SD – en återvändsgränd?

sdatvgr

Uppriktigt sagt känner jag nu en frustration över Sverigedemokraterna,  av naturliga skäl.

Det har ju visat sig att, här i Dalarna, efter att vi genom tabloiderna lyckats ge folk politiska insikter så kan vi inte tillgodoräkna oss detta i stöd för fortsatt tabloidarbete. Man har nämligen gått med i SD, och där finns ett påbud uppifrån om att medlemmar inte får hjälpa till i tabloidutdelande.

När jag här ska skriva om Sverigedemokraterna kan därför finnas risk för att denna frustration färgar texten. Det ska jag ändå försöka undvika, ska bemöda mig om att skriva med balans och viss distans.

forbud

Ett grundläggande mål måste, i det kulturella och politiska klimat av likriktning och rädsla, likgiltighet och passivitet, som idag råder i Sverige, vara att bryta detta mönster. Namnet på vårtabloiden är således ”VÅGA BRY DIG!”

Som läsare av denna blogg redan känner till är Sverigedemokraterna demoniserade. Genom tillmälen och på annat sätt målas de ut som något de inte är i närheten av att vara. Partiets politiska linje framställs på ett föga rättvisande sätt.

stampel

Detta kan få två effekter:

A. Personer som delar SD:s uppfattningar avstår från att ansluta sig, då de missuppfattat partiets position, tror att SD är radikalare än vad som i verkligheten är fallet.

B. Personer som är radikalare än SD går med där, i tron att partiet ska motsvara deras åsikter.

Hade mediabilden av SD stämt med partiets verkliga politiska position, då vore det inget stort steg för många svenskar att ansluta sig. Nu blir det istället ett stort steg för de flesta att ge SD sitt stöd, genom att rösta på partiet i val eller genom att bli partimedlem.

Därmed kan SD fylla en mycket viktig funktion, för att bidraga till att bryta rädslan. I takt med att SD växer och kanske blir riksdagens i storlek tredje parti, blir de åsikter som SD påstås omfatta mer legitima.

SD erbjuder, genom sitt kandiderande i val, en möjlighet för människor att ge uttryck för sin protest, att sända en signal till makthavarna.

sdsignal

Risken är dock att många kommer att bli desillusionerade, då deras förväntningar inte infrias.

Inbyggt i situationen ligger två faror: isolering och urspårning.

1. Isolering

En vågmästarroll under mandatperioden 2010-2014 räckte inte för att ge Sverigedemokraterna inflytande i riksdagen.

Även om SD skulle öka från sina nu 6% av rösterna till 20% så skulle det inte garantera något politiskt inflytande. Skillnaderna mellan Moderaterna och Socialdemokraterna är minimala och en stor koalition av tysk modell är om nödvändigt fullt tänkbar, för att  hålla SD utanför regeringsmakten.

ursparat

2. Urspårning

Det ligger en flerdubbel press på SD och dess företrädare att rätta in sig i ledet och bli som andra partier och deras företrädare. Här finns åtminstone tre moment:

a)  Väljarstödet. Det är – i varje fall som man föreställer sig det – framförallt om de osäkra väljarna i mitten som man ska konkurrera. Således slätar partierna ut sig, tappar sin ursprungliga profil, tar sina kärnväljare för givna.

b) Stugvärmen. Det är påfrestande att vara utfryst och mobbad, ansedd som icke-rumsrun. Trevligare är att få känna sig allmänt accepterad, släppas in som en i gänget.

c) Köttgrytorna. En lockelse med positioner och en drivkraft att inte riskera dem  kan utgöras av ersättningar och materiella förmåner.  Dessa kan också markera tillhörighet till andra med samma villkor.

Dessa tre riskmoment är givna, sedan handlar det om förmågan att stå emot. Den sammanhänger med både medvetenhet och egen vilja.

Sverigedemokraternas ”nolltolerans mot rasism” utgör ett varningstecken. Den har resulterat i en våg av uteslutningar av medlemmar, ofta på lösa grunder, och ett klimat av rädsla inom partiet.

Nolltoleransen, tillsammans med många uttalanden och ställningstaganden från partiet och dess företrädare, indikerar att man söker applåder från helt fel håll. Man eftertraktar bifall från personer och grupper som är motståndare till en sverigevänlig inriktning – grupper, vilka mest av allt förtjänar vårt djupa förakt.

applad2

Över till min ”punch-line”: 

Sverigedemokraterna har idag två allvarliga negativa funktioner, så allvarliga att partiet kanske gör mer skada än nytta i svensk politik. I varje fall är det på väg åt det hållet.

1. POLITISKT BLOCKERANDE

Låt mig citera Jan Tullberg, i hans bok ”Låsningen”:

”Sverigedemokraternas existens i Sveriges Riksdag gör det svårt att tona ner en eventuell omläggning till en justering, utan varje ändring kommer initialt att utmålas som ett införande av Sverigedemokraternas politik.”

”Är det så att Sverigedemokraterna inte bara tagit debatten, utan också tagit över den kritiska positionen i invandringsfrågan, så att respektabla medelklassakademiker känner beröringsskräck och aktar sig för denna infekterade problematik?”

Det handlar här om två moment i kombination. Det första, som SD inte råder över; det andra, som SD råder över.

  Det första är det fenomen som Tullberg här beskriver: skulle någon person eller grupp intaga en ståndpunkt som intas av SD kommer kritiken med automatik: vederbörande ”låter som en sverigedemokrat”, och sedan behövs ingen argumentering i sak.

Med andra ord: allt som SD säger och tycker blir tabu. Det kan inte sägas av någon annan, utan att vederbörande gör sig politiskt omöjlig.

  Det andra är SD:s ställningstaganden i sak. Med dessa ockuperas ett politiskt utrymme.

Genom att dessa positioneringar är så urvattnade och modererade lämnas inget utrymme för några andra att säga mycket vettigt. Läget blir låst. Lika lite som man kan tycka som SD, lika litet kan man ju intaga mer radikala (om än i sak helt nödvändiga) positioner.

Om SD istället hade intagit mer radikala ställningstaganden, exempelvis i linje med 33-punktsmanifestet från 2005, då skulle denna låsning kunna försvinna: utrymme skulle lämnas för en rörelse åt rätt håll.

dyrkaupp

2. MOT OPINIONS- OCH FOLKBILDNING

SD har, som varje parti, ett dubbelt uppdrag. Dels att verka i parlamentariska församlingar för bra beslut, dels att verka opinions- och folkbildande bland medborgarna. Detta andra moment har SD flera gånger visat sig svika.

- Inledningsvis nämnde jag exemplet med tabloiderna, vars spridning SD direkt motarbetar.

- Ett annat grovt exempel är SD-Kurirens vägran att ta in en annons för vitboken.

- Det kanske grövsta exemplet är behandlingen av Thoralf Alfsson och innebörden av denna. Just med hänvisning till partiets ”kommunikationsstrategi” petades Alfsson helt från SD:s riksdagslista.

Alfsson fick aldrig någon närmare förklaring till vad som avsågs, men vad som har skilt Alfsson från andra riksdagsledamöter för SD är ju att han dels har en livaktig blogg, dels sprider flygblad till allmänheten i Kalmar län. På ett  mycket bra sätt för han ut SD:s budskap.

ta

Slutsats:

Sverigedemokraterna måste ändra sin inriktning på ovanstående två punkter.

cbusa

PS

Det hedrar Sverigedemokraterna att att man  i Ukrainakonflikten nu inte sällar sig till rusofoberna kring Carl Bildt.

Läs mer

Alfsson – ett föredöme!

En varningssignal

Folkupplysning

Insändare av Paul Nilsson

Kontrollerad Opposition

Låsningen – en rykare!

Politisk korrekthet, Ob-skrift

Rättviksutdelningar

Tabloidhistoria

Vitboken

33-punktsmanifestet

Filmer

 

LÖGNARNA 

Förbjudna begrepp

forbud

Begreppen negerboll och skäggbarn kan nu ge samma associationer, genom att de båda är politiskt inkorrekta, klassade som olämpliga att använda.

Två skillnader kan jag dock notera:

Den ena är att höga SD-företrädare – åtminstone intill nyligen – sanktionerat användandet av termen ”negerboll” för det bakverk som nu i stället ska kallas ”chokladboll”.  Användande av termen ”skäggbarn”, däremot, kan leda till uteslutning ur Sverigedemokraterna.

Den andra skillnaden är att ”negerboll” egentligen inte säger någonting politiskt. Det gör däremot ”skäggbarn”!

Därmed inte sagt annat än att användning av termen ”negerboll” kan bli till en kulturell motståndshandling, visa ett trots mot makthavarna och ge upphov till bra kommentarer/diskussioner medborgare emellan.

Därför anser jag att den ska användas.

bollar

Framförallt är det viktigt att tala om skäggbarn.  Varför?

Jo, därför att begreppet blir ett frontalangrepp på förljugenheten!

Det talas om ”ensamkommande flyktingbarn”. I själva verket är det i många fall fråga om vare sig ensamkommande, flyktingar eller barn.

Framförallt är det inte fråga om barn. En riktigare benämning är ”unga män”.  Ofta har de en utvecklad skäggväxt.

skaggebarn

Några ålderskontroller göras in i Sverige – ”integritetshänsyn”, du vet.

I våra grannländer, däremot, görs detta. Ålderskontroller. Och vad har man funnit? Jo, att i majoriteten av de undersökta fallen var det mindre fråga om pojkar än om män, de undersökta visade sig vara 18 år eller äldre.

Så här skriver Jan Tullberg i sin bok ”Låsningen”:

”I Norge var 49 procent av ’barnen’ 18 år eller äldre; i Finland 60 procent 18 år eller äldre och i Danmark var 73 procent av ’barnen’ 18 år eller äldre.”

Indirekt ger dock barnen även i Sverige en antydan om sin ålder – utöver skäggväxten alltså – det är inte ovanligt att de tafsar på och visar ett sexuellt intresse för kvinnliga anställda.

Överrepresentationen i brottslighet (däribland våldtäkter) indikerar också, tycker jag, att det är fråga om unga män.

lonesome

De anställda är många, det blir en anställd per ”barn”.

Så här skriver  Tullberg om servicen:

”Ett hem för ensamkommande flyktingbarn har en bemanning som ett lyxhotell; ungefär en anställd per gäst.”

Vilket s.a.s. ”kostar skjortan”:

”Den löpande kostnaden per dag för ett flyktingbarn överstiger vad en hel familj på semester betalar per dygn för mat och logi på en fyrstjärnig ’all-inclusive’ anläggning vid Röda Havet… de unga männen är generellt friska så varför detta intensiva omhändertagande?”

Här finns en tillkämpad okunnighet och en påbjuden dumhet.

Jan Tullberg:

”Varje uttryck för misstro mot ett ’ensamkommande flyktingbarn’ anses visa på en sämre karaktär.”

”Att bli indignerad över termen skäggbarn blir ett sätt att göra reklam för sin egen karaktär. Godtrogenhet blir en proxy för godhet.”

ah

Okunnigheten kring skäggebarnen är ju onödig – där finns ett överflöd av information på webben att tillgå, som t ex här:

Vitboken – barn som ankare

Thoralf  Alfsson

Matematik

Sköna juveler

barn

Här finns åtminstone tre moment som jag finner upprörande:

A. 

Hur så mycket av svenska skattemedel förslösas på något så meningslöst!

B. 

Hur det hela omgärdas med så mycket förljugenhet och hyckleri!!

C. 

Hur Sverigedemokraterna deltar i detta, genom att utesluta medlemmar som nämner saker vid dess rätta namn!!!

spaden

Film:

Rättviksutdelningar

furudal

Vi har ju haft perfekt väder för tabloidutdelande senaste veckan. Här en rapport från Rättviks kommun.

Furudal med omnejd har vi delat upp mellan oss, fyra ortsbor, där är nu utdelat.

I tisdags var min plan att ta cykeln till Boda Kyrkby, en sträcka på 20 kilometer från Furudal. Jag har ju tidigare i livet t ex gjort cyklingar från Kungsängen till Västerås, en sträcka på över 80 kilometer.  Det har gått utmärkt, med förutsättningen att vara tränad, ha tid på sig och kunna använda småvägar.

Den här gången blev det tungt, som en evig uppförsbacke med motvind, dessutom smal bilväg med ganska tät trafik. Innan kommen halvvägs kändes det som att jag kanske tagit mig vatten över huvudet.

vag301

Efter drygt två timmar var jag ändå framme och kunde börja lägga i lådorna.

På ett ställe kom en kvinna emot mig, yttrande sig fientligt om ”nazi-propaganda”. På radion hade hon hört något om en utdelning som Svenskarnas Parti gjort i Mora.

Jag förklarade att tabloiden var partipolitiskt fristående, vilket kvinnan först inte ville ta till sig: är man nazist, då förnekar man, argumenterade hon. Jag frågade då om hon själv var nazist, och fick ett nekande svar. Jag manade henne att läsa innantill i tabloiden.  Sagt fick jag också att jag var 70 år fyllda och gjort mig stort besvär för att få ut tabloiderna till de boende i Boda Kyrkby.

Det visade sig att hon själv förmodligen skulle komma att rösta SD. Innan vi skildes åt önskade hon mig lycka till med det fortsatta utdelandet.

bodakyrkby

Under veckan har jag också tillsammans två andra furudalingar gjort en bilresa till Rättvik, tätorten,  och tillsammans fått ut ca 500 exemplar där och utmed vägen. Kommer möjligen att följas upp senare, med ett nytt besök – även om vi tycker att det där bör kunna finnas personer där som klarar utdelandet själva.

Detta är den fjärde tabloiden för hushållsutdelning. Inte minst har dessa tabloider delats ut i Dalarna. De har också bidragit påtagligt till positiva resultat för Sverigedemokraterna, både i väljarstöd och nya medlemmar. Nu visar sig dock att dessa värvade inte kan medverka till utdelande av nya tabloider – ett direktiv har nämligen utgått från partiet centralt, från medverkan i sådan verksamhet.

Paradoxalt, eller hur?

rvik

Läs mer

Reaktioner

Tabloidhistoria

Borlängebor röstade SD

SD-röster i Dalarna

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 139 andra följare