SvP-intervju

Blågula frågor har just gjort en intervju med Stefan Jacobsson, ordförande för SvP – Svenskarnas parti. Några utdrag ur denna BGF-intervju:

5. Makten i Sverige ska innehas av svenskar, anser SvP. Om jag förstått SvP rätt avses därmed svenska medborgare. Vilket gör det viktigt vilka som ska kunna få svenska medborgarskap. Vilka ska där vara kriterierna, enligt SvP?

- En svensk anser vi skall definieras som en som tillhör samma folkslag som svenskarna och har en övervägande svensk identitet. De som inte faller inom ramen för detta är inte att definiera som svenskar, dvs de är icke-svenskar.

Vi anser även att en person som tillhör samma folkslag som svenskarna, så som t ex norrmän eller engelsmän generellt gör, kan bli svenskar om de flyttar till Sverige och till slut utvecklar en övervägande svensk identitet genom att prata svenska och så vidare.

6. Peter Wolodarski på DN vill ju ge rösträtt åt ”papperslösa”. Jag har skrivit en del om agendajudar på min blogg. Ser du deras strävanden och inflytande som ett problem?

- Det är inte bara ett problem, utan ett riktigt stort sådant. Många kanske skrattar bort uttalanden likt ovan nämnda, men när man känner till den debatt och lobbyverksamhet som föranledde det ödesdigra beslutet 1975, när Sveriges riksdag klubbade igenom att Sverige skulle bli en mångkultur, så vet man att sådana här befängda uttalanden kan få allvarliga konsekvenser på sikt.

Det står utom allt rimligt tvivel att inflytelserika icke-svenskar som exempelvis Peter Wolodarski inte ser till det svenska folkets intressen i första hand, utan att de propagerar utifrån sin egna etniska lojalitet och använder därmed sitt inflytande över massmedia och inom politiken på ett sätt som inte gagnar svenskarna.

Därför är det viktigt att endast svenskar skall företräda, leda och styra Sverige så att våra intressen kan tas tillvara i högre grad.

7. SvP vill sätta svenska intressen i fokus.  Vad betyder det konkret för invandrings- och flyktingpolitiken?

- Det svenska folkets yttersta intresse är dess fortlevnad. För att säkerställa det kommer det att krävas stora förändringar i den ansvarslösa invandrings- och flyktingpolitik som förs idag.

Det första som kommer att ske är att vi sätter stopp för fortsatt massinvandring och börjar utvisa de invandrare som har begått brott i Sverige eller befinner sig här illegalt.

10. Är SvP ett antiimperialistiskt parti?

- I första hand är vi ett parti som sätter det svenska folkets välmående och framtid i första rummet. Det är de frågorna som vi prioriterar och lägger vårt fokus på. Men självklart är vi emot den imperialism som vi kan se med bland annat USA:s invasioner i exempelvis Irak och
Afghanistan, och med Israels förtryck av palestinierna, även om vi i dagsläget inte har möjlighet att lägga någon större energi vid de frågorna.

Förutom det mänskliga lidandet imperialismen medför så finns direkta negativa följder för svenskarna av den eftersom vi får fler invandrare till Sverige, och principiellt så stödjer vi givetvis folks rätt till suveränitet i sina egna länder.

Eftersom vi tar ställning mot imperialistiskt agerande som sådant går det självklart att se SvP som ett antiimperialistiskt parti, även om vi fokuserar på att lösa problemen på hemmaplan.

13. Misslyckandet för vår nuvarande parlamentarism och vårt
nuvarande partisystem är uppenbart. Svenska intressen värnas inte.

SD har gjort detta än tydligare – på nolltid rutschar man utför. Men vad är alternativet? Behöver Sverige mer av demokrati eller mindre av demokrati?

- Vi behöver mer av de värden som många förknippar demokrati med, där yttrandefriheten kanske är det mest talande exemplet och som nu
inskränks allt mer för varje år.

Jag tror dock inte att det finns ett så enkelt svar som antingen mer
eller mindre demokrati, inte minst då begreppet som sådant används på ett sätt så att det kan betyda i princip vad som helst.

Jag anser att vi måste börja med att överhuvudtaget diskutera problemen som finns med det nuvarande statsskicket. Detta är något som inte är politiskt korrekt idag, utan demokratibegreppet har blivit en av vår tids heliga kor, något som helt enkelt inte får
ifrågasättas.

Ett styrelseskick måste kontinuerligt tillåtas att förbättras och
effektiviseras, så att det hela tiden kan möta dagens utmaningar. Det är viktigt att det är konstitutionellt reglerat där grundprincipen måste vara att systemet skall vara till gagn för svenskarna, såväl långsiktigt som kortsiktigt. Därtill bör det finnas oberoende kontrollorgan som bevakar makten för att se efter så att makthavarna faktiskt arbetar för folkets intressen.

För mig betyder demokrati folkstyre eller folkmakt. Och jag ser Schweiz, med dess folkomröstningar och lokala inflytande, som ett föredöme. Vad säger du om det?

- På lokalnivå anser jag absolut att man i högre grad skulle kunna
använda sig av folkomröstningar och skapa bättre förutsättningar för folkligt inflytande. Överlag anser jag att beslut skall kunna tas så
nära som möjligt de som besluten berör, när de rätta förutsättningarna finns för det.

Jag tror dock inte att vi enbart genom att införa fler folkomröstningar skulle lösa problemen, eftersom det även förutsätter till exempel goda möjligheter att få ut objektiv information om den aktuella frågan, och att den dessutom inte är så komplex att det krävs expertis.

Ta bara omröstningen om EU som ett exempel, vilket ödesdigert beslut det har visat sig vara, eller när man val efter val faktiskt röstar in partier i de beslutande parlamenten som direkt motverkar svenskarnas välmående och framtid. Det som är absolut viktigast, oavsett hur ett beslut kommer till stånd, är att det skall gynna det svenska folket. Det måste vara statsapparatens uppgift att tjäna befolkningen, aldrig tvärtom, och makten i ett sunt samhälle ska givetvis ligga i folkets händer på så sätt att folket ska kunna avsätta styret.

Ledare ska vara avsättbara?  

Makt ska balanseras av annan makt?

Ansvar ska kunna utkrävas?  

Yttrandefrihet ska tillkomma även meningsmotståndare?

- Ja, självklart skall de som styr ett land kunna avsättas. Det skall
som jag tidigare nämnt finnas ett oberoende kontrollorgan som
kontrollerar att de politiska besluten som genomförs gynnar folket.

Det är ett stort problem idag att man inte kan utkräva ansvar av
riksdagspolitiker som gör sig skyldiga till beslut som går stick i stäv
med folkets intressen. Det går inte ens att utkräva ansvar eller döma
dem när de begår något rent brottsligt eftersom de åtnjuter immunitet. Detta är ren skandal och sänder signaler om att det är okej för makten att bete sig hur som helst. Att vara med och förvalta och driva ett land måste tas för vad det är, något av det mest betydelsefulla man kan göra, och missköter man det, så att det i sin tur drabbar det egna folket så måste man självklart kunna ställas till svars för det.

Vi skall ha ett öppet samhälle, där medborgarna har insyn i de beslut
som tas. Men jag vill inte påstå att makt skall balanseras av annan
makt, för det är det svenska folket som skall ha makten i Sverige, inga
andra. Sedan 1800-talet har man ju talat om massmedia som den tredje statsmakten, och jag anser att tanken är god med att några utomstående granskar maktens förehavande. Problemet idag är att den massmediala makten har växt sig så stor, riksdagsledamöterna är helt beroende av den och den ägs till stor del av intressen som går stick i stäv med det svenska folkets, vilket gör att istället för att granska så påverkar man opinionen efter sin egen agenda.

Yttrandefriheten är något som skall värderas högt och självklart skall
den gälla även för meningsmotståndare. Jag tycker att vår vidareutveckling av de politiska punkterna beskriver vår syn väldigt
bra, ”Yttrandefrihet är en förutsättning för ett fritt och
framåtskridande politiskt klimat. Yttrandefriheten skall däremot inte
blandas samman med frihet att förtala individer, avslöja
statshemligheter eller fara med osanning. Yttrandefrihet behövs för att ett land skall kunna utvecklas”.

Intervjun i sin helhet, med Stefan Jacobsson, kan läsas här.

Kapat parti

”Grundkurs för Sverigedemokrater” från 2004 gav uttryck för en vision om hur det invandringskritiska och nationella partiet skulle fungera. Ur kapitel 7, ”Visioner och grundvärderingar”:

”…Förutsatt att människor har ansvarskänsla och samhällsengagemang, självkänsla och integritet, kan det fungera. En självklar strävan från Sverigedemokraterna blir därför att medverka till ett samhällsklimat, där dessa dygder kan utvecklas,..”

”Här handlar det om intellektualism och om människosyn.

Med ett intellektuellt förhållningssätt avses att man bemödar sig om att vara rationell och sanningssökande. Man söker relevanta fakta, och tar hänsyn till sådana fakta.

I diskussioner tar man fasta på en motståndares starkaste argument, inte de svagaste. Man kan både ta och ge kritik. Och när man ger kritik är den saklig, dvs den bygger inte på personangrepp. Man söker dialog med meningsmotståndare.

Man är också beredd att revidera sin egen uppfattning inför nya fakta eller argument. Man begär inte att kartan ska vara överordnad terrängen.

Man förmår skilja på deskriptiva och normativa utsagor. Man fördömer inte budbäraren, om denne kommer med ‘dåliga nyheter’, och pekar på problem. Lika litet som man sparkar meteorologer, när de givit prognoser om dåligt väder.

Detta kan låta så självklart att det inte ska behöva påpekas, men tyvärr ger den politiska debatten om invandringen alltsedan 1980-talet ett massivt prov på hur man använder kränkande tillmälen istället för att debattera i sak.

Samma kretsar som gärna använder tillmälen och skyr en debatt i sak gör anspråk på att själva sitta inne med en särskilt fin människosyn. Klart är att deras människosyn skiljer sig från den vi sverigedemokrater hyllar!

Centralt i vår människosyn är respekt. En grundläggande respekt ska tillkomma varje människa. Därutöver ska man ha rätt att bli bedömd efter vad man säger, gör och är. Envar måste ges chanser. Verklig respekt kan inte vinnas genom att andra människor känner rädsla för repressalier eller fjäskar för att vinna egna fördelar. Nej, en sund respekt vinns genom ett föredömligt agerande.”

Kapitel 7 citerar ur ett debattinlägg i radions ”Klarspråk”:

”… det gäller att ‘hålla rent’, och då kan man inte debattera med Sverigedemokrater.

Vad är det för en människosyn som ligger bakom denna hållning?

”Hålla rent”. Meningsmotståndare är alltså att betrakta som någon slags ohyra, som smuts . Det ligger i och för sig i linje med invektiv som förekommit, då invandringskritiker kallats för löss, extremister och svin.

Vad är det som ger denna orenhet?”

”Den som pläderar för att ‘hålla rent’ måste rimligen vara en människa som själv är ovanligt ren. Den som upprörs över andras människosyn måste rimligen själv ha en väldig fin människosyn.

Men vad denna förträfflighet och egenrättfärdighet i praktiken leder till är en monstrifiering av meningsmotståndare, med en polarisering som inbjuder till övergrepp. Samtidigt blockerar det alltså en debatt i sak.”

Kapitlet citerar även ur BGF-boken ”Försvara demokratin!”, avsnittet ”Två människosyner”:

”De gränslösas människosyn framgår kanske tydligast i tidskriften Expo…”

”… det finns vissa människor som är onda. Naturligtvis försöker dessa efter bästa förmåga att dölja denna sin ondska – kanske tror de t.o.m. uppriktigt själva, att de inte skulle vara onda. Den gode demokratens uppgift blir att avslöja det verkliga förhållandet.

Skulle offret ifråga faktiskt har sagt något mindre lyckat, då naglar man givetvis fast vederbörande vid denna formulering. Men finns inget sådant uttalande kan man vinkla och tolka, så det passar in. Finns inte ens detta kan man ändå drämma till med lämplig etikett. Vad ‘kommunist’ var för McCarthy är ‘rasist’ för Expo.

En annan metod är ‘guilt-by-association’, som förekommer på två sätt. Ett sätt är att märka ord och utnyttja ords laddningar, för att ge associationer till en individ, grupp eller riktning, som redan är ‘märkt’… Ett annat sätt är att påtala eller påskina någon form av samröre mellan offret och redan märkta:

Har offret läst en olämplig bok eller tidskrift? Har en av offret skriven artikel fått applåder från fel håll? Har offret någon gång talat i telefon med, fått brev från eller rentav träffat någon som redan är märkt? Eller någon, som i sin tur träffat någon…”

”Nej, ändamålet är att skrämma vederbörande till tystnad och att avhålla andra från kontakt med vederbörande. Alla ska vara rädda för alla, människor ska isoleras från varandra. Då blir de inte så ‘farliga’.”

”Mot detta kan ställas den demokratiska människosynen. … Det är inte genom straff, skräck och skuld, som människor utvecklas positivt – utan genom att de möts med respekt. ..

Varje människa har rätt att bli tagen på allvar. Dvs gör man fel, säger man fel, har man fel – då ska man mötas med kritik, som är saklig.”

”Det innebär heller inte att visa en annan människa respekt, om man avfärdar henne genom stämplar och etiketter, inte lyssnar på vad hon har att säga.

Varje människa måste dessutom ha rätt att ändra ståndpunkter, ges chansen att utvecklas. Dialog är nödvändig. Alla måste få komma till tals, och alla har själva något att lära. Man ska försöka locka fram varandras bästa sidor, inte de sämsta.”

”Vår vision är villkor som låter människor växa och bli starka. Då får vi också ett starkt samhälle och en stark nation.”

Det blev många citat, men de får ju sin relevans mot bakgrunden av utvecklingen inom SD år 2013. Här ligger kanske också förklaringen till att detta studiematerial nu gömts undan. Det ger uttryck för en helt annan partisyn än den som nu praktiseras av SD-ledningen.

För vart leder denna ”nolltolerans” mot en inte närmare definierad ”rasism”? Vad medför allt uteslutande av partimedlemmar och alla instruktioner om vad man inte får säga, tycka eller känna?

Jo, till ett klimat av rädsla, till en kultur av tystnad. Raka motsatsen till det som grundkursen pläderade för!

Denna linje är oklok såväl politiskt/principiellt som taktiskt:

• Efter Expressens släppande av den s.k. järnrörsfilmen växte SD i storlek, i opinionsmätning efter opinionsmätning. Mediadrevet var verkningslöst.

• Efter SD-ledningens excesser i uteslutande och räfster efter närmast stalinistisk modell minskar SD i storlek, i opinionsmätning efter opinionsmätning. Partiet håller på att förlora sina egna kärnväljare.

Egentligen föga överraskande: när partiet överger sina väljare, då svarar väljarna med att överge partiet.

Sammanhängande med denna partikultur är en annan tung aspekt, som förtjänar att lyftas fram. Det är sekterismen och den ineffektivisering av det politiska arbetet som denna resulterar i.

Min vision är att det ska växa fram en sverigevänlig rörelse. Denna kan bestå av olika organisationer och individer:
• partier och tidningar,
• radioproducenter och filmmakare,
• initiativtagare till namninsamlingar och manifestationer,
• framställare av flygblad och tabloider.

Vi ska, utifrån en gemensam nämnare av sverigevänlighet,  kunna rymma allehanda nyanser av  åsikter, men dessa skillnader ska inte hindra oss från att kunna samverka. I varje fall ska vi inte aktivt motarbeta varandra! Det gäller att tillsammans genomdriva en radikal kursomläggning av invandringspolitiken!

Men vad gör nuvarande SD-ledning? Man vill hindra sina medlemmar att prenumerera på alternativa media eller manifestera mot svenskfientligheten, man har motverkat deltagande i arbetet med tabloiderna. Det  tydligaste exemplet i raden var nog SD-Kurirens vägran att ta in en betald annons för vitboken.

Situationen ger utrymme för två olika tolkningar:

A.
Det ingick från början i en plan från ”de fyras gäng” att kapa Sverigedemokraterna och göra partiet till något helt annan än det var, att använda det som instrument för personlig vinning.

B.
Det bara blev så. Under resans gång förändrades dessa ungdomar, genom inverkan av dels köttgrytorna, dels den pk-propaganda som de dagligen utsattes för.

Jag kan inte bedöma vilkendera, och det spelar kanske ingen roll. I sak är ändå SD ett nu KAPAT PARTI.

Till det positiva hör trots allt att SD uppfyllt en historisk mission. Inte bara genom att komma över 4%-spärren och ta sig in i riksdagen, utan framförallt mentalt. Detta så  svartmålade parti har visat sig bestå av vanliga människor. Därigenom har pk-propagandan avslöjats i sin lögnaktighet.

Marken har därmed förberetts för ett fortsatt arbete. SD-ledningens agerande lämnar samtidigt plats för nya partier med sverigevänlig inriktning.

SD-erfarenheten kan dessutom ge viktiga lärdomar, t ex om behovet av en medlemsskolning och tolerans mot oliktänkande.

Läs mer:

SD-kritik

Åtgärdsmanifestet

Vänstern som försvann

I kommentar till Marine Le Pens EU-tal skrev jag: ”Skilda intressen finns förvisso, men de går mellan å ena sidan folken, å andra sidan profitörerna, svindlarna och utsugarna!”.

Detta ger en påminnelse om hur Sverige idag saknar en vänster.

Visst, vi har politiska huliganer på gator och torg som verkar för att upphäva mötesfriheten. På stora redaktioner finns välavlönade självgodister som vill inskränka yttrandefriheten för meningsmotståndare. Kretsar som kan pråla med röda stjärnor och vill se sig själva som ”vänster”.  (Åsa Linderborg, Aftonbladet kultur, t.h. ovan.)

Men vad har de att säga i de politiska sakfrågorna?

På 60-talet hade Sverige en vänsterrörelse. För denna var det självklart att vända sig mot USA:s angrepp på Vietnam  och Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien. Nu har vi fått en ”bombvänster”, som direkt applåderade NATO-överfallet på Libyen 2011.

Ställningstagandet för svenska arbetares intressen var självklart på 60-talet. Idag ställs hela tiden utlänningars intressen i fokus.

Vänstern var tydligen bara som en uppblåst sufflé, vilken nu sjunkit ihop.  Vid Första Maj fortsätter man att demonstrera, men bara som en tom ritual. Texterna till de sånger man sjunger ska inte tas på allvar.

Detta lämnar naturligtvis ett vakuum. Behovet finns fortfarande där, av en rörelse som försvarar folkets intressen.

Utan folkmakt blir våra intressen lidande. Då påverkas vår vardag, negativt.

Ur ”Grundkurs för sverigedemokrater” från 2004:

”‘Sverige är ett rikt land!’

Det är ett budskap som hörts mycket, inte minst när flyktingpolitiken kommit på tal. Förvisso är detta sant, i den bemärkelsen att vårt land har naturresurser som jordbruksmark och skog, vattenkraft och malm, rent vatten och långa kuster. Den främsta naturresursen är ändå människorna i landet, med en vilja och förmåga att arbeta.

Vad som möjliggjorde Sveriges ekonomiska framgång under 1900-talet var människor som:

var relativt friska 


var hederliga och laglydiga


höll samman och var solidariska med varandra


var arbetsamma och plikttrogna


lärde sig mer och blev yrkesskickliga


gjorde nya uppfinningar eller vidareutvecklade redan gjorda sådana


hade företagaranda.

Andra förutsättningar var:

institutioner som befrämjade det nyssnämnda


naturtillgångar, som skog, malm och vattenkraft


kapital för investeringar


kommunikationer och infrastruktur


en utländsk marknad, för efterfrågan på svenska produkter

Rikt är Sverige också (eller har åtminstone varit) om man ser till OECD-statistiken, som mäter BNP per invånare. Under 1970-talet låg Sverige där i topp.

Därefter har det emellertid gått utför, och Sverige hamnar nu efter sina nordiska grannländer. Dessutom har vi en statsskuld på över 1.300 miljarder kronor, där räntan varje år medför en utgift på cirka 50 miljarder kronor. Statsskulden minskade under den senare delen av 1990-talet, men har nu åter börjat öka.

Den prekära ekonomiska situationen tar sig nu kännbara uttryck i skatte- och avgiftshöjningar inom kommuner och landsting, samtidigt som det görs åtstramningar av olika slag. Detta drabbar inte minst vården, skolan och omsorgen. Dvs samhällets mest utsatta grupper: sjuka, barn och gamla.”

Om det slöseri som förekommer, de läckage som finns, skrev Blågula frågor 1995 i boken ”Försvara demokratin!”.