Riksdagis

riksdagis

Riksdag eller riksdagis – det är nu frågan.

Riksdagsledamöter från pk-partier beter sig som barnungar, kan inte följa tidigare gällande regler för hur anföranden inleds, för att manifestera ett missnöje mot SD och Björn Söder (Söder är alltså andre vice talman, ingår i ett talmanspresidium). Ett renodlat mobbingbeteende, som daghemspersonal skulle förväntas ingripa mot, om det vore ett vanligt dagis.

talman

Det hela började tidigare i höstas, då Vänsterpartiets Rosanna Dinamarca beslöt sig för att använda riksdagens plenisal som en demonstrationsarena. Detta kunde ske utan ingripande från riksdagens dåvarande talman, Per Westerberg.

pw

 

js

Inte heller visade partiledaren i Dinamarcas parti, Jonas Sjöstedt, någon integritet. Han lät henne hållas.

rd1

Nu kan cirkusen fortsätta.

Först med Dinamarcas oförskämdhet i talarstolen, riktad inte bara mot Björn Söder utan mot även talmansämbetet och hela riksdagen.

Direkt fick hon stöd i sitt agerande från både Miljöpartiets och Socialdemokraternas ledare.

Det senaste är att även andra riksdagsledamöter apar efter Dinamarca, och vägrar inleda sina anföranden med «Herr talman!» på svenska.

Detta gör man trots att upprinnelsen till protesten föregives vara att Björn Söder inte räknat samer, judar m.fl. som svenskar.

Vilket också väcker en fråga: hur, mer exakt, hade Björn Söder uttryckt sig i den DN-artikel som Niklas Orrenius skrev ?

Jo, så här:

«Kan man inte vara både jude och svensk, samtidigt?

Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet. De kan fortfarande vara svenska medborgare och leva i Sverige. Samer och judar har levt i Sverige under lång tid.»

 

Extra-film om stormen

glaset

Det blev en ny film på kort varsel, om stormen i vattenglaset – den som agendajournalisten Niklas Orrenius på DN initierade mot Björn Söder. Ett drev där hela pk-kopplet sedan hakade på, med gatuvänster, regeringsmuppar och antiantisemiter i skön förening.

Den som vid sidan av Vänsterpartiets Rosanna Dinamarca och Miljöpartiets Maria Ferm ivrigast angriper Björn Söder är Willy Silberstein från Svenska Kommittén mot Antisemitism.

Silberstein, som tidigare gjort sig bemärkt i angreppen på drottning Silvia och det svenska kungahuset.  Nu är hans måltavla etniska svenskar, vilka insisterar på att de existerar.

ws

Angreppen baserar sig nog mest på en spelad dumhet, med ett politiskt syfte. Annars borde det inte vara svårt att förstå, att det bland svenska medborgare vid sidan av bl.a. judar finns även etniska svenskar.

• När Willy Silberstein säger att han är jude och att det finns judar i Sverige, då är detta inte kontroversiellt.

• Men om jag säger att jag är svensk och att det finns svenskar i Sverige, då blir detta plötsligt kontroversiellt, eller hur?

Nog är det anmärkningsvärt!

gf


Den nya filmen känns som något av ett lagarbete, initierad genom den senaste bloggtexten med alla läsarkommentarerna och bl.a. bra länktips:


gs

Värt att lyssna på är också senaste programmet av Granskning Sverige, som knyter an till drevet mot Björn Söder och den aktuella stormen i vårt svenska vattenglas. En Expressenjournalist görs svarslös:


Läs mer

Centern och Silberstein

Drottningjakten

Svensk kultur

TV4:s gränser

Söder gjorde fel!

glasstorm

Björn Söder gjorde fel, begick ett  misstag – när han lät sig intervjuas av Niklas Orrenius på Dagens Nyheter. Det var förutsägbart att denne agendajournalist skulle stuva ihop någonting av det slag som sedan följde.

 bs

Reaktionerna från pk-media, pk-politiker och andra pk-människor på det som Söder sagt eller påstods ha sagt är en mätare på den intellektuella nivån och det kulturella klimatet i Sverige.

«Proud friend of Israel» vet jag att Björn Söder hade som en slogan på sin blogg redan från den tid jag var SD-aktiv för snart tio år sedan. Framställandet av Söder som på något sätt fientligt inställd mot judar blir redan här absurd.

ws

Vad är det Björn Söder har sagt, som är så upprörande?

Han har hävdat att det finns etniska svenskar, dvs att alla svenska medborgare inte är etniska svenskar. Med sitt konstaterande av att det finns judar och samer som har svenska medborgarskap har han

inte sagt att dessa är sämre än svenskar

inte sagt att de ska särbehandlas negativt

Han är inte ens sagt att assimilering av individer ur dessa grupper skulle vara vare sig omöjlig eller icke-önskvärd. Dvs individer ur andra grupper kan gradvis bli svenskar, och detta sammanhänger med hur de själva känner och vill, agerar och uppträder.


Till skillnad från de icke-problem som pk-folket här försöker göra till problem så finns det också verkliga problem i det svenska samhället, nämligen alla «utanförskapsområden». Nu senast i Rågsved, när polisen drevs bort med brandbomber av personer som inte är etniska svenskar. (0.40 in i denna film).

rd1

En annan person som uppträder osvenskt är Rosanna Dinamarca. Hon har redan tidigare nonchalerat riksdagens klädkod.

Nu bryter hon återigen mot riksdagens ordningsregler genom att inte inleda sitt anförande med «Herr talman!»  En detalj, kanske kan synas, men agerandet röjer en självsvåldighet. Alla människor är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra

rd2


PS

Mattias Karlsson:

”De nationella minoriteterna är naturligtvis svenska i bemärkelsen att de är svenska medborgare med samma självklara rättigheter som alla andra. Men själva anledningen till att individer som har de här identiteterna och tillhör de här kulturerna har en särskild lagreglerad status är ju att de tillhör andra folk än det svenska folket.

För att få rösta i valet till Sametinget måste man bevisa att man tillhör det samiska och inte det svenska folket. Jag skulle inte få rösta i Sametinget.. Sedan är det säkert så att enskilda individer i de nationella minoriteterna, som bott här väldigt länge, vid sidan av sin ursprungsidentitet också har en stark svensk kulturell identitet.”


Läs mer

Dinamarca – igen

Medvetna missförstånd

Nu har SD satt sig i skiten!

Spektakel i Aktuellt

Fy bubblan!

tjorven

Stefan Löfven har ju fått utstå mycken kritik för sitt uttalande om Sverigedemokraterna som ett «fascistiskt» parti. Det slår mig nu att dessa reaktioner förmodligen i grunden baserar sig på ett missförstånd.

Uttalandet har tolkats som en utsaga om verkligheten och sedan analyserats som en sådan.

När Stefan Löfven låtit förstå att han uppfattat Benito Mussolini som en demokrat eller att fascismen – till skillnad från nazismen – skulle ha varit rasistisk, då har andra med mig påpekat att detta inte stämmer med verkligheten.

Det blir dock att missa poängen med det som Stefan Löfven har sagt. När han här talar om «fascism» ska det inte uppfattas som en utsaga om ett sakförhållande, utan som ett uttryck för något han själv känner. «Fascism» är i sammanhanget bara ett epitet och som sådant utbytbart mot «nazism» eller andra epitet, med samma funktion.

Den funktion som det handlar om är att ge uttryck för Stefans reaktion och känslor –  som han vill förmedla till omvärlden.  Tjorven på Saltkråkan skulle ha kunnat uttrycka samma sak i termer av «Fy bubblan, vad de är dumma!»


Scenariots upprinnelse var alltså att Sverigedemokraterna fällde regeringens budgetförslag. Det tyckte Stefan var dumt gjort. SD:arna var dumma mot honom och hans muppkompisar.

Då ville han vara dum tillbaka, ville ge igen. Således kallade han SD:arna för det dummaste som han kunde komma på. Det blev «fascister».

Här blir också Stefans senare uttalanden i SVT:s Agenda konsekventa. Han förväntade sig där att journalisterna skulle tycka att Mattias Karlsson varit dum mot dem, genom att tvinga dem att på en presskonferens ta del av massa fakta kring invandringen (som de ändå aldrig skulle drömma om att själva förmedla vidare och därför inte hade användning för).

Det var dumt gjort av Karlsson och i Stefans värld blir det naturligt om journalisterna därför ville vara dumma tillbaka. Vad kunde då passa bättre än att ställa sig bakom honom, när han kallade SD för «ett fascistiskt parti»? (5.05 in i denna film)

sandlada

I dessa termer ska kanske även andra uttalanden av Stefan Löfven förstås. SD använde alltså sina riksdagsmandat för att befrämja sina väljares intressen och satte hinder i vägen för Löfvenregeringens politik.

När Stefan här använder epitetet «sandlåda» ska det återigen ses som dels ett uttryck för vad han själv känner, dels en maning till andra att känna detsamma, och att – än en gång – ta avstånd från SD.

Epiteten kan variera, men funktionen blir densamma. Ovidkommande blir därvid deras formella betydelse.

Stefan Löfven har egentligen aldrig – lika litet som Henrik Arnstad – kallat Sverigedemokraterna vare sig fascister eller någonting annat. De har bara stämt upp ett unisont  «Fy bubblan!»

fyb


Läs mer

Vad är fascism?

Ledarskapskris

ledarskapet

Två alternativa vägar finns det ju att gå, när verklighetsuppfattning inte stämmer och åsikter inte håller.

En väg är att revidera eller ändra uppfattning. I fredagsbio 5 (13.25 in) gjorde jag liknelsen med om man får välja en bra bil framför en dålig utan extra kostnad. Rationellt blir då att välja den bättre bilen. Lika rationellt bör vara att byta upp sig till en bättre, mer verklighetsförankrad, åsikt.

En andra väg är att grotta ned sig i skyttegravar och omge sig med ett allt tätare lager av lögner.

sgraven

När s-ledarna Stefan Löfven och Magdalena Andersson hemföll åt fascism-anklagelser mot Sverigedemokraterna, så lutade de sig mot vad som blivit en tradition inom «arbetarrörelsen» – det rutinmässiga förtalandet, ersättandet av fakta och sakliga argument med invektiv och mobbningreflexer.

De var tydligen vana vid att inte behöva veta vad de talade om, men den här gången har de s.a.s. gått på en mina.

mina

Under hela 90-talet fick invandringskritiker erfara den här typen av bemötande. Ingrid Björkman, Jan Elfverson och Åke Wedin hade den 16/2 1998 en debattartikel i SvD – «Så marginaliseras oliktänkande». Den utgick ifrån angrepp på Bo Södersten, för en tidigare artikel av honom.

«I den politiskt korrekta världen reduceras sakligt underbyggda argument till åsikter och tyckanden. De tillmäts inte någon större betydelse i sig och utsätts därför inte för någon rationell kritisk granskning. Däremot bedöms de – och framför allt den som framfört dem – på moraliska grunder!

Trampar någon utanför det politiskt korrekta fältet – tar upp en förbjuden fråga till debatt eller torgför av etablissemanget icke accepterade åsikter bestraffas vederbörande. Någon diskussion i sakfrågan är det då inte tal om.

Antingen följs debattinlägget av ekande tystnad, eller också fördöms debattörens person, inte hans inlägg (!), i moraliserande termer. Det blir hårda fördömanden: fascist, rasist, nazist! Så marginaliseras de oliktänkande – och andra skräms till tystnad. För vem vill riskera att utpekas som nazist? Så dödas i demokratins namn den fria debatten.

Eftersom invandringspolitiken är den mest förbjudna av alla frågor framträder stigmatiseringsmetoden, och inte minst naziststämplingen, speciellt tydligt där. Vi har valt att belysa metoden med vårt eget fall, inte bara därför att detta är så åskådligt utan även därför att det avslöjar anmärkningsvärda intressegemenskaper eller förbindelser inom opinionsetablissemanget.

I ett antal artiklar och två böcker har vi formulerat ett alternativ till de två senaste decenniernas flyktingpolitik. Vi har därvid hävdat, att man i ett humant perspektiv dels måste söka bistå så många skyddsbehövande som möjligt, dels åtgärda flyktingproblemets orsaker, dvs verka för förbättrade förhållanden i flyktingarnas hemländer. Som ett led i sådana ansträngningar har vi föreslagit en samordnad flykting- och biståndspolitik, där återvandrare fungerar som länkar i en kunskapsöverföring från i- till u-land. Förslaget anknyter till UNHCR:s (FN:s flyktingkommissaries) rekommendationer till en ny politik.

De kampanjer mot oss som detta resulterat i har initierats av Expo, en ‘antirasistisk’ tidskrift med dokumenterat nära samröre med våldsorganisationen Antifascistisk aktion (AFA).

Samtidigt som Expo säger sig ‘värna demokrati och yttrandefrihet i kampen mot rasistiska, högerextrema och totalitära ideologier’, driver tidskriften grav personförföljelse mot oliktänkande. I synnerhet förföljs de som argumenterar för en begränsning av den omfattande invandringen, oavsett hur väl underbyggd kritiken är.

ttexpo

I syfte att kunna klassa så många meningsmotståndare som möjligt som rasister eller nazister har Expo och dess sympatisörer tagit sig före att vidga rasistbegreppets innebörd långt utanför den officiellt vedertagna. Den senaste uppfinningen är ‘kulturrasism’. Vårt ovan nämnda förslag till flykting- och biståndspolitik definierar Expo som ett utslag av ‘barmhärtighetsrasism’!

Expos skandalskriverier har synts oss så befängda att vi inte tagit dem på allvar. Men de har fått skrämmande stort genomslag särskilt i den liberala pressen, där Liberala nyhetsbyrån fungerat som länk från Expo till landsortstidningarna.

Genom att lögnaktigt påstå att vi tillhör vad Expo kallar ‘en rasistisk lobbyorganisation’ och göra oss ansvariga för vad denna organisation publicerar utlöstes ett drev i folkpartipressen. Vi ägnades stora artiklar i Expressen, där bl a en representant för Svenska kommittén mot antisemitism meddelade att han skulle se till att vi registrerades i Antisemitism World Report – vilket också skedde.»

tolerant

Här kommer veckans fredagsfilm, «FRÅGOR OM LEDARSKAP»:

Vad filmen aktualiserar är en ledarskapskris, inte bara inom Socialdemokraterna, utan överhuvudtaget inom svensk politik.

En kris som har samband med ett dåligt samtalsklimat.


 

Läs mer

Invandringskritiska böcker

Låsningen

Julia Caesars nya bok

Mörkläggning II

Vitboken

Antisemitism?

«Främlingshatets ansikten»

Våldskonstaterande realism

Fem nivåer av repression

Samtal? Nej tack!

Forskarna samstämmiga – SD inga fascister

Sätt och vett inom politiken

S-demokraterna

sap48

Behöver Sverige längre SAP – Socialdemokratiska Arbetarepartiet?

För det tidigare SAP var svenska arbetares situation – deras intressen och önskemål, känslor och åsikter – en självklar utgångspunkt. De skulle ges en röst, de skulle synliggöras.

Således kamp för demokrati, genom allmän och lika rösträtt.

Således kamp för social trygghet och rättvisa.

vitman

Nu lever vi i en ny tid.  Vänsterns tidigare «hjälte» – den svenske arbetaren – är nästan försvunnen. I den mån han inte är helt bortglömd så är allt plötsligt fel med honom:

• Han har fel kön – är ju en man

• Han har fel hudfärg – är ju vit

• Han har fel sexuell läggning – är heterosexuell

• Han har fel etnicitet – är svensk

• Han har fel åsikter – han är «rasist».

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I denna radikalt nya tid har också partiet Socialdemokraterna förändrats. Dess ledare Stefan Löfven har deklarerat att «det finns inte vi och dom»,  han ifrågasätter att vi svenskar överhuvudtaget existerar och stämplar som ”fascister” dem som tycker något annat.

Vid sin sida har han

ma

Magdalena Andersson, som inte tycker något annat.

Morgan Johansson, som tycker att en årlig invandring motsvarande 1% av Sveriges befolkning är lite.

Ardalan Shekarabi, en asylmissbrukare som gjorts till minister.

SAP har en partiledning som arbetar för en helt extrem massinvandring, med innebörden att

• svenska folket byts ut

• Sverige blir än mer överbefolkat

• vårt sociala trygghetssystem överbelastas och raseras

• nya orättvisor införs, genom särskilda förmåner åt illegala utlänningar

Till detta kommer en antidemokratisk hållning, genom hetsandet mot och det rutinmässiga förtalet av meningsmotståndare.


tummened

Hur mycket har dagens SAP gemensamt med det tidigare SAP? Inte mycket! Dagens SAP representerar mer ett förtryck än en kamp för demokrati, trygghet och rättvisa.

Av dagens riksdagspartier är det nog Sverigedemokraterna som närmast motsvarar den tidiga socialdemokratin.


sverigesvets2

Julia Caesar på Snaphanen i december, under rubriken ”En svetsares fall”:

”Sju partier driver sedan decennier en besinningslös massinvandring som skadar Sverige, och de är eniga om att fortsätta den. De gör vad som helst för att isolera det åttonde partiet, SD, som har fräckheten att påpeka att kejsaren är naken.

Ett förtydligande: Sjupartiet gör vad som helst för att fortsätta sin destruktiva politik, inklusive att förstöra Sverige. I decennier har de byggt upp sådana berg av lögner att det i praktiken är omöjligt för dem att trassla sig ut utan att förlora ansikte och prestige. Hur orka erkänna att man har fört svenska folket bakom ljuset i mer än fyrtio år? När man har sjunkit så djupt i lögnträsket som sjupartiet har gjort har man fjärmat sig från verkligheten så länge att man älskar sin fångenskap, kallar den för frihet och hatar blotta tanken på befrielse. Exakt så har det sett ut i alla diktaturer strax före sammanbrottet. Skillnaden är att Sverige inte är en diktatur. Här bygger människor sin fångenskap alldeles frivilligt.

Politikerna i sjupartiet är som alla lögnare fullkomligt desperata, och allra mest skräckslagna är de för att förlora makten och tvingas erkänna vad de har gjort mot Sverige och svenska folket. I det hörn de har målat in sig i sitter de som sina egna kombinerade fångar och fångvaktare, hjälplöst mumlande besvärjelser om ‘värdegrund’, ‘människosyn’ och ‘allas lika värde’.

I sin maktberusning har de trott sig kapabla att hata SD och deras nästan en miljon väljare så att allihop går upp i gasform och förintas. Om de bara gräver skyttegravarna djupare, om de bara skriker sina falska trollformler ännu högre ska det nog lyckas. De är så till den grad vilseförda att de tror att det är möjligt att hur länge som helst gå en emot en stark och växande folkopinion.

I de läget kommer Sverigedemokraterna …”

mkmuren

”Varje tid har sina folkrörelser som svarar mot samhällsbehov och riktningar i opinionen. Vid förrförra sekelskiftet växte sig nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen starka. När industrisamhället har övergått i tjänstesamhället som har övergått i IT-samhället har arbetarrörelsen spelat ut sin roll – under senare år har avvecklingen letts av energiska insatser från utplåningsexperterna Mona Sahlin, Håkan Juholt och nu Stefan Löfven. Nya tider skapar nya behov, nya folkrörelser. Vår tids folkrörelser är de nationalistiska partierna som kämpar för att bevara sina länder, civilisationer, traditioner, språk och kultur. De växer i hela Europa.»


kejsaren2

Marika Formgren ser också en  potential för Sverigedemokraterna:

«…det går en avgrundsklyfta mellan SD och de andra partierna. Men jag tror inte att klyftan egentligen handlar om ‘synen på alla människors lika värde’, eller ens invandringspolitiken. Jag tror att den främsta orsaken till klyftan är att alla de andra partierna har accepterat och anpassat sig efter mediekratin och medielogiken, medan SD inte har gjort det.

Detta gör att SD har en potential som inget annat parti i Sverige i dag att faktiskt stå för demokrati, i bemärkelsen att lyssna på väljare och partimedlemmar och anpassa sig efter dessas, snarare än journalistkårens, åsikter. «

«Men det handlar än så länge bara om en potential, och utvecklingen kan lika gärna gå åt andra hållet. För samtidigt som SD på ett befriande sätt motiverar sitt röstande i budgetfrågan med att ‘det var det här våra väljare ville’ (en formulering vi borde få höra mycket oftare från alla partier), så finns i partiet tendenser till toppstyrning och ett förakt från partiledningen gentemot gräsrötterna (minns Linus Bylunds ord om ”idioter, bonnläppar och rasister”).»

 «När jag i våras besökte den konservativa studentföreningen Heimdal var det en Heimdalit som jämförde Sverigedemokraternas utveckling med den tidiga socialdemokratin i Sverige. Han såg samma potential att växa och bli en betydande och inflytelserik folkrörelse, och han såg samma desperata reaktionsmönster från etablerad makt och överhet, samma försök att skrämma till tystnad, frysa ut, håna och mobba och till och med lagstifta emot

«…om jag har rätt i att mediekratin har gjort att den svenska partidemokratin är på dekis, och att SD är det enda undantaget från regeln, då har partiet kanske en framgångssaga av socialdemokratiska mått framför sig.”

«Jag ansluter mig alltså till dem som tror att SD har potentialen att upprepa Socialdemokraternas enorma framgångar från förra seklet. Liksom S då var ensamma om att driva frågan om mänskliga och drägliga villkor för den växande skaran av arbetare, är SD i dag ensamma om att lyssna på vad svenska folket faktiskt vill, i stället för att ängsligt försöka blidka en grupp av journalister och andra elittyckare som lever ett isolerat liv i Stockholms innerstad och har dålig koll på vad som händer i övriga landet (eller ens i förorter några kilometer bort).”

abnej


Min egen hållning till Sverigedemokraterna kan nu som tidigare  sammanfattas i ”kritiskt stöd”.

Som trogna läsare av BGF-sidan och denna blogg redan vet är jag kritisk till partiets extrema sionism och än mer till SD:s stöd för Bildt-Sjöstedts ryssfientlighet, med sanktioner mot Ryssland. Jag har dessutom haft mina reservationer mot Jimmie Åkessons benägenhet att söka gillande från våra politiska fiender.

Vad som hänt sedan valet och med Mattias Karlsson som frontnamn är dock mycket hoppingivande! Med sin nuvarande offensiva linje förtjänar Sverigedemokraterna allt stöd! Med ett sådant SD kan både partiet och Sverige ha en framtid.

Säkert är att Socialdemokratin nu gjort sitt inom svensk politik.

lavinen

 

Strukturerat om Löfven

flakmannen

Feministen Stefan Löfven skyller allt på andra, och särskilt på Sverigedemokraterna.


För det första.  Både som statsminister och ledare för ett (än så länge) stort parti har Stefan Löfven ett ansvar att ta sig an Sveriges problem.

Ett av de allra största problemen – kanske det absolut största – är invandringen med alla sina följdverkningar inom en mängd andra politikområden. Läget är nu helt akut, med närmast ett katastrofläge inom många kommuner och förorter. Välfärdsstaten går i en rasande takt mot sin upplösning, vi har inte ens ett rättssamhälle.

Detta gäller helt oberoende av SD eller andra partier. Detta skulle vara en helt central «utmaning» även om partiet Sverigedemokraterna aldrig hade bildats och nu inte existerade.

isolerasd


För det andra. Det finns två moment, när s-ledningen ska svärta ned SD:

I. partiet har en komprometterande historia

II. partiet vill minska invandringen till Sverige.

Moment I sönderfaller i två delmoment:

a) Stefan Löfven

b) SD 


Beträffande moment I.a. har jag noterat särskilt tre uttalanden av Löfven:

• I en riksdagsdebatt med Jimmie Åkesson hävdade han att det i början av 90-talet skulle ha förekommit hakkors i SD-demonstrationer (kolla 9.15 in i denna film).

• I TV-programmet Skavlan gick han loss med följande harang:

«…när den nuvarande partiledaren gick in i partiet, då var det här ett parti som hade hakkors på sina möten. Deras ledare valde att dekorera rummet med hakkors. Då förstår alla vilka rötter vi talar om…»

I SVT:s Agenda den 7/12 -14 försvarade han sitt uttalande om SD som ”fascistiskt” med att hänvisa till fuskhistorikern och norgehataren Henrik Arnstad.

Först var det alltså – enligt vår statsminister – hakkors i demonstrationer, sedan hakkors som rumsdekorationer. Eller var det bådadera? «Då förstår alla…»

msgrodor

Munnen på Löfven bara går och han verkar just inte ha någon kontroll över vad som kommer ut ur den – ungefär som hos den tidigare stjärnan Mona Sahlin.

Eller så bryr han sig inte – är det så att för honom flyter lögn och sanning samman på ett självklart sätt? Har han blivit så van att verka i en kultur där han aldrig blir ifrågasatt och inte behöver komma upp med belägg?

Har det inom «arbetarrörelsen» (LO, SAP och ABF) blivit så normalt att godkänna varje uttalande som är negativt mot SD och andra invandringskritiker, att eventuell sanningshalt där är ovidkommande?

Men nu är ju Löfven inte längre instängd i LO-garderoben, nu är han ute i offentligheten. Då duger inte längre det rutinmässiga förtalet och ljugandet.

S-KONGRESS 2013


Beträffande moment I.b. kan konstateras att SD i början av 90-talet gjorde ett misstag när man lät en svans av skinnskallar deltaga i demonstrationer. Man hade också fram till 1995 en partiledare – Anders Klarström – med ett förflutet som medlem i NRP. Det är vad som kan läggas partiet till last, men vilken relevans har detta idag?

Och ska man leta efter tveksamheter eller solkigheter tillbaka i historien – hur fritt går Löfvens eget parti, med sin 125-åriga historia?

Har inte alla politiker ett ansvar att idag försöka se framåt och vara konstruktiva, se till möjliga lösningar på problem och försöka samverka om det man kan vara överens om?

Australia Muppet Movie Premier


Den andra kritikpunkten från (S) mot SD är alltså att man vill minska invandringen. Ska SD kritiseras på den punkten blir det väl snarare att man under så lång tid företrätt en så mjuk linje.

Sverigedemokraterna har:

• accepterat den moraliska utgångspunkten, att vi svenskar har ett ansvar för människor från hela världen.  Vi måste vara goda, gärna  världsmästare på området.

• accepterat en fortsatt omfattande invandring, bara på en lägre nivå än hittills.

Jag menar att svenska intressen måste sättas mer i förgrunden, samt att vi befinner oss i ett katastrofläge, där Sverige behöver dra i nödbromsen och försöka få helt stopp på ytterligare probleminvandring, intill dess att vi klarat av att lösa de problem som den hittillsvarande invandringen resulterat i.

I det aktuella läget, med SD:s agerande genom Mattias Karlsson, förtjänar dock Sverigedemokraterna framförallt en STOR ELOGE! Man rör sig nu i rätt riktning, detta är det avgörande.

SONY DSC


För det tredje. Det är på samtidigt två punkter som Stefan Löfven och Socialdemokraterna gör fel:

a) Man tar sig inte an Sveriges akuta och stora problem.

b) Man vägrar samtala med företrädare för SD.

Även om man inte vill samtala med SD så kunde man åtminstone själva försöka komma med lösningar på problemen, korrigera och lägga om kursen i invandringspolitiken. Men inte heller detta gör man alltså med Stefan Löfven som ledare.


ljugarbank

För övrigt kan konstateras att Stefan Löfvens frigjordhet i förhållande till sanningen innefattar en frigjordhet också i relation till löften som han själv har givit.

Han lovade att inte regera vidare med Alliansens budget, om riksdagen antog denna.

Efter att riksdagen antagit Alliansens budget visade det sig att Löfvenregeringen ändå satt kvar, frågan gick inte till talmannen att sondera möjligheterna för en ny regeringsbildning. I stället var det statsministern som utannonserade att han ska proklamera ett ”extraval” den 29 december  (vilket är det tidigaste datum detta kan ske) och att valet skulle ske den 22 mars nästa år.

Nu kommer tongångar som tyder på att det tilltänkta nyvalet kanske avblåses, att det ändå kan bli någon form av samarbete över blockgränsen.

(Rimligen måste nu en eftertankens kranka blekhet ha hunnit sätta sig i s-leden – talet om nyval var överilat. (S) måste ju se katastrofen framför sig – att förlovningen med MP inte gick bra. Avgörande är om även Alliansen ser en fördel i att undvika nyvalet – KD, kanske även också FP, kan vara oroliga för spärren.  I andra vågskålen ligger chansen att förvandla  (S) till ett litet parti efter valet.)

ordbajs


PS

Rolf Hillegren på Avpixlat:

«…majoriteten av landets medborgare förväntar sig att deras folkvalda representanter ska uppträda på ett värdigt sätt – inte minst i riksdagen. För den som sitter där borde det vara självklart att betrakta samtliga av kammarens ledamöter som arbetskamrater, inte bara de som tillhör det egna partiet.

Om den inställningen vore rådande skulle vi slippa se prov på omogna beteenden som varken skulle accepteras på en arbetsplats, i en skolklass eller ens i en förskolegrupp. Och vi skulle kunna se de folkvalda som föredömen för medborgarna, vilket knappast vore att begära för mycket.»

inmalads


Läs mer:

Vad är fascism?

ABF «synar»

Vem är vad?

Vändpunktens tid

Finns Magdalena Andersson?

Sätt och vett i politiken

Dispatch: Blir det verkligen extraval?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 152 andra följare