Bra SD-valfilm!

sd1

Nu har jag tittat några gånger på SD:s valfilm, och den var bättre än vad jag förväntat mig. En riktigt bra film! Värd att ses av varje svensk!

sd2

Filmen är bara på litet mer än 7 minuter, men hinner få med många viktiga moment:

- skolans förfall 

- genustokerier mm

- sjukvårdens kollaps

- ökningen av antal anmälda våldtäkter

- mängden av skiljsmässor

- antidepressiva tabletter åt barn

- högt skattetryck

- förortskaos med bränder

- polisarbete och brottsbekämpning

- respekt för historia och dem som byggt Sverige.

sd3

Integrationsproblem löses inte genom mer massinvandring, konstaterar valfilmen.

Inte heller bekämpas tiggeriet på våra gator genom att fler får komma hit för att tigga.

sd5

Ett första steg mot att lösa ett problem är att erkänna att man alls har ett problem.

Där går 7-klöverns politiker bet.

sd4

• Vi måste våga vara ärliga och obekväma, kunna trampa på ömma tår.

• Vi måste våga tycka annorlunda, våga stå för något.

Den hållningen gör att Sverigedemokraterna växer, trots massmedias kampanjande.

Så lyder SD-filmens budskap.

Bra ambitioner – värda att propagera för, värda att försöka leva upp till!


 

Om jag också tillåts vara aningen kritisk, så kan det gälla två moment:


 

1. Media

”Massmedia har slumrat till”, sägs det i filmen.

Jag skulle snarare påstå att det finns en aktivism och militans av politisk korrekthet hos massmedia – respresenterat av kanske framförallt agendamannen Peter Wolodarski och hans Dagens Nyheter.

Valfilmen talar om att ”slå mot en elit – de bär skulden”. Den eliten har, vill jag påstå, ett namn och ett ansikte genom just Peter Wolodarski.

lognmaskin2


2. Antisemitism

Som ett särskilt problem lyfter valfilmen fram ”den växande antisemitismen i Malmö”.

Jag vill inte bestrida att där finns en antisemitism och att den växer, att den har nått en sådan omfattning att den utgör ett problem och därför måste bekämpas.

Ändå två kritiska reflexioner:

a) Är svenskar mindre värda?

Är det inte lika allvarligt om en etnisk svensk drabbas av övergrepp som när en jude gör det?

Och är det inte alltjämt vanligare med  svenskar som våldsoffer i Malmö?

b) Vilka har skapat/skapar situationen?

- Här kan det räcka med att lyssna på Barbara Spectre, 10.30 in i denna film.

- Eller att ta del av denna text på BGF-webben: ”Varför judar välkomnar muslimer”.

barbara


Läs mer

Agenda-judar

Invasioner då och nu

Judiskt inflytande (6)

Kalott-kapat parti

Peter Wolodarski krattar manegen för storkrig

 

Israeldemokraterna

I EU-valet lade jag min röst på Sverigedemokraterna. Är det någon politiker som jag har ett väldigt högt förtroende för, så är det Marine Le Pen i Frankrike.

mlp

Med en röst på SD hoppades jag kunna stärka den allians i EU-parlamentet, som Nationella Fronten vill skapa. SD-ledningen hade ju ställt i utsikt att kunna medverka i den planerade NF-alliansen.

Samtidigt hade jag ju mina farhågor. Det bara känns som att NF är äkta vara på ett sätt som SD inte är.

Ett belägg för den saken kom med de famösa youtube-klippen med Julia Kronlid, utrikespolitisk talesperson för Sverigedemokraterna.

Kolla här så förstår du kanske vad jag menar.  Titeln ”Bravo” ska uppfattas som sarkasm:

I filmen blev det ju mindre av dialog än av monolog, från Yonathan Avner Ben Yisrael.

Det finns dock även en annan film från ”Swedish Jewish Dialogue”. Där försöker Julia Kronlid själv få något sagt, på engelska.

Det kronlidska tänkandet beträffande Ukraina berörs här.

Filmen väcker även andra reflexioner:

Israelen plussar för Israel som ett land med ”diversity”, dvs ”mångfald”.

Är det en målsättning också för SD, som mannen förväntar sig?

Och stämmer det för Israels räkning, som en verklighetsbeskrivning?!

Soviet Officials on May Day

Det främsta argumentet mot SKP på 50-talet var ju att det var Moskvastyrt. Det var inte ett svenskt parti.

Ett motsvarande scenario blir nu allt tydligare beträffande SD. Partiet inhämtar instruktioner från främmande makt.

x

De här SJD-filmerna ger kanske en förklaring till toppstyrningen och tystnadskulturen inom Sverigedemokraterna, till varför så många bra krafter drivits ut ur partiet. Istället kommer nu alla dessa stolpskott på rad.

jc

Funktionen av SD framstår allt tydligare: att fånga upp och oskadliggöra en möjlig opposition.

EU-valet: finn 4 fel!

staplar

Enligt massmedias rapportering vann fyra vänsterpartier mandat i det svenska EU-valet:

• Socialdemokraterna (6)

• Miljöpartiet (3)

• Vänsterpartiet (1)

• Feministiskt Initiativ (1)

Print

Tillsammans fick de över 50% av rösterna i årets EU-val.

De erövrade 11 av de 20 platser som Sverige har i EU-parlamentet.

Både enligt dessa fyra partiers självbild och enligt den bild som serveras oss i  massmedia finns det fyra moment som de politiskt har gemensamt:

- feminism

- antirasism

- miljövänlighet

- vänsterinriktning

Jag menar att allt detta kan ifrågasättas!

Feminism

Både Stefan Löfvén och Jonas Sjöstedt har ju snabbt deklarerat sig vara ”feminister”, men vad lägga in i det begreppet?

- Måste även kvinnor vara brandmän?

- Är det önskvärt att i varje sammanhang jaga en 50-50-fördelning?

- Kan diskriminerande åtgärder mot män accepteras för att uppnå denna ”rättvisa”?

Ska existensen av olika kön samtidigt förnekas, ska kön ses som bara en ”social konstruktion”?

Jag skulle kanske också kunna kalla mig ”feminist”, eller snarare ”nyfeminist”.  Då vill jag lägga in ungefär den betydelse som min tupp Bertil i praktiken gjort, genom sitt agerande. Nyfeminismen utesluter inte vissa könsroller.

bertil

(Se gärna även ”Rapport från en hönsgård”)

En sann feminist kan inte blunda för den våldtäktsvåg som drabbar Sverige och de faktorer som gör utemiljöer otrygga för kvinnor i vårt land.

Antirasism

Alltsedan jag började engagera mig politiskt på 1960-talet har jag räknat mig själv som antirasist, men då med en klar definition av vad som är ”rasism”: negativ särbehandling av individer enbart utifrån deras hudfärg.

Nu har ju begreppet ”rasism” fått en så vid innebörd, att det kan innefatta allt som någon kan tycka illa om.

Samtidigt har dess innebörd förändrats 180 grader. Det har blivit liktydigt med att ha en viss hudfärg – närmare bestämt vit.  ”Antirasism” har blivit till antivitism.

bv

Min antirasism utesluter inte att kunna säga nej till den probleminvandring som nu pågår till Sverige.

Miljövänlighet

Kan Miljöpartiet betraktas som ett miljöparti? Jag anser inte det.

För att kvalificera som miljöparti måste ett parti bry sig om miljön.

Sverige är redan överbefolkat – fler människor bor i vårt land än vad vi klarar att försörja. Vår egen livsmedelsproduktion räcker inte till.

Ändå vill ”Miljöpartiet” och dess tre allierade ha en fortsatt massiv import av människor till Sverige!

beftaget

Vänsterinriktning

Ett vänsterparti måste stå på småfolkets sida i Sverige. Här har ju skett en mycket märklig metamorfos från framförallt det parti som kallar sig ”Vänsterpartiet”.

För inte länge sedan ville man företräda arbetarklassen i Sverige och kunde därvid hålla sig med en ganska idealiserad bild av den svenske arbetaren.

Nu har samme arbetare placerats vid skampålen, förvandlats till en ”vit, svensk, medelålders, heterosexuell man”.  Fel hela vägen, alltså. Nu vurmar samma parti för framförallt kvinnor, utlänningar och homosexuella. Den tidigare hjälten har förvandlats till en enfaldig rasist.

s1911

Ett vänsterparti ska också, som jag ser det, vara antimilitaristiskt och antiimperialistiskt. Det måste arbeta för fred.

Går vi till NATO-överfallet på Libyen 2011 stod samtliga riksdagspartier utom SD bakom detta överfall. Idag handlar det om Syrien och Ukraina. Har något av dessa föregivna vänsterpartier där en klar och konsekvent linje?

natofix

PS

Sverigedemokraterna nådde över 9% i EU-valet, vilket gav 2 mandat.

Moderaterna nådde inte så väldigt mycket mer – drygt 13% – och blev mindre än Miljöpartiet.

Fredrik Reinfeldt har anledning att se ledsen ut. Jag hittade ett gammalt fotomontage som kan passa in idag:

ledsen

Moderaternas kollaps gav mig även uppslag till ett nytt montage:

bubblan

 

 

Läs mer

Abdikerad vänster

Ombytta roller

Vänstern som försvann (1)

Vänstern som försvann (2)

Reinfeldt och pengarna

Stockholmssyndrom

sthsyndromet

Har du hört talas om ”Stockholmssyndromet”?

Det handlar om en mänsklig reaktion vid utsatta situationer, som kan synas märklig.

Så här beskrivs fenomenet i Wikipedia:

”Stockholmssyndromet eller Norrmalmstorgssyndromet, är ett psykologiskt tillstånd där  kidnappningsoffer eller personer hållna mot sin vilja – fångar – utvecklar en relation till kidnapparen/kidnapparna och tar parti för förövaren mot polisen. Detta kan vara ett uttryck för identifikation med förövaren

Denna solidaritet kan ibland bli en riktig delaktighet, med fångar som hjälper kidnapparna att uppnå sina mål eller att rymma från polisen. Syndromet har studerats av olika forskare inom viktimologin och man har kommit fram till att det framför allt baserar sig på rädsla för att råka ännu värre ut och en vädjan till den inre godheten hos den som tagit gisslan. Ju mer energi man investerar i denna typ av förhållande, desto svårare får man att bryta sig loss.

Syndromet är uppkallat efter det kända Norrmalmstorgsdramat efter ett rånförsök mot Kreditbanken på Norrmalmstorg i Stockholm, som ägde rum mellan 23 och 28 augusti  1973. I det fallet fortsatte offren att försvara kidnapparna även efter att deras sex dagars fysiska kvarhållande var över…”

x

Låt mig här ta upp tre exempel på yttringar av Stockholmssyndromet i dagens Sverige.

x

sw

1. 5i12-rörelsen

Denna rörelse startades 1988 av Sara Vestin, som sedan blev mördad av en afrikan. En näraliggande reaktion på detta hade ju kunnat vara att intressera sig för brottsmönster och konsekvenser av afrikansk invandring till Sverige.

Saras far, Stig Wallin, gjorde dock motsatsen. Han tog på sig ordförandeskapet i 5i12-rörelsen och vigde sig liv åt att bekämpa ”främlingsfientligheten” i Sverige.

Reaktionen är inte unik. Det finns svenska kvinnor som, efter att ha blivit utsatta för våldsbrott från invandrare, vidhåller en pk-hållning mot de svenskar som bekämpar den politik de blev ett offer för.

x

brandp

2. Brandmän i Malmö

Brandmän har ju på senare år tvingats erfara konsekvenser av mångkulturen i sitt arbete: täta falsklarm, hot och angrepp vid utryckningar, avskurna brandslangar, osv. Särskilt – eller uteslutande – gäller detta i invandrartäta områden.

I Sverige sätts skolor och förskolor i brand som i inget annat land. Även personbilar brinner i stor omfattning.  Brandkåren i Malmö är minst av allt förskonad från denna nya arbetsmiljö.

I Sveriges riksdag är det bara ett av åtta partierna som i någon mån representerar något annat än den politik som lett fram till dessa problem. Det är Sverigedemokraterna.

Nu är det valrörelse, och partiföreträdare reser runt på valturnéer.  Vill både torgtala och besöka olika arbetsplatser. Detta gäller även SD och Jimmie Åkesson.

Du förstår kanske redan vart jag vill komma.

När Åkesson ville besöka en brandkår i Malmö blev det protester från många brandmän. Den politiskt korrekta fundamentalismen gavs företräde framför verklighetssyn,  självbevarelsedrift och egenintresse.

x

gatorna

3. Åkesson i Jönköping

Till dem som i år demonstrerade i Jönköping på Första Maj hörde Svenskarnas Parti. Polisen hade tydligen direktiv att därvid värna ”motdemonstranternas” möjligheter att dominera scenen.

Detta känner jag igen från Blågula frågors möte den 8 juni 2002 på Norrmalmstorg. De unga pk-iter som skulle manifestera sin avsky mot oss fick stå så nära att de kunde bespruta oss med en vätska. Motsvarande gällde nu i Jönköping, så att SvP-manifestationen nästan fick karaktären av ett gatlopp.

Den här situationen måste Jimmie Åkesson sedan länge vara väl förtrogen med. Mer än de flesta måste han ha klart för sig vad detta klientel av ”antirasister” går för. Med organiserat oljud ska de torpedera mötesfriheten – göra det omöjligt för talare att göra sig hörda, omöjligt för åhörare att kunna höra.

Ja, stämplade individer och grupper ska inte ens ha rätt att vistas på offentliga utrymmen. Gatorna är nämligen de politiskt korrektas egendom. ”Inga rasister på våra gator!”

Ändå tar SD-ledaren parti för dessa huliganer:

”- Det är bra att man sluter upp mot ett nazistiskt parti, det borde väl alla demokratiska krafter göra. Det är bra om det finns ett engagemang i politiken,..”

Detta uttalande fäller Åkesson i ett sammanhang, då mötesfriheten sedan många år har satts ur spel för varje invandringskritiker och alla sverigevänliga dissidenter i Sverige - utan på något sätt problematisera det ”engagemang” som han talar om!

Blir ”bedrövligt” ett i sammanhanget för starkt omdöme?

Nya Tider 20/14:

”Åkesson… kan knappast ha missat de knallskott, flaskor och stenar som haglade, liksom de många gånger tidigare gjort mot SD. Det gör hans uttalande fegt och pinsamt – likt den mobbade skolpojken som lättat sällar sig till mobbarna när de hittat ett annat offer.  Ledaren för det parti som många hoppas ska rädda Sverige ur den politiska korrekthetens träsk borde ha större integritet än så.”

ingasopor

Läs/se mer

Mest högljudd vinner

Pudlar

Tankar om pudlande

 

SD – en återvändsgränd?

sdatvgr

Uppriktigt sagt känner jag nu en frustration över Sverigedemokraterna,  av naturliga skäl.

Det har ju visat sig att, här i Dalarna, efter att vi genom tabloiderna lyckats ge folk politiska insikter så kan vi inte tillgodoräkna oss detta i stöd för fortsatt tabloidarbete. Man har nämligen gått med i SD, och där finns ett påbud uppifrån om att medlemmar inte får hjälpa till i tabloidutdelande.

När jag här ska skriva om Sverigedemokraterna kan därför finnas risk för att denna frustration färgar texten. Det ska jag ändå försöka undvika, ska bemöda mig om att skriva med balans och viss distans.

forbud

Ett grundläggande mål måste, i det kulturella och politiska klimat av likriktning och rädsla, likgiltighet och passivitet, som idag råder i Sverige, vara att bryta detta mönster. Namnet på vårtabloiden är således ”VÅGA BRY DIG!”

Som läsare av denna blogg redan känner till är Sverigedemokraterna demoniserade. Genom tillmälen och på annat sätt målas de ut som något de inte är i närheten av att vara. Partiets politiska linje framställs på ett föga rättvisande sätt.

stampel

Detta kan få två effekter:

A. Personer som delar SD:s uppfattningar avstår från att ansluta sig, då de missuppfattat partiets position, tror att SD är radikalare än vad som i verkligheten är fallet.

B. Personer som är radikalare än SD går med där, i tron att partiet ska motsvara deras åsikter.

Hade mediabilden av SD stämt med partiets verkliga politiska position, då vore det inget stort steg för många svenskar att ansluta sig. Nu blir det istället ett stort steg för de flesta att ge SD sitt stöd, genom att rösta på partiet i val eller genom att bli partimedlem.

Därmed kan SD fylla en mycket viktig funktion, för att bidraga till att bryta rädslan. I takt med att SD växer och kanske blir riksdagens i storlek tredje parti, blir de åsikter som SD påstås omfatta mer legitima.

SD erbjuder, genom sitt kandiderande i val, en möjlighet för människor att ge uttryck för sin protest, att sända en signal till makthavarna.

sdsignal

Risken är dock att många kommer att bli desillusionerade, då deras förväntningar inte infrias.

Inbyggt i situationen ligger två faror: isolering och urspårning.

1. Isolering

En vågmästarroll under mandatperioden 2010-2014 räckte inte för att ge Sverigedemokraterna inflytande i riksdagen.

Även om SD skulle öka från sina nu 6% av rösterna till 20% så skulle det inte garantera något politiskt inflytande. Skillnaderna mellan Moderaterna och Socialdemokraterna är minimala och en stor koalition av tysk modell är om nödvändigt fullt tänkbar, för att  hålla SD utanför regeringsmakten.

ursparat

2. Urspårning

Det ligger en flerdubbel press på SD och dess företrädare att rätta in sig i ledet och bli som andra partier och deras företrädare. Här finns åtminstone tre moment:

a)  Väljarstödet. Det är – i varje fall som man föreställer sig det – framförallt om de osäkra väljarna i mitten som man ska konkurrera. Således slätar partierna ut sig, tappar sin ursprungliga profil, tar sina kärnväljare för givna.

b) Stugvärmen. Det är påfrestande att vara utfryst och mobbad, ansedd som icke-rumsrun. Trevligare är att få känna sig allmänt accepterad, släppas in som en i gänget.

c) Köttgrytorna. En lockelse med positioner och en drivkraft att inte riskera dem  kan utgöras av ersättningar och materiella förmåner.  Dessa kan också markera tillhörighet till andra med samma villkor.

Dessa tre riskmoment är givna, sedan handlar det om förmågan att stå emot. Den sammanhänger med både medvetenhet och egen vilja.

Sverigedemokraternas ”nolltolerans mot rasism” utgör ett varningstecken. Den har resulterat i en våg av uteslutningar av medlemmar, ofta på lösa grunder, och ett klimat av rädsla inom partiet.

Nolltoleransen, tillsammans med många uttalanden och ställningstaganden från partiet och dess företrädare, indikerar att man söker applåder från helt fel håll. Man eftertraktar bifall från personer och grupper som är motståndare till en sverigevänlig inriktning – grupper, vilka mest av allt förtjänar vårt djupa förakt.

applad2

Över till min ”punch-line”: 

Sverigedemokraterna har idag två allvarliga negativa funktioner, så allvarliga att partiet kanske gör mer skada än nytta i svensk politik. I varje fall är det på väg åt det hållet.

1. POLITISKT BLOCKERANDE

Låt mig citera Jan Tullberg, i hans bok ”Låsningen”:

”Sverigedemokraternas existens i Sveriges Riksdag gör det svårt att tona ner en eventuell omläggning till en justering, utan varje ändring kommer initialt att utmålas som ett införande av Sverigedemokraternas politik.”

”Är det så att Sverigedemokraterna inte bara tagit debatten, utan också tagit över den kritiska positionen i invandringsfrågan, så att respektabla medelklassakademiker känner beröringsskräck och aktar sig för denna infekterade problematik?”

Det handlar här om två moment i kombination. Det första, som SD inte råder över; det andra, som SD råder över.

  Det första är det fenomen som Tullberg här beskriver: skulle någon person eller grupp intaga en ståndpunkt som intas av SD kommer kritiken med automatik: vederbörande ”låter som en sverigedemokrat”, och sedan behövs ingen argumentering i sak.

Med andra ord: allt som SD säger och tycker blir tabu. Det kan inte sägas av någon annan, utan att vederbörande gör sig politiskt omöjlig.

  Det andra är SD:s ställningstaganden i sak. Med dessa ockuperas ett politiskt utrymme.

Genom att dessa positioneringar är så urvattnade och modererade lämnas inget utrymme för några andra att säga mycket vettigt. Läget blir låst. Lika lite som man kan tycka som SD, lika litet kan man ju intaga mer radikala (om än i sak helt nödvändiga) positioner.

Om SD istället hade intagit mer radikala ställningstaganden, exempelvis i linje med 33-punktsmanifestet från 2005, då skulle denna låsning kunna försvinna: utrymme skulle lämnas för en rörelse åt rätt håll.

dyrkaupp

2. MOT OPINIONS- OCH FOLKBILDNING

SD har, som varje parti, ett dubbelt uppdrag. Dels att verka i parlamentariska församlingar för bra beslut, dels att verka opinions- och folkbildande bland medborgarna. Detta andra moment har SD flera gånger visat sig svika.

- Inledningsvis nämnde jag exemplet med tabloiderna, vars spridning SD direkt motarbetar.

- Ett annat grovt exempel är SD-Kurirens vägran att ta in en annons för vitboken.

- Det kanske grövsta exemplet är behandlingen av Thoralf Alfsson och innebörden av denna. Just med hänvisning till partiets ”kommunikationsstrategi” petades Alfsson helt från SD:s riksdagslista.

Alfsson fick aldrig någon närmare förklaring till vad som avsågs, men vad som har skilt Alfsson från andra riksdagsledamöter för SD är ju att han dels har en livaktig blogg, dels sprider flygblad till allmänheten i Kalmar län. På ett  mycket bra sätt för han ut SD:s budskap.

ta

Slutsats:

Sverigedemokraterna måste ändra sin inriktning på ovanstående två punkter.

cbusa

PS

Det hedrar Sverigedemokraterna att att man  i Ukrainakonflikten nu inte sällar sig till rusofoberna kring Carl Bildt.

Läs mer

Alfsson – ett föredöme!

En varningssignal

Folkupplysning

Insändare av Paul Nilsson

Kontrollerad Opposition

Låsningen – en rykare!

Politisk korrekthet, Ob-skrift

Rättviksutdelningar

Tabloidhistoria

Vitboken

33-punktsmanifestet

Filmer

 

LÖGNARNA 

Förbjudna begrepp

forbud

Begreppen negerboll och skäggbarn kan nu ge samma associationer, genom att de båda är politiskt inkorrekta, klassade som olämpliga att använda.

Två skillnader kan jag dock notera:

Den ena är att höga SD-företrädare – åtminstone intill nyligen – sanktionerat användandet av termen ”negerboll” för det bakverk som nu i stället ska kallas ”chokladboll”.  Användande av termen ”skäggbarn”, däremot, kan leda till uteslutning ur Sverigedemokraterna.

Den andra skillnaden är att ”negerboll” egentligen inte säger någonting politiskt. Det gör däremot ”skäggbarn”!

Därmed inte sagt annat än att användning av termen ”negerboll” kan bli till en kulturell motståndshandling, visa ett trots mot makthavarna och ge upphov till bra kommentarer/diskussioner medborgare emellan.

Därför anser jag att den ska användas.

bollar

Framförallt är det viktigt att tala om skäggbarn.  Varför?

Jo, därför att begreppet blir ett frontalangrepp på förljugenheten!

Det talas om ”ensamkommande flyktingbarn”. I själva verket är det i många fall fråga om vare sig ensamkommande, flyktingar eller barn.

Framförallt är det inte fråga om barn. En riktigare benämning är ”unga män”.  Ofta har de en utvecklad skäggväxt.

skaggebarn

Några ålderskontroller göras in i Sverige – ”integritetshänsyn”, du vet.

I våra grannländer, däremot, görs detta. Ålderskontroller. Och vad har man funnit? Jo, att i majoriteten av de undersökta fallen var det mindre fråga om pojkar än om män, de undersökta visade sig vara 18 år eller äldre.

Så här skriver Jan Tullberg i sin bok ”Låsningen”:

”I Norge var 49 procent av ’barnen’ 18 år eller äldre; i Finland 60 procent 18 år eller äldre och i Danmark var 73 procent av ’barnen’ 18 år eller äldre.”

Indirekt ger dock barnen även i Sverige en antydan om sin ålder – utöver skäggväxten alltså – det är inte ovanligt att de tafsar på och visar ett sexuellt intresse för kvinnliga anställda.

Överrepresentationen i brottslighet (däribland våldtäkter) indikerar också, tycker jag, att det är fråga om unga män.

lonesome

De anställda är många, det blir en anställd per ”barn”.

Så här skriver  Tullberg om servicen:

”Ett hem för ensamkommande flyktingbarn har en bemanning som ett lyxhotell; ungefär en anställd per gäst.”

Vilket s.a.s. ”kostar skjortan”:

”Den löpande kostnaden per dag för ett flyktingbarn överstiger vad en hel familj på semester betalar per dygn för mat och logi på en fyrstjärnig ’all-inclusive’ anläggning vid Röda Havet… de unga männen är generellt friska så varför detta intensiva omhändertagande?”

Här finns en tillkämpad okunnighet och en påbjuden dumhet.

Jan Tullberg:

”Varje uttryck för misstro mot ett ’ensamkommande flyktingbarn’ anses visa på en sämre karaktär.”

”Att bli indignerad över termen skäggbarn blir ett sätt att göra reklam för sin egen karaktär. Godtrogenhet blir en proxy för godhet.”

ah

Okunnigheten kring skäggebarnen är ju onödig – där finns ett överflöd av information på webben att tillgå, som t ex här:

Vitboken – barn som ankare

Thoralf  Alfsson

Matematik

Sköna juveler

barn

Här finns åtminstone tre moment som jag finner upprörande:

A. 

Hur så mycket av svenska skattemedel förslösas på något så meningslöst!

B. 

Hur det hela omgärdas med så mycket förljugenhet och hyckleri!!

C. 

Hur Sverigedemokraterna deltar i detta, genom att utesluta medlemmar som nämner saker vid dess rätta namn!!!

spaden

Film:

Rättviksutdelningar

furudal

Vi har ju haft perfekt väder för tabloidutdelande senaste veckan. Här en rapport från Rättviks kommun.

Furudal med omnejd har vi delat upp mellan oss, fyra ortsbor, där är nu utdelat.

I tisdags var min plan att ta cykeln till Boda Kyrkby, en sträcka på 20 kilometer från Furudal. Jag har ju tidigare i livet t ex gjort cyklingar från Kungsängen till Västerås, en sträcka på över 80 kilometer.  Det har gått utmärkt, med förutsättningen att vara tränad, ha tid på sig och kunna använda småvägar.

Den här gången blev det tungt, som en evig uppförsbacke med motvind, dessutom smal bilväg med ganska tät trafik. Innan kommen halvvägs kändes det som att jag kanske tagit mig vatten över huvudet.

vag301

Efter drygt två timmar var jag ändå framme och kunde börja lägga i lådorna.

På ett ställe kom en kvinna emot mig, yttrande sig fientligt om ”nazi-propaganda”. På radion hade hon hört något om en utdelning som Svenskarnas Parti gjort i Mora.

Jag förklarade att tabloiden var partipolitiskt fristående, vilket kvinnan först inte ville ta till sig: är man nazist, då förnekar man, argumenterade hon. Jag frågade då om hon själv var nazist, och fick ett nekande svar. Jag manade henne att läsa innantill i tabloiden.  Sagt fick jag också att jag var 70 år fyllda och gjort mig stort besvär för att få ut tabloiderna till de boende i Boda Kyrkby.

Det visade sig att hon själv förmodligen skulle komma att rösta SD. Innan vi skildes åt önskade hon mig lycka till med det fortsatta utdelandet.

bodakyrkby

Under veckan har jag också tillsammans två andra furudalingar gjort en bilresa till Rättvik, tätorten,  och tillsammans fått ut ca 500 exemplar där och utmed vägen. Kommer möjligen att följas upp senare, med ett nytt besök – även om vi tycker att det där bör kunna finnas personer där som klarar utdelandet själva.

Detta är den fjärde tabloiden för hushållsutdelning. Inte minst har dessa tabloider delats ut i Dalarna. De har också bidragit påtagligt till positiva resultat för Sverigedemokraterna, både i väljarstöd och nya medlemmar. Nu visar sig dock att dessa värvade inte kan medverka till utdelande av nya tabloider – ett direktiv har nämligen utgått från partiet centralt, från medverkan i sådan verksamhet.

Paradoxalt, eller hur?

rvik

Läs mer

Reaktioner

Tabloidhistoria

Borlängebor röstade SD

SD-röster i Dalarna

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 144 andra följare