta exemplen.

Problemets grund ligger i attityder och hållningar, mentalitet och klimat. Som en förlamande hand över vårt samhälle och debatt ligger den politiska korrektheten, med dess krav att sticka huvudet i sanden, att inte tala om sådant som kan kännas obehagligt, att sopa problem under mattan.

Följden blir ineffektivitet, dvs dålig hushållning med resurser, svagt utnyttjande av tillgångar.

Det är resultaten av denna pk-hållning vi nu kan notera, men där 7-klövern fortfarande blundar för orsakssambanden, vägrar se problemets rötter, håller sig med tabuföreställningar.

Och vad är mer tabu än invandringspolitiken? Redan ordet ”invandring” är ägnat att trigga igång aggressiva reaktioner och en uppsättning fördomar mot oss som försöker se verkligheten.

Innan jag går vidare, låt mig därför framhålla två moment:

1. Det är skillnad på invandring och invandring, på invandrare och invandrare.

2. Invandringspolitiken är inte en fristående och isolerad fråga, den får genomslag på en rad andra politikområden.

När Jonas Sjöstedt vill höja skatterna, så tänker jag på Katrineholm. Där framtvingas nu nedskärningar för både barn, ungdomar och äldre.  Varför? Det sammanhänger med en omfattande bidragsinvandring, av somalier.

Massmedia skriver lögnaktigt om sk ensamkommande flyktingbarn, som i själva verket är unga män. Kostnaderna för en sådan person kan bli fullständigt svindlande, det handlar om flera tusen kronor per dag, ibland över 10.000 kr/dag.

Stefan Löfven konstaterar att den svenska skolan misslyckats, men vad beror detta misslyckande på? En viktig orsak är den massiva invandringen, av barn som inte ens kan svenska.

Arbetslösheten ökar genom importen av icke-arbetskraft. Ungdomsarbetslösheten bland svenskar blir onödigt hög, genom diskrimineringen på arbetsmarknaden.

Ett annat välkänt problem är bostadsbristen, som drabbar unga svenskar hårt. Många unga par tvingas skuldsätta sig på ett farligt sätt. En nettoinvandring på 40 eller 50.000 individer per år har bidragit till denna situation.

Den fysiska tryggheten påverkas också av den förda invandringspolitiken. Den aktuella invandringen domineras av personer från Afrika och västra Asien, just de områden där överrepresentationen är särskilt hög beträffande våldsbrott.

I riksdagen har Sverigedemokraterna krävt en redovisning av invandringens ekonomiska konsekvenser, t ex hur det sociala trygghetsnätet belastas av olika etniska grupper. Denna begäran har 7-klövern samfällt avslagit.

Inte bara är man själva ointresserade av att ta del av fakta, men vill dessutom förhindra andra att få göra det.

Jag tänker här även på boken ”VITBOK.SE – mångkulturellt facit”. Det har inte varit möjligt att få denna försåld genom någon större bokhandel eller att få den recenserad i någon större tidning. Det har till och med varit problem att få in betalda annonser om boken.

Varför? Innehöll den några extrema ställningstaganden?

Nej, problemet var att den redovisade relevanta fakta kring invandringen och dess konsekvenser.

Kära TV-publik!

Jag vill rekommendera envar att skaffa ett exemplar av denna vitbok!